jerkaI veckans bokbloggsjerka så frågar Annika: Lottens bokblogg skulle vilja veta hur du tror att man kan inspirera barnens läsande. Har du några goda exempel?

Man studsar lite så här på morgonen att se sitt eget namn🙂 Faktum är att detta är en äldre fråga jag ställde när Annika efterlyste frågor. Jag har förut svarat på den och nu är jag så fräck att jag kopierar in mitt gamla svar. För jag har faktiskt inte ändrat åsikt, trots att barnen nu är tonåringar. Härliga tonåringar som ofta ligger med en bok och läser. Men det ser jag som en hel del tur, för oavsett hur mycket man försöker inspirera så ligger det nog en del i individen.

1. Förebilder.
Alla vuxna är viktiga förebilder. Här handlar det inte om att man ständigt måste vara begravd med näsan i en tegelsten. Men om man som barn aldrig ser en vuxna läsa så hur ska man då veta? Om man inte själv läser så kan man ändå vara en förebild genom en positiv inställning till ett barn som läser, ta barnen till biblioteket, prata positivt om läsande osv

2. Inte klassa läsandet
Jag tycker allt läsande är bra. Vill barnen läsa serietidningar men skyr böcker, så låt det vara så. Använd inte ordet ”skräplitteratur” om det barnet väljer att läsa. Kräv inte att de ska läsa viss sorts litteratur. En datamanual kan motivera mycket bättre än en roman.

3. Hitta böckerna som ”tänder läsandet”
Vår dotter var inte extremt tidig med att läsa böcker (hon var ca 10 år), men när hon genom Angie Sages serie om Septimus Heap (och lite senare Harry Potter) upptäckte tjusningen så blev hon fast. Nu, som tonåring, läser hon extremt mycket och slukar allt (fantasy, romance, feelgood, deckare osv). Man vet inte innan vad som är ”det rätta” men jag tror inte man ska vara rädd för att våga föreslå lite ovanliga böcker.

4. Högläsning
För egen del tror jag högläsningen spelade stor roll. Vi läste också högt för barnen från tidig ålder ända till de sa ”stopp, vi vill läsa själva istället på kvällen”. Lite tråkigt att det kom så tidigt. När min pappa läste högt så valde han verkligen fritt, t.ex. så läste han Selma Lagerlöfs serie Jerusalem. Det finns också en koppling till ”förebild”.

5. Anpassa läsning efter intresse.
Nu är jag inte lärare men ett gott exempel från skolans värld var sonens lärare i klass 1-3 som på eget bevåg sökte pengar och införskaffade en serie böcker med olika svårighetsgrad 1-10. Varje vecka fick varje barn välja en bok utifrån sin nivå och läsa den, och sen redovisa muntligt för henne. När man behärskade en nivå så fick man gå vidare till nästa. En del började på nivå 8, andra kanske på 2, men när projektet var slut hade de alla nått högsta nivån. Det var förstås en kombination av materialet och lärarens engagemang som gjorde det, men det var betydligt roligare läxor än dottern som skulle läsa 10 minuter från en bok varje kväll. Samma bok för alla barn i klassen. Ingen chans att ”växa” i läsandet, bara tradigt.

Varför tycker jag då att man ska inspirera barns läsande? Jo, i grunden tror jag det är en demokratifråga. Får man ett ordförråd, lär sig att uppfatta nyanser i språket så har man ett försteg både i att inhämta viktig information i samhället och göra så att folk lyssnar till ens åsikter.