Topp Tio Tisdag: Tio julklappsböcker från 2016

I veckans Top Ten Tuesday har The Broke and the Bookish satt temat till: Holiday Gift Guide freebie (ten books to buy the YA lover in your life, 10 books to buy for your dad, etc.)

Jag gör det enkelt för mig och kör 10 böcker som kommit ut 2016 som jag rekommenderar som julklappar. För i julklapp så ska det väl ändå vara inbundna böcker?

Utan inbördes ordning. Och länkarna går till mina recensioner om ni vill veta mer om böckerna.

1. Eugen Kallmanns ögon av Håkan Nesser
2. Gånglåt av Elin Olofsson
3. En enda risk av Simona Ahrnstedt
4. En nästan sann historia av Mattias Edvardsson
5. Miira av Eija Hetekivi Olsson
6. Björnstad av Fredrik Backman
7. Störst av allt av Malin Persson Giolito
8. Den mörkaste hemligheten av Alex Marwood
9. En syster i mitt hus av Linda Olsson
10. Sjuka själar av Kristina Ohlsson

TV-serie: Castle, säsong 3

Från CDON: Den berömde deckarförfattaren Richard Castle och detektiv Kate Beckett vid New York-polisen är tillbaka i den spännande tredje säsongen av ABC:s smarta och roliga TV-serie, Castle. Högt underhållningsvärde garanteras tack vare Castles kreativa författartalang, som är till stor hjälp när knepiga fall ska lösas. Trots hans stormiga förhållande med Beckett och relationen till sin diviga mamma och smarta dotter, Alexis, är Castle alltid steget före.

Castle, säsong 3, är en amerikansk TV-serie från 2010. I Sverige kom den ut på DVD i mars 2013. Vi (jag, maken, dottern och sonen) såg den 27 oktober – 24 november 2016.

Det är näst en till tradition hemma hos oss att vi avrundar kvällen innan det är dags att lägga sig med ett avsnitt Castle. Hela familjen. Om vi riktigt vill lyxa till det så blir det flera avsnitt någon dag på helgen också. Det är i synnerhet dottern som tar initiativet men vi andra är sällan ovilliga, för det är verkligen bra avkoppling innan läggdags.

Jag har tidigare skrivit om säsong 1 och säsong 2 av serien, och egentligen är det inte så hemskt mycket att tillägga. Det är humorn och omtanken, i synnerhet hemma hos Castle, men även på polisstationen som jag framförallt gillar. Det är mer än en gång man skrattar högt. I säsong 3 så tycker jag Richards mamma tar en större roll på ett fint sätt, hon är inte längre en karikatyr, utan en mamma som alltid är mamma, men också lyssnar på sin vuxne son och har en relation med sitt barnbarn.

I fråga om mysterierna/morden upplever vi säsong 3 som svagare än säsong 2. Man har återgått till de mer spektakulära versionerna av mord, och andelen ”vackra/framgångsrika människor” är oproportionerligt högt i serien som helhet. Jag har blivit känsligare på hur man framställer kvinnor i deckarserier, och även om Castle är långt ifrån värst i genren (det är inte bara unga avklädda kvinnor som faller offer för mördare) så blir det ibland lite mycket.

Något som är mer återkommande i den här säsongen är referenser till böcker och filmer och det är extra roligt när man precis förstår. Några fick vi förklara för barnen men flera klarade de av ändå.

Mörkret i serien står gåtan om Kate Becketts mammas mord för. Den historien tar mer plats i säsong 3, men på ett sätt så att man ändå ser att det finns ett vanligt liv däremellan samtidigt som Kate Beckett lever med frågorna varje dag.

Sista avsnittet var verkligt dramatiskt. Och cliffhangern…! Fast eftersom man vet att det kommer fler säsonger så blir det hela ju något mindre dramatiskt.

Omdöme: Säsong 3 av en charmig och humoristisk deckarserie som går hem i vår familj.
Filmbetyg: 4

På IMDB får hela serien betyg 8,2 baserat på 120 890 betyg.

Bloggat om säsong 3 har Bokföring enligt Monika.

En smakebit på søndag – The Beautiful Dead

Söndag på bloggen och jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Dagens smakbitar hittar ni här.

