Från förlagets hemsida:utmarker Hon heter Ellen Savinger och har varit försvunnen i tre veckor.
Sam Berger fruktar att en seriemördare tagit henne, men få av hans kollegor inom Stockholmspolisen lyssnar på honom: utan kropp, inget brott.
Så kommer Sam i kontakt med den mystiska Nathalie Fredén som visar sig ha oanade insikter i fallet. En historia med hisnande förgreningar till Sams eget liv tonar fram: plötsligt är även jägaren jagad, och i utmarkerna väntar en sanning som alltför många vill dölja.

Utmarker av Arne Dahl hade recensionsdatum 28 mars 2016. Arne Dahl är den pseudonym under vilken författaren Jan Arnald gett ut 11 böcker i deckarserien om A-gruppen och 4 deckare om gruppen Opcop. Utmarker är den första i en ny deckarserie.

Jag har läst en bok i serien om A-gruppen och en i serien om Opcop, och ingen av dem var riktigt min stil. Dock har jag träffat Arne Dahl flera gånger här i Sundsvall och varje gång jag hör honom berätta så får jag lust att läsa något av honom. Han är väldigt intressant att lyssna på. I höstas på Deckarfestivalen i Sundsvall så gav han en liten ”teaser” om den här boken.

Utmarker är en otroligt spännande och mycket välskriven deckare. Det är, i synnerhet i början av boken, ett annorlunda språk (i deckargenren). Det är nästan poetiskt, med ord som väcker bilder, men samtidigt så är det kortfattat och nästan hårdkokt. Jag vet inte hur han lyckas men det blir helt enkelt väldigt bra.

Tidigare böcker jag läst av Arne Dahl har jag inte uppfattat som så väldigt spännande, även om jag kan förstå att man tycker de är intressanta. Men Utmarker är så andlöst spännande att jag i andra halvan av boken helt glömmer att njuta av det som gör den speciell. Det är en skickligt uppbyggd deckarhistoria med många bottnar som tar läsaren med på en vindlande färd. Dessutom så gillar jag slutet på boken. Och då menar jag de sista kapitlen. Det finns bottnar där som är en bra grund för fler delar i serien, samtidigt som just den här boken känns avslutad.

Det enda som stör mig är små detaljer, som att de två huvudpersonerna benämns med efternamn hela tiden. Det greppet förstår jag inte. Ibland så svänger också boken över och blir lite väl ”hårdkokt” för att nästa stund kännas som en drift med hela genren. De ”tekniska” detaljerna vet jag heller inte hur jag ska förhålla mig till. Är det ett genialt grepp eller är det en parodi?

Det finns ingen tvekan om att jag ivrigt kommer att hålla utkik efter nästa del i serien!

Omdöme: Otroligt spännande svensk deckare med ett vackert språk om hämnd och utanförskap.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, och dagarna går och Som ett sandkorn

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Albert Bonniers förlag

Mitt exemplar lånade jag på biblioteket.
Utläst 14 april 2016.