ensmakebitSöndag på bloggen och jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar hittar du här.

Idag skiner solen för en gångs skull, och frågan är om det verkligen är läsväder. Fast kanske alla väder är läsväder? Jag har fått upp läsfarten, men kvaliteten på det jag läst har verkligen varierat stort. När jag igår skulle välja ny bok så hade jag faktiskt inte alls lust med någon spänningsroman. Nästan alla de böcker jag borde läsa är sådana, men nu behövde jag feelgood. Efter att ha konsulterat dottern så föll valet på en av hennes böcker som jag sneglat på ett tag: När livet börjar om av Lucy Dillon.

Så här beskrivs boken av förlaget: Libby och Jason har lämnat London för att ta över ett gammalt familjehotell på landet. De ska förverkliga sin dröm och förvandla det till en lyxig tillflyktsort för stressade storstadsmänniskor. Men projektet bjuder på fler svårigheter än de anat. Snart börjar Libby undra om det verkligen är den nystart för henne och Jason som hon hoppats på.
En dag inträffar en otäck händelse precis utanför huset. En okänd kvinna blir påkörd och tappar minnet till följd av olyckan. När Libby erbjuder kvinnan att återhämta sig på hotellet sätter det igång en kedja av positiva händelser som kommer att förändra livet för många – och förverkliga mer än en dröm.

Smakbiten kommer från sid 39:narlivetborjarom
Men i likhet med många andra självsvåldiga, obehagliga typer hade lord Bob ett försonande karaktärsdrag, och det var hans outtröttliga välgörenhetsarbete. Hans besök på hospis- och barnavdelningarna i Longhampton, som gjort honom till stans populäraste terapihund, fanns kärleksfullt dokumenterade på Margarets och Donalds julkort genom åren, där han brukade posera i sin tomtedress. Oavsett vad han hade för sig hemma var Bob alltid ett mönster av charm och lydnad när han uppträdde offentligt, och lät sig klappas och kelas med i det oändliga utan att för ett ögonblick förlora den tragiska uppsyn som bara en basset kan ha.