Vanishing games av Roger Hobbs

Från förlagets hemsida: Jag jobbar ensam.
Jag kanske är den bästa tjuven i världen men ingen kommer någonsin att veta någonting om mig. Eller ja, nästan ingen. För en livstid sedan hade jag en mentor, Angela. Hon lärde mig att bli kriminell, hur man genomför riktigt stora jobb.
Och nu, sex år efter att hon dumpade mig under ett jobb i Kuala Lumpur, skickar hon ett SOS till mig. Jag tror åtminstone att det är från henne. Och är det så, måste jag dit. Det är jag skyldig henne. Snart sitter jag på ett plan till Macau, antingen för att träffa en vän eller för att gå rakt i en fälla. Eller båda på samma gång.
Men det är så jag vill ha det. Att riskera livet är ibland det enda som gör mig riktigt lycklig.

Vanishing games av Roger Hobbs kom ut 2015. I original kom det ut 2014 med samma titel. Roger Hobbs är en amerikansk författare som studerat filmvetenskap, språk och litteraturvetenskap. Han debuterade 2013 med Ghostman, och Vanishing games är hans andra bok.

Jag hade läst om Ghostman på diverse bloggar men hade inga planer på att läsa den eller ännu mindre uppföljaren Vanishing games. Men så kom den i vår bokcirkel, och jag hade dessutom lust att läsa något lättläst.

Vanishing games är en thriller med extremt högt tempo. Den är lättläst, men jag får hela tiden känslan av att jag läser en film. Det är scen på scen, den ena mer dramatisk än den andra och där huvudpersonerna undkommer allt mer bisarra situationer.

Jag är van att läsa thrillers och deckare som är hyfsat blodiga, men i Vanishing games så är det några sidor jag faktiskt hoppar över, för de är för groteska. En av dem involverar en glasbit (för er som läst boken). Thrillers behöver inte vara realistiska men även här så kliver boken över någon gräns. Det känns helt overkligt (återigen – som en film!) att flera personer i boken blir extremt sårade/skadade och ändå överlever, eller att det är jakter som bryter mot alla fysikens lagar.

Det är väldigt många tillbakablickar. Eftersom jag inte läst Ghostman så kan jag inte värdera dessa, men jag skulle tro att det är en hel del upprepningar från den historien. För mig som inte läst den är det förstås en fördel eftersom jag får en bättre bild av ”Jack”. Jack intresserar mig inte särskilt mycket som person, men dynamiken mellan honom och Angela är intressant. De verkar ha väldigt starka band till varandra, samtidigt som de inte verkar lita på varandra.

Jag läste boken väldigt snabbt, och förmodligen lite småslarvigt, men som tidsfördriv/underhållning för stunden så var den helt ok. Dock känner jag inget sug att läsa fler böcker i serien.

När vi träffades i bokcirkeln så diskuterade vi graden av blodighet. Två hade lyssnat på den som ljudbok och konstaterade att då är det svårare att undvika blodigheten, och en av dem hade gett upp boken. Vi tyckte alla att den kändes väldigt orealistisk, och frågan ”är det ens möjligt att…?” återkom. Det som vi var mest oeniga om var relationen mellan Jack och Angela. Fanns det något underliggande romantiskt eller inte? Meningarna var delade.

Omdöme: Lättläst och extremt grotesk thriller i högt tempo om lojalitet och svek.
Betyg: 3+

Mer om boken kan du läsa här och här.
Originaltitel: Vanishing games
Förlag: Bokfabriken
Översättare: John-Henri Holmberg

Mitt exemplar hade jag lånat på jobbet.
Utläst 19 april 2016.