Från webben:djungelboken En föräldralös pojke växer upp i djungeln och uppfostras av vargar, björnar och en svart panter. Efter den klassiska sagan skriven av Rudyard Kipling.
I rollen som Mowgli ser vi nykomlingen Neel Sethi, Scarlett Johansson gör rösten till Kaa, Bill Murray har lånat sin röst till Baloo, som Bagheera hör vi Ben Kingsley, Lupita Nyong’o gör rösten till Raksha och som Shere Khan hör vi Idris Elba. I regi av Jon Favreau.

Djungelboken är en amerikansk film från 2016. Den hade svensk biopremiär 13 april 2016 och kom ut på DVD 5 september 2016. Vi (hela familjen) såg den 17 september 2016. Den är baserad på Ruyard Kiplings bok med samma namn, och starkt inspirerad av Disneys filmatisering från 1967.

Den här filmen ville maken att jag skulle beställa när jag för några veckor sen la in en beställning på Discshop. Jag var något tveksam. Djungelboken? Igen? Hur nytänkande kan det bli?

Disneys tecknade tolkning av Ruyard Kiplings bok kom 1967, samma år som jag föddes, och den har förstås ”alltid” funnits. Jag älskar musiken, kan varenda sång, och har alltid gillat historien så okritiskt som man gör som barn. När den hade nypremiär 1987 så drog vi iväg ett helt gäng med 20-åringar med min sjuåriga lillebror som ”gisslan”. Det här visade sig vara en väldigt god förutsättning för att se 2016 års version, för i mångt och mycket är det just Disneyversionen som man följer.

Djungelboken är en charmig och humoristisk historia som hela familjen, såväl 50-åringar som tonåringar (också uppväxta med Disneyfilmen på DVD) gillade. Den är också tekniskt sett fascinerande gjord. Det är en enda människa med i filmen, Mowgli, allt annat är mycket skickligt animerat. Det skapar oanade möjligheter för ”stunts” förstås, men ganska ofta så glömmer man att det är animerat (nej, jag tror inte att djur kan prata men jag menar detaljerna i miljön).

Min favorit blir Baloo, som man utvecklat något från Disneyfilmen. Han är fortfarande en livsnjutare men framstår inte lika korkad, utan ganska klok. Men med samma humor. Jag saknar gamarna, och är lite skeptisk till Kung Louie (fast samtidigt blir historien troligare). Att Mowgli är människa och avviker från djuren i hur han ”uppfinner” tekniska lösningar tycker jag är snyggt. Dels så visar det tydligt på hur han inte fullt ut passar in, dels så används det för att få honom ur kniporna och samtidigt bli accepterad.

Det är ju inte så mycket att säga om skådespelarna här… Satt och funderade på vems röst det var varje gång det kom en ny. Oavsett så tycker jag alla gör ett bra jobb på den fronten, men lite extra förtjust är jag i Ben Kingsley och Bill Murray!

Eftersom jag gillar musiken i Disneyfilmen har jag inget problem med att den förekommer här också. Det är också mindre av ”musikal”, och mer invävt som soundtrack. Men när de sjunger så går det ju ändå inte lika lätt att sjunga med, då man inte kan låtarna på engelska. Men jag blir glad av dem.

Gillar du Disneyfilmen och musiken så ska du definitivt passa på att se den här. Jag har inte läst boken, men jag antar att den skiljer sig i viss mån på samma sätt som filmen från 67 gjorde, även om man i extramaterialet får se även hur de gått tillbaka till ursprungstexten.

Omdöme: Charmig och humoristisk animerad remake av en klassisk Disneyfilm
Filmbetyg: 4

IMDB har den betyg 7,6 baserat på 137 655 betyg.
Filmtipset har den betyg 4 baserat på 1247 betyg.

Filmen recenseras på Moviezine, DN, GP, SvDExpressen och Kulturbloggen

Advertisements