Från förlagets hemsida:ljusljusljus Mariia bor i en liten by i Finland och längtar efter att något ska hända, att något i hennes liv ska explodera, gnistra och spraka. Så flyttar Mimi till byn. När Mariia ser på Mimi ser hon bara ljus ljus ljus, men bortom ljuset finns något annat: en sorg så stor att ingenting rår på den.

Ljus ljus ljus av Vilja-Tuulia Huotarinen kom ut på svenska 2014. I original heter den Valoa valoa valoa och kom ut 2011. Den tilldelades samma år Finlandia junior, finska motsvarigheten till Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok. Vilja-Tuulia Huotarinen är en finsk poet och ungdomsboksförfattare.

Jag hade läst om Ljus ljus ljus på bloggar och blev mer och mer övertygad om att det här var en bok jag gärna ville läsa. Vid ett biblioteksbesök så plockade jag spontant åt mig den.

Ljus ljus ljus är en ungdomsbok med ett mycket speciellt och särpräglat språk. Den förmedlar en stor passion och är en fin kärleksskildring. Jag vill så gärna tycka om den så mycket som den förtjänar men jag har svårt att ta till mig den. Språket är vackert, men ändå så får jag inte grepp om det. Jag har svårt att fokusera på vad jag läser, och sjunker inte in i berättelsen som jag hade velat. Det här är en bok där tilltalet måste passa läsaren. Gör det det så blir det säkert en fantastisk upplevelse. Men för mig fungerar det bara inte. Texten är också fylld av liknelser och nästan drömliknande beskrivningar som jag inte förmår tolka.

Boken är uppbyggd med ett växlande tilltal. Vissa stycken är beskrivande, men däremellan så tilltalas läsaren direkt med ”Bäste läsare”. Det stör väldigt mycket i början, men efterhand vänjer jag mig och det blir en del av rytmen av läsandet.

Det här är en barn- och ungdomsbok, men jag tycker den är rätt avancerad, och då inte bara språkligt. Mariia och Mimi är 14 år, och det har jag svårt att få ihop med historien. Kanske jag i den åldern och de ungdomar jag känner är omogna, men för min del var jag långt ifrån dessa känslostormar och virrvarr av förhållanden när jag var 14. Jag vill ha Maria och Mini till ett antal år äldre, kanske ca 17 år.

Det är två saker som jag gillar. Det ena är kärlekshistorien som balanserar mellan att vara vacker och vara destruktiv. Tyvärr är det ju också rätt ovanligt att en passion mellan två tjejer skildras på det här sättet, och det upplever jag som befriande. Det andra är tidsskildringen. Historien utspelar sig samtidigt som Tjernobylkatastrofen, 1986. Jag var då 19 år, men känner igen mig i många av beskrivningarna.

Vilja-Tuulia Huotarinen är en intressant bekantskap men jag kommer inte att kasta mig över någon mer bok av henne.

Omdöme: Finsk berättelse med ett särpräglat språk om en passionerad och destruktiv relation.
Betyg: 3

Bloggat om boken har C R M Nilsson, Romeo and JulietOld Adult Reads Young Adult, Fiktiviteter och Annas bokblogg

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: Valoa valoa valoa
Förlag: Gilla böcker
Översättare: Louise Bååth

Mitt exemplar lånade jag på biblioteket.
Utläst 31 maj 2016.