Från förlagets hemsida:midnattsflickor Det är valborg i Uppsala – studenternas stora högtid. Men den uppsluppna stämningen förtas när två kvinnliga studenter våldtas inom loppet av några dygn. Kort därpå hittas ännu ett offer. Den här gången är kvinnan strypt till döds och utstuderat placerad i den anatomiska teatern i en av universitetets äldre byggnader.
Oron sprider sig och polisen befarar att det kommer begås fler brutala överfall. Nathalie Svensson, Nordens främsta expert på psykopater och medlem i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp, kallas in för att bistå i utredningen. Även kommissarie Johan Axberg från Sundsvallspolisen får rycka in. Han och Nathalie har precis avslutat ett fall tillsammans, och trots omständigheterna ser de fram emot att ses igen.
Mycket tyder på att det rör sig om en och samma gärningsman; offren är alla studenter, i samma ålder och förvillande lika till utseendet. Misstankarna går till en man som är dömd för flera våldtäkter sedan tidigare och nyss utsläppt från fängelset. Han saknar alibi men Nathalie anar dock att lösningen inte är riktigt så enkel. Spåren leder vidare till ett kvinnofientligt sektliknande ordenssällskap …

Midnattsflickor av Jonas Moström hade recensionsdatum 7 juli 2016. Jonas Moström är en svensk författare och läkare som numera bor i Stockholm. Han debuterade 2004 med Dödens pendel, den första i hans deckarserie med Johan Axberg och Erik Jensen som utspelar sig i Sundsvall. Himlen är alltid högre, som var den första i en serie om Nathalie Svensson, som utspelar sig i Uppsala/Stockholm kom 2014. Midnattsflickor är den tredje i serien om Nathalie Svensson, men även Johan Axberg är en av personerna.

Jag har läst alla Jonas Moströms böcker, och såg i vanlig ordning fram mot en bra sommardeckare. En del av charmen med Jonas Moströms böcker är att de utspelar sig i Sundsvall, så lite skeptisk var jag inför en ny serie. Men eftersom den utspelar sig i Uppsala, den stad jag föddes i och bodde i tills jag flyttade till Sundsvall, så finns en del av charmen kvar.

Midnattsflickor är en bra svensk deckare, med gott tempo. Lättläst och välskriven. Jag är också förtjust i att jag känner igen mig så väl i miljön (Uppsala). Det är också uppfriskande fortfarande att det är Nathalie och hennes team som får ta mer plats än Johan, det har gett en nytändning till berättelserna. Jag skulle gärna veta mer om Tim och Granberg exempelvis.

Det är enormt detaljerade beskrivningar av miljön stundvis och jag pendlar mellan att tycka det är en styrka och en svaghet. Jonas Moström beskriver Uppsala med stor detaljgrad, och gör det bra. Men precis som i böckerna om Sundsvall så blandas detta med att personerna tar underliga ologiska vägar när de ska förflytta sig. Det kan sägas vara en författares frihet, men eftersom allt annat är så noggrant beskrivet stör den delen mig (vägen de tar från polishuset till universitetshuset är inte den snabbaste och jag tror dessutom den är enkelriktad…).

Böckerna om Nathalie Svensson utspelar sig i direkt följd efter varandra, vilket jag också är kluven till. Funderar man på vad som händer henne på en vecka så blir det bisarrt mycket. Samtidigt så blir det som en enda lång berättelse och man behöver inte undra över vad som hänt emellan.

Berättelsen börjar med ett par våldtäkter och överfall. Allvarliga händelser som jag tycker behandlats lite väl enkelt. Några schablonförklaringar smyger sig in då och då. Men det balanseras av beskrivningen av Nathalies analyser, som jag uppfattar som professionella.

Jag kommer absolut att läsa nästa bok av Jonas Moström och ser fram mot den.

Omdöme: Välskriven svensk deckare i Uppsalamiljö.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har och dagarna går och Crimegarden

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Lind & Co

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 9 juli 2016.