Grandma-readsDet var ett tag sen jag hade ork att hänga på Kulturkollos tisdagsutmaning men den här veckan kan jag bara inte motstå då det handlar om en av mina hjärtefrågor. Så här skriver Kulturkollo: Men vilket är alltså ditt bästa högläsningsminne?

Jag är intresserad av hur man inspirerar barn till att läsa. Det finns ju inget givet recept, vissa barn fastnar för läsande, andra gör det inte. Men jag tror stenhårt på att högläsning är bra. Oavsett om det leder till barnets egna läsande, det kan ju t.o.m. kompensera för det.

Mina föräldrar läste högt för mig under min uppväxt, men jag minns det mer som ”så är det” än att jag har specifika minnen. Det starkaste minnet är en bok som min pappa läste för mig, men då var jag rätt gammal. Han fortsatte nämligen läsa högt på somrarna i sommarstugan. Vi hade ingen TV och det var långt innan internets tid. Boken jag minns är Jerusalem av Selma Lagerlöf och den fantastiska gemensamma upplevelse den blev under en hel sommar. Tilläggas ska att jag nog minns det lite extra eftersom han ibland somnade under högläsningen, men fortsatte läsa en bit in när han höll på att somna. Det blev rätt obegripligt sekunderna innan han tystnade😉

När barnen var små så läste jag och min man högt för dem, och jag har många fina minnen med Pettson, Mamma Mu, Lilla mamma, Historien om Någon, Rosa sår rädisor osv. Vi läste varje kväll, eller vi turades om varannan kväll snarare, och jag har många minnen från det. Semestrarna vid poolen eller på hotellrummet med högläsning var mysiga. De började läsa själva rätt tidigt och de var inte så gamla när de hellre ville läsa själva innan läggdags. Jag kan sörja att det inte blev under flera år. Den sista boken jag läste högt för dem var Bläckhjärta av Cornelia Funke.

Det är två böcker/serier som jag minns mest av de jag läste för barnen. Den ena var Det blåser på månen av Eric Linklater. Jag gillade den inte alls som barn men när jag läste den högt för barnen så blev det en helt annan, positiv upplevelse. Den andra är hela serien om Harry Potter. Jag hade läst den själv innan så det blev omläsning. Då upptäckte jag nya detaljer tillsammans med barnen. Dessutom tog det ju ett bra tag, så vi levde verkligen tillsammans i den världen rätt länge.