Topp Tio Tisdag: Tio böcker att läsa på stranden

I veckans Top Ten Tuesday har The Broke and the Bookish temat Beach Reads Week — top ten great beach reads, ten books I plan to read on the beach, ten beach reads for those who don’t like typical ~beach reads~, ten authors who are my go-to for beach reads, etc.

Detta tema brukar dyka upp varje år, och i vanlig ordning så sneglar jag på böcker som kommit ut i pocket som jag kan rekommendera. För mig hör stranden och pocketböcker ihop. Länkar i titlarna till mina recensioner.

1. Simma med de drunknade av Lars Mytting. Drama.
2. Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty. Feelgood.
3. Skymningsflickan av Katarina Wennstam. Spänningsroman.
4. Vita spår av Emelie Schepp. Spänningsroman.
5. En enda hemlighet av Simona Ahrnstedt. Romance.
6. Ensam på Mars av Andy Weir. Science fiction.
7. Det slutna ögat av Belinda Bauer. Spänningsroman.
8. Bränd himmel av Gilly MacMillan. Spänningsroman.
9. Domaren av Ian McEwan. Drama.
10. De försvunna av Caroline Eriksson. Spänningsroman.

 

Annonser

En syster i mitt hus av Linda Olsson

Från förlagets hemsida: De båda systrarna Maria och Emma har inte setts sedan begravningen av deras mamma för två år sedan. Nu kommer Emma på besök till Maria i hennes hus i Spanien. Till en början känns deras samvaro ansträngd och obekväm. Maria som lever ensam upplever att Emma stör och inkräktar på hennes liv.
Men successivt och trevande djupnar samtalen och minnena från barndomen kommer ifatt dem. Till slut måste de prata om det onämnbara. Om den förlorade systern. Den mest älskade, hon som dog. Och i bakgrunden finns hela tiden deras mamma som en skugga. Alltings början och alltings slut.

En syster i mitt hus av Linda Olsson kom ut i april 2016. Linda Olsson är en svensk författare som bott en stor del av sitt vuxna liv på Nya Zeeland. Hon debuterade 2006 med Nu vill jag sjunga dig milda sånger, som hon skrev på engelska. Hon har sedan dess kommit ut med flera relationsromaner, och i samarbete med Thomas Sainsbury, skriver hon under pseudonymen Adam Sarafis en deckarserie.

Linda Olsson är, ända sedan jag läste Nu vill jag sjunga dig milda sånger, en av mina favoritförfattare. Jag blev mycket glad när jag fick ett recensionsexemplar av En syster i mitt hus som jag sett fram mot mycket.

En syster i mitt hus är en vacker och finstämd betraktelse över relationer, i synnerhet mellan familjemedlemmar. Den handlar mycket som sorg och människors tendens att tolka vad andra tycker. Den har ett vackert språk, och jag tycker det här är Linda Olsson när hon är som bäst i hur hon med små medel får fram en speciell stämning. Jag brukar hävda att jag har svårt för böcker som är skrivna i jag-form men i En syster i mitt hus är det helt nödvändigt, det hade blivit betydligt mindre personligt annars.

Ur ett perspektiv kan Marias och Emmas relation tyckas ovanligt dysfunktionell, men jag upplever den ändå som realistisk. Jag har inte själv haft syskon så nära i ålder, men jag känner igen en del av sättet att växelverka från mina vänner och deras syskon. När jag läser En syster i mitt hus väcks oerhört många tankar kring relationer och familjeband. Jag har den senaste tiden också funderat mycket på hur man kan misstolka andra människor så enkelt, tolka in andras känslor och åsikter helt fel. Eftersom det är vad Maria gör hela tiden känns läsningen aktuell för mig.

Nu ser jag fram mot Linda Olssons nästa bok i den här genren!

Omdöme: Välskriven och starkt berörande om syskonrelationer och familjeband.
Betyg: 5

Bloggat om boken har Endast Eböcker och Kulturkollo

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Brombergs

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 22 maj 2016.

En smakebit på søndag – Spåren vi lämnar efter oss

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkligheten. De andra smakbitarna hittar ni här.

Återigen en späckad vecka, och helgen fortsätter i samma tempo, med diverse flyttbestyr. I går så blev det extra mycket att göra pga åtaganden hela eftermiddagen för sonens fotbollslag. Vi var helt slut på kvällen, så då var det skönt att se en underhållande film – Tomorrowland. Idag så är det mer flyttbestyr och städande som står på schemat. Jag har under veckan börjat på en ny bok, ett recensionsexemplar som förlaget undrade om jag kunde tänka mig. Spåren vi lämnar efter oss av Pernilla Ericson. Den har varit precis den typen av bok som jag behövt den här veckan och det kan nog hända att jag läser ut den idag. Den handlar om ett privatteam med uppdrag att lösa en serie av kvinnoöverfall längs med Gröna linjen i Stockholm.

