Från förlagets hemsida:eugenkallman Året är 1995. Spelplats: en högstadieskola i staden K- i det inre av Norrland. Huvudrollsinnehavare: ett antal elever, ett par lärare, en kurator. Samt den nyligen avlidne lektorn i svenska – Eugen Kallmann. Vem var han egentligen? Hur står det till med utredningen av hans död?
Det är en tid av främlingsfientlighet. Det ritas skeva hakkors på skolans väggar. Det skrivs hotbrev. I en skrivbordslåda hittar någon lektor Kallmanns efterlämnade dagböcker.

Eugen Kallmans ögon av Håkan Nesser hade recensionsdatum 5 augusti 2016. Håkan Nesser är en svensk författare som arbetade som högstadielärare i Uppsala innan han blev författare på heltid. Han debuterade 1988 med kärleksromanen Koreografen. Den första renodlade kriminalromanen, Det grovmaskiga nätet kom 1993 och prisbelönades då av Svenska Deckarakademin. Hans böcker har blivit översatta till ett tjugofemtal språk och tio av dem har filmatiserats. Eugen Kallmans ögon är hans trettiofjärde bok.

Håkan Nesser arbetade som högstadielärare på den skola jag gick på i Uppsala, och även om jag inte hade honom själv så tänker jag ofta på det när jag har lyssnat på honom eller när jag läser något av honom. Nu var det av någon underlig anledning länge sedan jag läste en bok av honom, men eftersom han ska komma på Svenska Deckarfestivalen nu i november så ville jag verkligen läsa den här boken. Som tur var fick jag låna den av en vän.

Eugen Kallmans ögon är helt enkelt en fantastiskt bra roman, och den är en ren njutning att läsa. Den är lättläst och jag slukar den, sidorna flyger förbi samtidigt som jag inte vill att den ska ta slut. Håkan Nesser behärskar det svenska språket som få andra, jag försjunker helt. Historien drivs framåt av fyra olika berättarröster, och det som imponerar starkast på mig är just att det verkligen är fyra olika röster. Ordvalet, meningsbyggnaden, vad de säger, ja allt övertygar mig om att det är just den personens historia. Det är inte en författare som ”låtsas” berätta från fyra olika sidor. Det gör också att karaktärerna byggs upp på ett mycket trovärdigt sätt. Oavsett ålder och kön på personen så stämmer rösten.

Det är inte en traditionell deckare, men det finns ändå hos mig som läsare ett sug efter att få veta ”vad var det som hände?”. Historien, eller ”mysteriet” är inte andlöst spännande men ändå snyggt uppbyggt, och mitt intresse hålls uppe ända till slutet.

Eugen Kallmans ögon utspelas i en mellanstor stad, någonstans i mellersta Norrland (tror det sägs 62:a breddgraden). Själva staden benämns som ”K” och den närmsta huvudorten ”Ö”. Att författaren använder bokstäver för dessa två orter (men inte övriga) är ett fascinerande drag. Osökt så kopplar jag till Kramfors och Örnsköldsvik trots att avståndet och storleken på orterna inte stämmer. Någon annan nämnde Krokom och Östersund. Det är säkert en blandning av alla möjliga svenska orter (Petreskolan finns förstås ingen i Kramfors, men väl en i Hofors) men jag kan inte släppa tanken ändå. Jag läste Eugen Kallmans ögon under rätt speciella omständigheter i mitt liv, och ändå lyckades den fånga mitt intresse och det var efteråt som jag levt i K under en period.

Jag har faktiskt andra böcker av Håkan Nesser olästa i hyllan, och jag är sugen på att läsa någon av dem snart. Jag ser fram mot att lyssna på honom på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall, och jag hoppas dessutom att Eugen Kallmans ögon blir nominerad av Svenska Deckarakademin (det är en programpunkt på torsdagen). Trots att den är så mycket mer än en deckare.

Omdöme: Fängslande berättelse med fantastiska berättarröster om hemligheter och starka band
Betyg: 5

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, och dagarna går, Booze’n’Books och Endast E-böcker

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Albert Bonniers förlag

Mitt exemplar lånade jag av en vän.
Utläst 14 oktober 2016.