Puck Bure får ett brev från mörkögdaaugustiTant Ottie som är mer än lovligt förvirrat skrivet. Hon bjuder in dem att bo i hennes hus medan hon reser till Spanien. Puck, dottern Pyret och barnflickan Meta åker iväg. De träffar på några av grannarna och blir snart inbjudna till det stora godset på kräftskiva. Men dagen efter dör en av personerna de träffat och Puck misstänker att det är något som inte står rätt till, och att Tant Ottie anat att något ska hända. Helt inofficiellt tar Puck dit Christer Wijk som börjar undersöka saken.

Mörkögda augustinatt av Maria Lang kom ut 1956. Maria Lang är en pseudonym för Dagmar Lange, som gav ut 47 böcker mellan 1949 och 1990. Mörkögda augustinatt är den åttonde boken i serien om Puck Bure och Christer Wijk, som är hennes mest kända serie.

När jag hade läst En skugga blott i somras hade jag lust på mer av Maria Lang. Mörkögda augustinatt, som jag fick av svärmor förra året, stod näst på tur av olästa Langböcker i hyllan.

Mörkögda augustinatt är en välskriven pusseldeckare med bra driv. Den är mer dramatisk och mer personlig för Puck än de tidigare jag läst i serien. Mörkögda augustinatt är på det sättet mer lik en modern deckare i mitt tycke. Men andra saker känns desto mer omoderna.

Det jag mest irriterar mig på är hanteringen av Pyret, dottern. Liten som hon är (oklart hur) så lämnas hon vind för våg hemma i huset när de går och badar (eller är hon med utan att nämnas?). Till kräftskivan får hon följa med men sen nämns hon inte med ett ord. I brevet från Tant Ottie så verkar det som Pyret har kolik, men inte heller det verkar vara fallet i stugan. Att hon lämnas ensam kanske är typiskt för den tiden, men att så lite låta det framgå att Puck har några moderskänslor alls stör mig. Puck tycks enormt ointresserad av sin egen dotter, hon är mer intresserad av att försätta sig själv i fara i vanlig ordning.

Mysteriet är väl uppbyggt för att vara en pusseldeckare, ett begränsat antal misstänkta, och motiv som också sakta framträder.  Det finns också en stämning av moll genom hela boken, en känsla av ensamhet, som jag tycker är rätt ovanligt för serien. Det är också en av de böcker där det är tydligast att det finns något outtalat mellan Puck och Christer. Just den delen är jag inte så förtjust i faktiskt.

Det står några ytterligare olästa böcker i serien i hyllan. De ska givetvis bli lästa.

Omdöme: Pusseldeckare med stämning av annalkande höst.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Fiktiviteter, Ett hem utan böcker, Boktanken och Marias bokliv
Förlag: Vingförlaget (mitt exemplar)

Mitt exemplar hade jag fått överta av svärmor för några år sedan.
Utläst 17 juli 2016.