Från förlagets hemsida:benute Doris Lessings roman Det femte barnet, som kom ut 1992, var en skakande skildring av en familjs sönderfall efter det femte barnets födelse. Ben, som han fick heta, var våldsam, okontrollerad och omöjlig att nå för alla utom mamman, som ständigt oroade sig för hur livet skulle gestalta sig för honom. 
Nu har Doris Lessing skrivit en bok om hur det gick för Ben – en artonåring som saknar förmåga att förstå och tolka omvärlden. Några goda människor förbarmar sig över honom, men de flesta utnyttjar honom och han lockas med till Rivieran, Brasilien och till Paraguay, där han i bergen till sist upptäcker vem han egentligen är. Skildringen av Ben, hans stora ensamhet och oförmåga att leva i vår moderna värld är en djupt gripande läsning. 

Ben, ute i världen av Doris Lessing kom ut 2001. I original heter den Ben, in the world och kom ut 2000. Den verkar ha kommit ut i nyöversättning 2015, men jag läste den från 2001. Doris Lessing är en brittisk författare som dog 94 år gammal 2013. Doris Lessing debuterade 1950 med Gräset sjunger och gav ut en stor mängd böcker inom varierande genrer. 2007 belönades hon med Nobelpriset. Ben, ute i världen är en fristående fortsättning på Det femte barnet (1988).

Jag har inte läst Doris Lessing på många många år, och jag tror det var Gräset sjunger jag läste då (åtminstone). Nu blev det här valet i bokcirkeln på jobbet.

Ben, ute i världen är skriven i en berättarstil som jag är ovan vid. Den liknar mer böcker som jag läste under gymnasietiden och strax därefter. I början känns boken väldigt jobbig och svårläst, det känns som ett enda uppräknande, utan kapitel och knappt ens styckeindelningar som gör att jag måste pausa mitt i stycken. Efter ungefär en tredjedel av boken börjar jag komma in i rytmen i berättandet, och då berättelsen också handlar om andra personer än Ben blir den mer intressant. Jag har svårt att bilda mig en tydlig bild av en del personer, och Ben tecknas mest utifrån andras syn på honom. Fast det blir efterhand också en del av poängen.

Det är en mycket obehaglig och sorglig historia. Den förmedlar mycket starka känslor om utanförskap och våra svårigheter att acceptera människor som faller utanför det vi ser som ”normalt”. På så sätt är det en stark historia, som väcker många tankar. Jag önskar nästan att jag läst Det femte barnet innan.

IMG_20160218_173441I bokcirkeln på jobbet så hade vi olika upplevelser av Ben, ute i världen. Några hade genast tagit till sig språk och berättelse, medan för andra hade det tagit en stund. Vi diskuterade just språket och de olika historierna som vävs in. Vi pratade om den sympati som flera utvecklade för Ben, det faktum att burarna som finns i boken existerar i verkligheten och vad slutet egentligen innebar. Vi fick också höra mer om Det femte barnet av en som läst den också.

Omdöme: Annorlunda berättelse om utanförskap, ensamhet och vad som är att vara normal.
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Kim M Kimselius, Bokmania och Boken är tankens barn

Mer om boken kan du läsa här och här.
Originaltitel: Ben, in the World
Förlag: Forum
Översättare: Annika Preis

Mitt exemplar lånade jag på biblioteket.
Utläst 7 februari 2016.