Från förlagets hemsida: rädslansfångerDet är juni i Visby. Maria Wern och hennes kollegor på länskrim förbereder sig inför sommarens invasion av festande turister. Då flödar narkotikan över ön. Ryktet talar om en stor inhemsk producent av cannabis. En ny odling, omöjlig att upptäcka.
Vädret är helt ur led. Stormarna når orkanstyrka och all båttrafik måste ställas in. Politikerveckan i Almedalen får en dramatisk start då ett brutalt mord sker – en 30-årig kvinna, gift med en ung politiker, hittas död i hemmet.
I Tingstäde på norra Gotland har samtidigt en liten grupp människor samlats i hemlighet för att invänta jordens undergång. Sedan mitten av 1700-talet har vetskapen om den yttersta tiden gått i arv i trakten, och ett astronomiskt ur med anor från Christoffer Polhems tid tickar obönhörligt mot den sista dagen.

Rädslans fångar av Anna Jansson har recensionsdatum idag, 29 mars 2016. Anna Jansson är sjuksköterska och debuterade 2000 med första delen i serien om Maria Wern och hennes kollegor, Stum sitter guden. Anna Jansson skriver också en serie om relationsängeln Angelika Lagermark och en serie för barn om Maria Werns dotter Emil. Rädslans fångar är den sjuttonde delen i serien om Maria Wern.

Det finns något tryggt i att följa en serie, i synnerhet en deckarserie där man ”vet vad man får”. Jag har läst alla delar i serien om Maria Wern och blev som vanligt glad när jag kunde få Rädslans fångar som recensionsexemplar av förlaget.

Rädslans fångar har alla delar som Anna Janssons böcker brukar ha – en rejäl dos av fakta om något samhällsfenomen blandat med en deckargåta och en utveckling hos huvudpersonerna i polisteamet. Antingen gillar man det eller inte. Jag gillar igenkänningsfaktorerna, och att den är mycket lättläst, vilket var vad jag behövde när jag började läsa den.

Jag har lite svårt att komma in i den, då den börjar med en hel del fakta om Christopher Polhem. Intressant i sig, men inte den början jag vill ha på en spänningsroman, vilket gör att jag slarvläser en del. Språket blir lite styltigt, och det håller sig tyvärr boken igenom, jag får inte riktigt den rätta känslan för personerna förrän alldeles i slutet av boken.

Ibland är det rätt detaljerat, ibland går det så fort att jag tappar trådarna. Men mot slutet av boken så sträckläser jag, och alla trådar reds ut vilket jag tycker är rätt imponerande. Det jag gillar med de här böckerna är samhällsfenomenen som vävs in i deckargåtan, i Rädslans fångar handlar det om den tekniska utvecklingen, hur bräckligt vårt beroende är.

I den här boken handlar delen om polisteamet mest om Maria Wern, och hennes nya bonusson Hampus. Jag är lite trött på Maria, och hade gärna sett mer fokus på någon annan i gruppen, men med Hampus som tillskott så blir det ändå tillräckligt intressant.

Och jodå. Jag kommer att vilja läsa en artonde del också.

Omdöme: Lättläst faktaspäckad svensk deckare om vårt tekniska samhälle.
Betyg: 4-

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Norstedts

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 19 mars 2016.