Från förlagets hemsida: sjudagarDär sitter han till slut, på andra sidan av ett skottsäkert glas. Fyrtioettåringen hon flugit över Atlanten för att träffa. Mannen som snart ska dö. Han lyfter telefonluren och presenterar sig.
När den prisbelönta reportern och kolumnisten Carina Bergfeldt möter Vaughn Ross återstår en vecka av hans liv. Han är dömd till döden i Texas, den amerikanska delstat som avrättar flest fångar. I tio år, nio månader och tio dagar har Vaughn Ross väntat på att dö, för att sona de mord han dömdes för 2002.
Samtalet blir starten på en vecka i Texas som involverar en pastor, en fängelsedirektör, en kvinna som älskar en mördare, en familj som vill ha hämnd och en polis som avgett ett löfte som infrias först när giftet injiceras.
Men allt börjar med mannen som har sju dagar kvar att leva.

Sju dagar kvar att leva av Carina Bergfeldt kom ut i maj 2015. Carina Bergfeldt är en svensk författare som är reporter och kolumnist på Aftonbladet. Hon tilldelades 2012 Stora Journalistpriset i kategorin Årets Berättare för sitt reportage ”Dagen vi aldrig glömmer” om massakern på Utøya. Hon debuterade som författare 2012 med Fadersmord.

Jag blev nyfiken på Sju dagar kvar att leva när jag läst om den på nätet. Samtidigt har jag dragit mig lite för att läsa den, eftersom jag förväntat mig jobbig läsning. Dessutom gillar jag inte genren True Crime, och även om detta är mer seriöst så var jag orolig att jag skulle känna likadant inför det här. Men när det nu var min tur att välja bok i vår bokcirkel så blev det Sju dagar kvar att leva eftersom jag förväntade mig att detta var en bok som skulle väcka känslor och kunna diskuteras.

Sju dagar kvar att leva är en välskriven och extremt känsloväckande historia. Medan jag läser blir jag mer och mer upprörd, vill diskutera och citerar statistik och fakta för resten av familjen. Efter avslutad läsning är jag upprörd, ledsen och förbannad. Hur kan människor göra så här mot varandra? Hur kan vi skapa ett sådant här system? Jag blir också skakad över vilket enormt klassproblem som framträder. Bakgrunden är avgörande. Ett citat som exempel: ”Sannolikheten att en vit man i USA någon gång ska hamna i fängelse är en på etthundrasex. För en latinamerikansk man är siffran en på trettiosex. Och för en svart man är sannolikheten en på femton att han någon gång i livet hamnar bakom galler.” Kort och koncist och oerhört skakande.

Carina Bergfeldt lyckas med att med stor saklighet, i en kombination av statistik och medmänsklighet visa det absurda i dödsstraff. Egentligen tar hon inte själv ställning uttryckligen, men som läsare är det den enda slutsatsen jag kan dra. Att det skulle ge ett avslut för inblandade är omöjligt, och såväl fakta som berättelserna visar att det inte fungerar i avskräckande syfte. Att ge staten befogenheten att mörda en människa som hämnd för mord blir en ond cirkel. Jag kan inte begripa hur mord är OK när staten står för det. Samtidigt så lyckas Carina Bergfeldt skapa någon form av förståelse för de som drabbas på olika sätt, och man känner för dem också. En del av ödena berör enormt. Boken ger också en bild av förhållandena i amerikanska fängelser.

En styrka i boken är att det är så skickligt berättat att det handlar inte om rätt eller fel i fallet Vaughan Ross.  Det är troligt att han gjorde det, men det finns ingen som kommer att veta sanningen mer än han.

För mig som läser mycket deckare så gav läsningen också upphov till vissa funderingar om hur mycket värre verkligheten är än fiktionen. Mitt ”behov” av att läsa deckare handlar definitivt om något annat än att läsa om verkliga tragiska livsöden.

IMG_20160817_174227Jag tyckte den fungerade bra som bokcirkelbok, den engagerade och även om den i några aspekter var mycket tung så tyckte alla den var läsvärd. Den var en bra grund för diskussion, i alla fall i en grupp av svenskar (som inte lever i ett land med dödsstraff…).  Vi hade en intensiv diskussion om dödsstraff ur olika aspekter, diskuterade syftet med boken, de olika personerna som får komma till tals och blandningen av olika berättelser. Ingen av oss kunde förstå hur man inleder ett förhållande med en dödsdömd. Flera av oss hade haft en bild av att boken skulle ge svar på om Vaughan Ross var oskyldig eller skyldig. Jag gillar verkligen när det blir en bra diskussion och trots det tunga ämnet hade jag en verkligt trevlig kväll. Jag tror att alla av oss också fått ett annat perspektiv och lite av en tankeställare.

Omdöme: En välskriven och enormt skakande berättelse om dödsstraff.
Betyg: 5

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Enligt O, Kulturbloggen, hyllan och Bibliotekskatten 

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Norstedts

Mitt exemplar lånade jag på biblioteket.
Utläst 28 juli 2016.

Annonser