disc-445271_1280-711x460I veckans utmaning hos Kulturkollo är frågan: Vilket är ditt favoritmysterium, verkligt eller fiktivt, och vem löste det (om det över huvud taget blev löst…)?

För en deckarnörd som jag är det här faktiskt svårare än man kan tro. Om jag gillar en deckare eller inte beror på så otroligt mycket mer än bara själva mysteriet så jag har svårt att identfiera ett mysterium som min favorit.

Men så tråkigt svar kan jag ju inte skriva. Istället så plockar jag två mysterier.

I den fiktiva världen så har jag en svaghet för pusseldeckare, där mysteriet står i centrum. Och pusseldeckarnas okrönta drottning är trots allt Agatha Christie. Och hur jag än vrider och vänder på det så är den bok som jag är mest imponerad av hennes Mordet på Orientexpressen. Mästerligt uppbyggd!

Men i verkliga livet så är jag inte alls intresserad av mord och andra brott. Faktum är att jag tycker genren True Crime är väldigt obehaglig på ett felaktigt sätt, och när jag läser om verkliga mord så funderar jag aldrig på mysteriet, eftersom det enda jag kan tänka på är människorna som det drabbat.

Men det finns ju många andra typer av mysterier och ett som fascinerat mig ända sen gymnasietiden är Knossos, det mytomspunna palatset på Kreta. Hur var det uppbyggt, var det en handelsplats, hade det religiös betydelse, vilka bodde där, vad gjorde de, varför övergavs det? Frågorna finns i massor, och svaren är få, vilket kittlar fantasin. Arthur Evans återuppbyggde palatset på ett sätt som senare kritiserats, men oavsett detta så är det bl.a. blandningen av ruiner och återuppbyggda delar som skapar en del av känslan. Det är en helt fantastisk plats att besöka, och det sätter igång min fantasi som få andra ställen. Jag har varit där två gånger, och min farbror har publicerat artiklar om Knossos. Bilden nedan är från vårt besök där 2010.

img_5049