Smakbiten är från sid 9

”Hur är det?” frågade han allvarligt.
Hon ryckte på axlarna.
”Bra”
Men oron i hans blick stannade kvar. Hon mötte den med ett roat uttryck.
”Det är lugnt, Mats, jag lovar.”sa hon med uttryck.
”Har du haft samtal än om vad som hände?”
”Såklart. Jag har lämnat ett första vittnesmål. Persson ringde och försäkrade sig om att jag var okej.” Hon gjorde en avfärdande gest.

Prio ett av Emelie Schepp

Från förlagets hemsida: En tidig morgon i mars hittas en kvinna svårt sargad i sin lägenhet i Norrköping. Först på plats är ambulanssjuksköterskan Philip Engström som gör allt för att rädda hennes liv. Då ytterligare ett offer hittas går den ohyggliga sanningen upp för honom och han är tillbaka där allt en gång började.
När åklagare Jana Berzelius kopplas in som förundersökningsledare börjar även hon se ett obehagligt mönster. Och det som först såg ut som ett enstaka vansinnesdåd växer snabbt till någonting betydligt större.
Vem ligger bakom de fruktansvärda morden?
Tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander är Jana fast besluten att ta reda på sanningen. Samtidigt blir hon uppsökt av en person från sitt förflutna, en person som tvingar henne att gå långt utanför lagens gränser.

Prio ett av Emelie Schepp hade recensionsdatum 23 maj 2016. Det är den tredje delen i serien om Jana Berzelius och hennes kollegor. Emelie Schepp är en svensk författare och föreläsare som tidigare arbetat som projektledare inom reklambranschen. Hon debuterade 2013 med Märkta för livet, den första i serien om Jana Berzelius, då som egenutgivare.

Jag har läst de två tidigare böckerna i den här serien, och dessutom lyssnat på Emelie Schepp vid mer än ett tillfälle här i Sundsvall (bl.a. inom ramen för Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall förra året). Prio ett är en av de böcker jag verkligen sett fram mot under 2015 och blev mycket glad när jag fick den som recensionsexemplar från förlaget.

Prio ett är en mycket välskriven och spännande modern deckare. Det finns ett bra driv i så väl språk som historia. Jag tycker Emelie Schepp för varje bok mognar i skrivandet och jag njuter mer och mer för varje bok. Historien är genomtänkt, utvecklad och håller hög klass i deckargenren. Den har de komponenter som jag tycker en deckare ska ha, och jag sträckläste Prio Ett.

I tidigare böcker, i synnerhet i Märkta för livet, har Jana känns på gränsen som karaktär men i Prio ett är hon visserligen lika sargad som människa, men ändå mer samlad. Den utvecklingen gillar jag. Trots att hennes historia är en stor del av boken så står hon inte fullt lika mycket i centrum som i tidigare böcker.

De övriga karaktärerna är moderna och verkliga. Även om jag fortfarande irriterar mig på polisen Mia så börjar jag på ett plan också förstå mig på henne. Överhuvudtaget gillar jag att läsa om teamet, och känner ett engagemang. Det blir också ett skäl till att mitt intresse hela tiden är på topp.

Jag ser mycket fram mot nästa bok i serien och hoppas det inte dröjer allt för länge. Och gillar du deckare tycker jag du ska börja läsa den här serien om du inte redan gjort det.

Omdöme: Välskriven och mycket spännande bladvändare om människors behov av hämnd.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Boklysten, Boktok73 och Bokraden

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Wahlström och Widstrand

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 20 maj 2016.

Bokbloggsjerka 27-30 maj: Musik i böcker

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika: Temat för veckans fråga är med andra ord musik i kombination med böcker. Har en av dina favoritartister utkommit med en bok som du tycker att vi ska läsa? (För mitt vidkommande är jag ruskigt nyfiken på boken om Paul Stanley från Kiss). Kan du ge exempel på en bok som har en stark koppling till din favoritgenre? Envisas en av dina favoritförfattare med att ”spela” musik i böckerna som du absolut inte gillar? Eller….?

Första frågan får jag passa på. Lite krasst så är jag nog mer intresserad av musiken de spelar än att läsa om dem. Fast en del av mina barndomsidoler kanske jag skulle kunna tänka mig att läsa om. Jag har rätt blandad musiksmak, lyssnar på countrypop, pop, rockpop, house, AOR… osv osv.

I deckare är det vanligt att någon av huvudpersonerna lyssnar på musik, men det är ofta opera eller klassiskt som jag inte lyssnar så mycket på. Exempel är Alan Banks i Peter Robinsons böcker och Kurt Wallander i Henning Mankells böcker.