Då är det söndag igen. Helgen har tillbringats i Stockholm och nu sitter vi på tåget på väg hem. Huvudanledningen var att maken och jag varit på en konsert, som han fick biljetter till som julklapp förra året. Det danska bandet Pretty Maids som spelade på Fryshuset.

Naturligtvis så passade vi på att göra en del annat också, som att gå i SF-bokhandeln. Jag smet också in på Akademibokhandeln och till min stora lycka hittade jag där en bok som jag faktiskt tänkt beställa eftersom författarens böcker är auto-buy för mig. Boken är The Beautiful Dead och författaren Belinda Bauer. Som av en händelse läste jag ut en bok i går morse på hotellet så jag kunde kasta mig direkt över den här.

Smakbiten kommer från första sidan:

And, as the machine-gun clatter of her brand-new heels rang through the empty stairwell, any consiousness Layla Martin could spare from the terror of being chased by a madman was consumed by the desperate wish that she’d come to work in her usual weekend garb of jeans, jumper and Reeboks.
Because right here, right now, her shoes might mean the difference between life and death…

 

Kulturkollos utmaning: Italien

I veckans utmaning är uppgiften: Så, veckans utmaning blir alltså att tipsa om något Italienskt. Det kan vara en bok man läst och tyckt om, en favoriträtt, ett smultronställe som inte så många andra upptäckt eller en gammal Eros Ramasotti-låt. Det går också lika bra att bara skriva om ens bästa italienska bok, även om det skulle råka vara något många andra också har läst så är våra upplevelser alltid olika och därför kan det ju ändå vara roligt att läsa. Det går även finfint att skriva om en svensk film som utspelar sig i Italien, en engelsk låt som handlar om Italien eller kanske ett minne från en semesterresa till Sicilien. Kort sagt ska veckans bidrag bara på något sätt handla om Italien.

Vi börjar med böcker. Eller bok. För det är (alltför) få av mina favoritböcker som skrivits av italienska författare. Men en bok som jag läste för många år sedan, och minns som en verklig upplevelse var Rosens namn av Umberto Eco. Den kom ut 1983 på svenska och jag läste den inte så långt därefter.

Annars är Italien för mig fantastiska kulturupplevelser och god mat. Jag har varit där fyra gånger (plus att jag rest igenom på väg hem från Grekland). Första gången var jag bara tre år, så det kan vi nog lämna därhän. Likaså en endagstur till Vendig när jag var på språkresa i Österrike. Sen var jag och maken där (i Sienna och Rom) på 90-talet. Senaste gången jag var där var förra sommaren när vi drog iväg hela familjen en vecka till Rom. Förutom att det var tokvarmt (förstås) hela tiden(37 grader i skuggan…) så fick vi några riktiga fina upplevelser. Jag skrev ett inlägg som ni kan se här som handlar om att vara boktokig i Rom.

Det är riktigt mäktigt att vandra runt i ruinerna och bland alla sevärdheter och tänka sig alla de människor som levde och verkade där. Colosseum, Forum Romanum, Piazza Navona, Pantheon osv osv. Den här gången var Forum Romanum den häftigaste upplevelsen, för vi ”hängde på låset” på morgonen, och vandrade runt i skuggan med endast ett fåtal andra turister. Nedan är en bild från Colosseum.

När man ändå är inne på Colosseum och trakterna däromkring så kan jag rekommendera filmen Prinsessa på vift med bl.a. Audrey Hepburn. Den är från 1953 men när vi såg om den förra året så tyckte jag den var klart sevärd. Om inte annat så som ett tidsdokument, och som en sightseeing från Rom!

Jag är överhuvudtaget förtjust i maten – den här gången var höjdpunkten Gnocchi L’Arrabiata på en lite mindre restaurang i Trastevere. Samma restaurang som förekommer i boken The Fatal Touch av Conor Fitzgerald som jag läste under resan!

Så – det får räcka den här gången. Nu blev jag ju sugen på ett återbesök!

