Från förlagets hemsida:flickanochskammen ”Kvinnor och flickor har i alla tider stämplats för sin sexualitet. Ibland har det inte ens med faktiska sexuella handlingar att göra, en flicka som tar plats kan snabbt stämplas som hora eller slampa. Inget är effektivare för att oskadliggöra en kvinna.”
Flickan och skammen är ett kritiskt reportage om ryktesspridning, sexualitet och skam, skriven i samma anda som de banbrytande böckerna Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman.

Flickan och skammen av Katarina Wennstam hade recensionsdatum 23 september 2016. Katarina Wennstam är en svensk författare och journalist som debuterade 2002 med reportageboken Flickan och skulden. Hon har sedan dess gett ut sex romaner som sålt i en miljon exemplar.

Katarina Wennstam skriver bra och tankeväckande i de spänningsromaner som jag läst av henne (senast Skymningsflickan), så jag har haft funderingar på att läsa den här boken. Eftersom hon är en av våra inbjudna gäster på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall, där jag sitter i styrelsen, hade jag hoppats få ett recensionsexemplar av Flickan och skammen, men det sa förlaget nej till. Sen visade det sig att styrelsen hade fått ett läsexemplar som jag kunde låna.

Flickan och skammen är en intressant och oerhört viktig bok. Den borde vara obligatorisk läsning och föremål för diskussion i alla möjliga forum. Trots att jag känner till alla de exempel som Katarina Wennstam tar upp, och det egentligen inte är nytt för mig så känner jag efter läsningen att den påverkat mig. Den har påverkat hur jag ser på olika samhällsfenomen och människors beteende. Jag märker hur det jag läst ligger i bakgrunden när jag läser tidningsartiklar, läser böcker och ser på TV.

Trots att den är viktig och påverkar mig starkt så är det några saker som jag tycker är lite problematiska för mig. Jag känner igen alla exempel och fenomen hon tar upp men det är inte så att jag kan säga ”jag har en likadan berättelse” eller ”där känner jag igen mig”. Förmodligen har jag stått utanför och sett saker, men det hemska är att jag inte kan plocka fram ett enda konkret minne av någon händelse som har karaktären av slutshaming.  Jag tvivlar inte på att det förekom på mina skolor när jag växte upp, men jag kan inte minnas konkreta exempel. Det var skitsnack i tjejgruppen, men använde vi det sexuella? Jag säger inte på något sätt att jag inte utsatts för de samhällsfenomen som beskrivs, och jag har många exempel på hur jag behandlats annorlunda för att jag är kvinna. Men det är just kopplingen till sexualitet (i ord) som jag inte har egen erfarenhet av.

Bitvis upplever jag den som rätt spretig, och ett tag i mitten av boken tycker jag det är upprepningar av samma saker, den kommer inte framåt. Men samtidigt är den är fylld av exempel som kan vara grunden för diskussion och det gör den lättläst.

Jag läste Flickan och skammen ganska kort tid efter att jag läst Björnstad av Fredrik Backman, och för mig så gav den här ännu ett perspektiv på Backmans bok som kändes intressant. Jag funderade också en hel del på det skönlitterära perspektivet (som också Katarina Wennstam använt sig av tidigare) och reportageformen.

Den största problematiken för mig är att jag när jag läst klart känner mig skyldig. Och det är ju precis det man inte ska göra. Jag känner mig skyldig för att jag inte går vissa vägar på kvällen, för att jag varje dag tänker på hur jag klär mig. Jag känner mig skyldig att jag inte kan säga ”det är inte mitt fel, det är de andra som har problemet”. Jag känner mig skyldig för att jag anpassar mig.

Katarina Wennstam är en unik författare och debattör, som vi verkligen behöver i samhällsdebatten, och jag ser fram mot att läsa mer av henne. Nästa vecka får jag lyssna på henne inom ramen av Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall och det ska bli mycket intressant.

Omdöme: Viktig bok som borde läsas av många!
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Just här just nu, Feministbiblioteket och Romeo and Juliet

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Albert Bonniers förlag

Mitt exemplar var Svenska Deckarfestivalens läsexemplar.
Utläst 15 oktober 2016.

Annonser