En del böcker kan vara uppbyggda kring musiktexter (att t.ex. kapitlen har titlar från låttexter). Men hittills har jag inte hittat min musiksmak där. Det blir ju ett extra leende när någon i boken lyssnar på musik som jag känner till, exempelvis när huvudpersonen i Galveston i bilen sätter på en outlawcountrylåt som jag lyssnat på strax innan.

En bok som jag gillade med stark musikkoppling är Jag tror jag älskar dig av Allison Pearson. Den handlar om Petra som på 70-talet har David Cassidy som idol. Igenkänningsfaktorn på att tapetsera sitt rum med idolaffischer var hög, och en av mina stora idoler under den tiden var Davids lillebror Shaun Cassidy.

I Outsider av Torbjörn Flygt så fanns också en del igenkänningsfaktorer. En av dem var förhållandet till Tanita Tikarams musik.

Kulturkollos utmaning: Släktskildringar

I veckans utmaning så skriver Kulturkollo: Har ni läst någon sådan där härlig roman som rymmer en hel släkts historia? Har ni sett någon film eller kanske kan ni tipsa om en TV-serie? Biografier om en släkt?

När jag läste frågan först så började jag fundera i en massa olika banor. Hur ska man definiera en ”släkt”. Är det en generation, eller måste det vara flera? Var går gränsen till en familj? Vad är hela släkten? Men till slut så landar jag i följande tips:

1. Ken Folletts trilogi med Giganternas fall, Världens vinter och Evighetens kant. Den spänner över hela 1900-talet och vi får följa ett antal släkter i Tyskland, England, Wales, Ryssland och USA. Det är fascinerande hur han väver ihop olika historier och får in många historiska skeenden.
   
2. Gunnar Staalesens trilogi om Bergen, med 1900: Morgenrød, 1950: High Noon och 1999: Aftensang. Den utspelar sig också under hela 1900-talet. Tyvärr så tror jag inte den översatts till svenska.
   
3. Törnfåglarna av Colleen McCullough. Jag läste den i ungdomen och tyckte mycket om den då, och såg då också filmatiseringen. Helt nyligen så önskade sig maken den på DVD, och vi håller faktiskt på att se den nu. Mer om det i ett senare inlägg (när vi sett klart den). Vi tar det lite i taget eftersom maken läser boken parallellt.
   

Veckans bokbloggsfråga v. 21: Att skilja på böcker

I veckans bokbloggsfråga frågar Barnboksbloggen: Hur skiljer du mellan lästa och olästa böcker i dina bokhyllor och hur håller du koll på vilka böcker du har lånat (t ex biblioteksböcker) och vilka böcker som du ska blogga om (t ex recensionsexemplar)? 

Jag har en hylla i bokhyllan i arbetsrummet där jag placerar böcker som jag har lånat, recensionsexemplar och andra som jag av någon anledning bör läsa inom kort. Just nu är den proppfull och i dubbla rader…

De jag ska blogga om ligger i en annan hög bredvid, eller så ställer jag tillbaka dem i hyllan. Så fort jag läst en bok så skapar jag ett utkast på bloggsidan där jag skriver en del omedelbara tankar om boken. Det blir också min lista på böcker jag ska blogga om.

I Book Collector har jag en ”Lottens läslista” där jag markerar alla nya böcker som jag tänker läsa (vi har alla nya böcker där, och det är ju inte alltid jag tänker läsa de böcker övriga familjemedlemmar får…). Annars skulle ”olästhögen” bli på tok för stor!

Topp Tio Tisdag: Tio böcker jag känner annorlunda för en tid senare

I veckans Top Ten Tuesday har The Broke and the Bookish satt temat till Ten Books I Feel Differently About After Time Has Passed (less love, more love, complicated feelings, indifference, thought it was great in a genre until you became more well read in that genre etc.)

Här kommer några exempel. Många av dem handlar om att de levt kvar på ett sätt som inte motsvarar min initiala betygssättning.

1. Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson. En bok jag tänkt väldigt mycket på i efterhand och som gjorde större intryck än jag trodde då.
2. Water for elephants av Sara Gruen. Här tror jag filmen spelade in, då förstod jag vilken historia det var.
3. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. I efterhand minns jag mest allt som irriterade mig, och tycker att jag gav den för högt betyg.
4. Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay. Jag irriterade mig på schablonbilderna i språket, men historien är det som nu står fram, och den är gripande.
5. Nu, jävlar av Heidi Linde. Den gjorde starkt intryck när jag läste den, men så här i efterhand så kan jag inte riktigt beskriva handlingen och minns inte varför jag tyckte om den.
6.  Menneskefluene av Hans Olav Lahlum. En norsk pusseldeckare som jag i efterhand kan tycka att jag satte för lågt betyg på.
7. Utrensning av Sofi Oksanen. En bok som jag tänkt mycket på i efterhand, den gjorde intryck som jag inte kunde förmedla direkt när jag läst den.
8. Jag är Zlatan av Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz. Jag hade verkligen svårt att ta mig igenom den boken, men i efterhand så är jag glad att jag läst den.
9. Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård. Jag skrev positivt om den redan när jag läste den, men i efterhand så kan jag säga att det finns få spänningsromaner (eller vad man nu ska kategorisera den som??) som jag tänkt så mycket på och rekommenderat till så många.
10. Route 66 går till Trollhättan av Bodil Sjöström. Skrev relativt positivt om den, men kan känna att jag kunde satt högre betyg om jag skulle väga in hur mycket jag tänkt på den efteråt.

 

New York Times by the Book tag

Måndag och mycket att göra – då passar en TAG bra!

Den här hittade jag inne hos C R M Nilsson.

1. What book is on your nightstand now
Jag har inga speciella böcker på nattduksbordet men den jag håller på att läsa just nu är En syster i mitt hus av Linda Olsson.

2. What was the last truly great book that you read?
Jag har gett några 5:or men inte så många det här året. Men det får bli Gånglåt av Elin Olofsson.

3. If you could meet any writer – dead or alive – who would it be? And what would you want to know?
Jag har ju haft turen att möta många spännande författare i olika sammanhang. Så jag tar en som varit död länge – Selma Lagerlöf. Jag skulle vilja höra mer om hennes möjligheter och hur hon hanterade omgivningen, inte minst som kvinna och författare.

4. What books might we be surprised to find on your shelves?
Det finns en del böcker som är länge sedan jag läste och som jag heller inte tror jag bloggat om. Backlash av Susan Faludi gjorde stort intryck. Även en del böcker inom filosofi, som Stora filosofilexikonet. Rätt många böcker om den minoiska kulturen som jag hade som specialintresse under många år.

5. How do you organize your personal library?
Bokstavsordning efter författarens efternamn. Läs här så får ni veta mer.

6. What book have you always meant to read and haven’t gotten around to yet? Anything you feel embarrased never to have read?
Odyssén och Illiaden är något som jag känner jag borde gett mig på med tanke på mina föräldrar och mina intressen. Det får vara svar på bägge frågorna.

7. Disappointing, overrated, just not good: what book did you feel you were supposed to like but didn’t? Do you remember the last book you put down without finishing?
Under sådana här frågor plockar jag ofta fram Aagat av Marlene van Niekerk. Lät som en bok i min smak, men jag orkade bara halvvägs.

Det är ett tag sen, jag har blivit bättre på att inte ens börja på böcker som jag inte tror jag ska slutföra. Sen senaste som jag gav en chans men inte slutförde var Kryptan av Kate Mosse.

8. What kinds of stories are you drawn to? Any you stay clear of?
Jag gillar ju deckare, framförallt sådana där det ska lösas en gåta. Lyckliga kärlekshistorier behöver jag också. Det jag undviker är berättelser med långa miljöbeskrivningar, eller där personerna konsekvent kategoriseras utifrån sitt utseende.

9. If you could require the president to read one book, what would it be?Skuggbarn av Caroline Engvall.

10. What do you plan to read next?
Har några som jag borde läsa nu men det lutar åt Spåren vi lämnar efter oss av Pernilla Ericson, ett recensionsexemplar.

En smakebit på søndag – En syster i mitt hus

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Smakbitarna hittar du här.

Maj månad har ett helt tokigt tempo på alla sätt, med långa intensiva dagar på jobbet, många aktiviteter för barnen och slutet på skolan. Ovanpå det lägger vi allt som måste packas och rensas inför flytten. Då är det skönt att slappna av med läsande och att se på film. På lördagar har vi familjekväll med middag framför TVn och så turas vi om att välja vad vi ska se på. Igår valde jag film och då såg vi The Butler – en riktigt bra film.

På läsfronten har det gått trögt, i torsdags så läste jag ut boken som jag hållit på med hela maj. Det har samlats recensionsexemplar och jag grep mig först an Prio Ett av Emelie Schepp. Som jag sträckläste! Så nu har jag börjat på nästa bok, En syster i mitt hus av Linda Olsson. En mer eftertänksam historia.

Smakbiten kommer från sid 70

”Det är väl inte så konstigt. Det är skrämmande att inse att man är ensam. Men jag undrar hur mycket av en illusion tryggheten i en relation egentligen är. Allting kan tas ifrån oss närsomhelst. Vi måste klara att vara ensamma”.