Hett i hyllan #20

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Hett i hyllan är verkligen en nyttig övning, men inte så lite frustrerande… Nu har jag kommit fram till julen 2012. Det året fick jag en hel del böcker av tomten. Mer om det har jag skrivit här. De flesta har jag läst, men två av dem står olästa i hyllan. Den första som jag skriver om här blir The White Tiger av Aravind Adiga. Jag är inte helt säker men jag tror att jag hade läst positivt om den på bloggar och blivit nyfiken. Aravind Adiga är också med i min Boktolva.

Så här beskrivs boken: Born in a village in heartland India, the son of a rickshaw puller, Balram is taken out of school by his family and put to work in a teashop. As he crushes coals and wipes tables, he nurses a dream of escape—of breaking away from the banks of Mother Ganga, into whose depths have seeped the remains of a hundred generations.

 

Jävla John av Eva Dozzi

Från förlagets hemsida: Året är 1963 och Beatles är på sitt första Sverigebesök. Det är fortfarande några månader kvar innan Beatles slår igenom riktigt stort över hela världen. På hotellet finns långa, blonda Katja som pluggar musik och jobbar extra som hotellstäderska. En kväll blir hon uppkallad på ett av rummen för att städa upp efter en av killarna i bandet. Där möter hon en stupfull John Lennon. Och det blir ett möte ingen av dem kan glömma, och som får konsekvenser för både John och Katja många år framåt.
Jävla John är en underbar, tidstrogen berättelse om musik och kärlek, men också om idoldyrkan och kändisskap.

Jävla John av Eva Dozzi kom ut 2008. Eva Dozzi är en svensk författare och programpresentatör som debuterade med Jävla John.

Den här boken vann jag i en bokbloggstävling 2012 (läs mer här i Hett i hyllan). Eva Dozzi är med i min Boktolva och av Hett i hyllan blev jag inspirerad att ge mig på den här boken.

Jävla John är en lättläst bok som blandar fakta och fiktion. Någonstans såg jag den beskriven som fanfiction, men jag tycker mer den är som en fejkad biografi. Det är en kittlande tanke, att det ”kunde ha hänt” och jag tror författaren har gjort en hel del research kring Beatles turnéer och musik. Beatles gjorde sin första turné utanför Storbritannien 1963, och det var i Sverige.

Trots att jag trodde på beskrivningen av boken att detta skulle vara något för mig så var det tyvärr inte alls det. Boken är lättläst, men ändå kändes det mest som om jag vände blad för att se om det blev mer intressant. Jag kunde inte intressera mig för berättelsen. Efter 122 sidor gav jag upp och konstaterade att det inte var något för mig.

I grunden så finns det två problem. Det ena borde jag insett innan, och det är att jag har svårt för det här med fiktion runt verkliga människor, i synnerhet sådana som har vänner eller släktingar i livet (handlar det om en person på 1500-talet stör det mig inte lika mycket!). Det är samma problem som jag har med en del för fiktiva biografier eller exempelvis styckena om Lee Harvey Oswald i 11/22/63. Det blir förstås värre när det är en person som beskrivs som en riktigt skitstövel.

Det andra problemet är att de sidor jag läste i stort sett bara handlade om attraktionen och sexet mellan Katja och John, och det är beskrivet på ett så pinsamt sätt så jag bara sitter och vrider mig. Kanske det finns en ironisk eller humoristisk ton som går mig förbi.

Det kan hända att historien utvecklades i boken på ett sätt så att den tog sig, men de första 122 sidorna var det inte min typ av bok alls. Men som tur är så finns det andra som gillar den.

Omdöme: Inte min typ av bok helt enkelt
Betyg: 1 (det är det betyget jag ger alla böcker som jag gett upp innan jag läst ut dem så det behöver inte spegla hela boken)

Bloggat om boken har Enligt O och Tidningsida

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Alfabeta

Mitt exemplar var en hyllvärmare.
Avbrutit läsandet 25 oktober 2016.

och sen Paulette av Barbara Constantine

Från förlagets hemsida: Ferdinand är i sjuttioårsåldern och lever ensam på en stor tom gård sedan sonen flyttat därifrån med sin familj. En dag, efter en våldsam storm, hotar grannen Marcelines tak att rasa in och Ferdinand föreslår att hon ska flytta in hos honom. Efter hand ansluter fler personer och bildar ett udda kollektiv på gården. Den nyblivna änklingen Guy, systrarna Lumière som drivs från sitt hus, ett par vilsna studenter, en spirande kärlek och några djur. Och sedan Paulette …

Och sen Paulette av Barbara Constantine kom ut 2013. I original heter den Et puis, Paulette… och kom ut 2012. Barbara Constantine är en fransk författare som debuterade 2007 med Allumer le chat.

