Från förlagets hemsida:javla-john Året är 1963 och Beatles är på sitt första Sverigebesök. Det är fortfarande några månader kvar innan Beatles slår igenom riktigt stort över hela världen. På hotellet finns långa, blonda Katja som pluggar musik och jobbar extra som hotellstäderska. En kväll blir hon uppkallad på ett av rummen för att städa upp efter en av killarna i bandet. Där möter hon en stupfull John Lennon. Och det blir ett möte ingen av dem kan glömma, och som får konsekvenser för både John och Katja många år framåt.
Jävla John är en underbar, tidstrogen berättelse om musik och kärlek, men också om idoldyrkan och kändisskap.

Jävla John av Eva Dozzi kom ut 2008. Eva Dozzi är en svensk författare och programpresentatör som debuterade med Jävla John.

Den här boken vann jag i en bokbloggstävling 2012 (läs mer här i Hett i hyllan). Eva Dozzi är med i min Boktolva och av Hett i hyllan blev jag inspirerad att ge mig på den här boken.

Jävla John är en lättläst bok som blandar fakta och fiktion. Någonstans såg jag den beskriven som fanfiction, men jag tycker mer den är som en fejkad biografi. Det är en kittlande tanke, att det ”kunde ha hänt” och jag tror författaren har gjort en hel del research kring Beatles turnéer och musik. Beatles gjorde sin första turné utanför Storbritannien 1963, och det var i Sverige.

Trots att jag trodde på beskrivningen av boken att detta skulle vara något för mig så var det tyvärr inte alls det. Boken är lättläst, men ändå kändes det mest som om jag vände blad för att se om det blev mer intressant. Jag kunde inte intressera mig för berättelsen. Efter 122 sidor gav jag upp och konstaterade att det inte var något för mig.

I grunden så finns det två problem. Det ena borde jag insett innan, och det är att jag har svårt för det här med fiktion runt verkliga människor, i synnerhet sådana som har vänner eller släktingar i livet (handlar det om en person på 1500-talet stör det mig inte lika mycket!). Det är samma problem som jag har med en del för fiktiva biografier eller exempelvis styckena om Lee Harvey Oswald i 11/22/63. Det blir förstås värre när det är en person som beskrivs som en riktigt skitstövel.

Det andra problemet är att de sidor jag läste i stort sett bara handlade om attraktionen och sexet mellan Katja och John, och det är beskrivet på ett så pinsamt sätt så jag bara sitter och vrider mig. Kanske det finns en ironisk eller humoristisk ton som går mig förbi.

Det kan hända att historien utvecklades i boken på ett sätt så att den tog sig, men de första 122 sidorna var det inte min typ av bok alls. Men som tur är så finns det andra som gillar den.

Omdöme: Inte min typ av bok helt enkelt
Betyg: 1 (det är det betyget jag ger alla böcker som jag gett upp innan jag läst ut dem så det behöver inte spegla hela boken)

Bloggat om boken har Enligt O och Tidningsida

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Alfabeta

Mitt exemplar var en hyllvärmare.
Avbrutit läsandet 25 oktober 2016.