Och sen Paulette har stått ett tag i min bokhylla och Barbara Constantine är med i min Boktolva. Kändes som det var läge att ta tag i den.

Och sen Paulette är en charmig fransk feelgood med fina karaktärer. Jag och franska böcker brukar inte komma överens men med Och sen Paulette är det en annan sak. Det är en fin historia om svårigheten att vara generös och visa medmänsklighet, men hur fint det blir om man är det. Inbyggt i berättarstilen kommer det fram en skillnad på hur personerna ser på sig själva och hur andra ser dem som jag verkligen uppskattade. I huvudsak är personerna äldre, och det är en kärleksfull beskrivning av ålderdom, och att se tillbaka på det liv man levt.

Och sen Paulette är en lättläst bok och jag tyckte språket var fint, det hade en lätthet som jag uppskattade. Jag som brukar störa mig på grammatiska felaktigheter la inte ens märke till tempusväxlingar som jag nu (när jag ska skriva den här texten) ser att andra uppmärksammat och stört sig på. Jag tror det beror på att jag uppfattade språket som lekfullt och lättsamt.

Det enda som jag inte alls gillade var slutet. Det gjorde mig irriterad och frustrerad och jag tyckte det bröt mot stämningen i hela boken.

Dottern gillar den här författaren och har Tom, lille Tom av Barbara Constantine i hyllan. Kanske den blir läst såsmåningom också.

Omdöme: Charmig fransk feelgood om generositet och medmänsklighet
Betyg: 4

Bloggat om boken har Feelgoodbiblioteket, Beas bokhylla, Endast E-böcker och Bokmoster

Mer om boken kan du läsa här och här.
Originaltitel: Et puis, Paulette…
Förlag: Sekwa
Översättare: Maria Bodner Gröön

Mitt exemplar var en hyllvärmare.
Utläst 23 oktober 2016

Film: The Danish Girl

Från Discshop: Året är 1926 och i Köpenhamn bor konstnärsparet Einar och Gerda. Einar är känd för sina landskapsmålningar och Gerda för sina porträtt. Deras äktenskap är starkt och kärleksfullt, om än en aning kryddlöst.
Bristen på dramatik undanröjs dock med besked den dag då Gerda ber sin make täcka för en kvinnlig modell i ett porträtt hon snabbt måste få klart. Einars upplevelse av att bära klänning inleder en inre transformation, och hon inser att livet som Lili är ett uttryck för hennes äkta jag.

The Danish Girl är en amerikansk film från 2016. Den hade svensk biopremiär 5 februari 2016 och kom ut på DVD i Sverige 20 juni 2016. Den är baserad på romanen med samma namn av David Ebershoff. Vi (jag, maken och sonen) såg den på DVD 19 november 2016.

När The Danish Girl gick på bio så hade jag lust att se den, men det blev inte av. Men som tur är så kom den ju ut på DVD och i en beställning jag gjorde i oktober fick den här följa med.

The Danish Girl är en välproducerad och vacker film som väcker en hel del känslor. Det är en lågmäld historia och en bit från den sortens film som vi brukar se. Stundvis så upplever jag den som lite för långsam, och den känns för lång. Men den har många kvaliteter som gör att jag ändå tycker om den.

Det första är skådespelarna. Alicia Wikander gör en strålande insats. Hon förmedlar Gerdas kluvenhet och ångest, blandat med en ömhet, som gör mig andlös. Det finns inte en sekund som jag inte tror på att hon är Gerda. Första gången jag såg Eddie Redmayne var i Svärdet och spiran, och jag irriterade mig på en del saker i hans skådespeleri. Men hans utseende, hans minspel, hans leende, hans blick och hela hans framträdande passar fantastiskt i den här rollen, den är som skriven för honom. Jag ska däremot låta det vara osagt om han gör rättvisa åt en transperson i den här situationen. Det är ändå de två som bär hela filmen, de övriga skådespelarna spelar inte så stor roll om de är bra eller inte.

Bakgrundhistorien till The Danish Girl är en verklig. Lile Elbe föddes som Einar Wegener, som gifte sig med Gerda Gottlieb. Lile Elbe var den första som genomgick en könskorrigerande operation. Om man ska tro på den information som går att hitta på nätet så följer The Danish Girl den verkliga historien i många avseenden. Jag tycker det verkar som om man behandlat det hela med stor respekt och skapat ett väsentligt bidrag till förståelse för transpersoner.

Omdöme: Lågmäld och långsam berättelse om att vara någon annan än vad andra ser
Filmbetyg: 4

På IMDB har den betyg 7,0 baserat på 93 352 betyg.
På Filmtipset har den betyg 4 baserat på 1358 betyg.

Bloggat om filmen har C R M Nilsson

Filmen recenseras på Moviezine, GP, DN och SvD.

Svenska Deckarakademins pristagare 2016

Den 10 november tillkännagavs Svenska Deckarakademins nomineringar 2016. Vi hade ett event inom ramen för Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall som jag skrev om här.

Idag har Svenska Deckarakademin haft sammanträde och nu står det klart vilka årets pristagare blir:

Årets bästa svenska kriminalroman

Malin Persson Giolito Störst av allt (Wahlström & Widstrand)

Motiveringen var: ”Ett originellt berättat psykologiskt rättegångsdrama på vasst och roligt språk”.

Årets bästa till svenska översatta kriminalroman

Ray Celestin Yxmannen (”The Axeman’s Jazz”, översättning Hanna Williamsson, Kalla Kulor)

Motiveringen var: ”Om mord, musik och mysterier i mustig New Orleans-miljö”.

Svenska Deckarakademins hemsida hittar ni här

Spännade! Grattis till pristagarna!

Jag har läst Störst av allt och gav den betyg 5. Recension finns här.
Yxmannen har jag inte läst. Ännu 😉

En smakebit på søndag – Biter av lykke

Söndag och jag tänkte delta i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar har inte kommit upp än, men jag hoppas ni hittar dem här senare.

Den här helgen har vi utnyttjat att ni numera bor mycket närmare centrum. I fredags firade maken och jag 29 år tillsammans med en trevlig middag på Bishops Arms.

Och igår var vi nere på Lyslördag. Loa Falkman sjöng Stad i ljus, och all julbelysning tändes. Kan verkligen behövas så här i novembermörkret.

Jag har några sidor kvar i boken som jag håller på med, The 100 av Kass Morgan. Men jag hoppas läsa ut den idag, och då ska jag börja med Biter av lykke av Anne Ch. Østby. Den har hittat hem till mig tack vare En smakebit på søndag. Efter att jag kommenterat en smakbit från den boken så fick jag ett mejl från förlaget där de undrade om jag vill ha ett recensionsexemplar. Det ville jag, och så fick jag mitt livs första recensionsexemplar på norska!

Så här beskrivs boken: Idet brevene fra Fiji kommer, åpner de en dør til en annen verden for Sina, Lisbeth, Maya og Ingrid – venninnene som ble igjen i hjembyen den gangen den livlige og ukonvensjonelle Kat dro ut i den store verden. Sina har levd for sønnen sin, Maya for lærergjerningen, Lisbeth for andres blikk og Ingrid for seg selv. Nå nærmer de seg pensjonsalderen. Kat er blitt enke og eneeier av en kakaoplantasje på Fiji, og inviterer venninnene fra den gang til å danne et kollektiv der sammen med henne. Tør de følge drømmen?

Smakbiten kommer från första sidan: 

Kjære gode venn – Kan jeg fortsatt kalle deg det?
Stemplene på brevet fikk deg til å lure, men du har allerede skjønt hvem det er fra, ikke sant? Frimerker med kannibalklubber og papegøyefisk kan bare komme fra Kat. En stemme fra en fortid for lenge siden, et fellesskap vi hadde en gang. Tror du det er mulig å finne det igjen?