Gånglåt av Elin Olofsson

Från förlagets hemsida: Den kända sångerskan och låtskrivaren Sonia ”Salida” Sallström åker till sin gamla släktgård i Gärningsberg i Jämtland för att skriva sin självbiografi. Med sig har hon Harpan, sin unge assistent, som hon lovat en sommar i paradiset. På gården väntar Gun-Britt, Sonias syster, som driver servering och loppis och tycker att hela världen borde skärpa sig. Inte minst Sonia. Där finns också Jenny, Gun-Britts dotter, som lovat hjälpa sin moster med boken men som hela tiden sneglar oroligt mot stugan uppe vid berget. Dessutom finns det björn på trakten, som gräver i gårdagens sopor. Det blir en sommar av lust och olust, i takt och otakt till tidens egen gånglåt.

Gånglåt av Elin Olofsson har recensionsdatum i dag, 28 januari 2016. Elin Olofsson är en svensk författare och journalist från Jämtland som debuterade 2013 med Då tänker jag på Sigrid. Gånglåt är hennes tredje roman.

Jag har läst Elin Olofssons två tidigare böcker (Då tänker jag på Sigrid och Till flickorna i sjön) och verkligen tyckt om dem. Så när jag fick frågan om jag ville Gånglåt från förlaget blev jag verkligen lycklig, för den stod på min läslista.

Gånglåt är en vacker och vemodig svensk betraktelse.  Elin Olofsson har ett rent fantastiskt språk. Det är vackert, men inte svulstigt. Exakt men ändå broderar hon ut. Gånglåt är Sverige ut i fingerspetsarna och Elin Olofsson är en modern svensk landsbygdsskildrare. Den svenska glesbygden skildras med ömhet men utan försköningar. Om jag skulle välja en bok för att beskriva Sverige och det svenska så är det Gånglåt.

Karaktärerna i Gånglåt är ett kapitel för sig. Det är Elin Olofsson starkaste bok vad gäller karaktärerna, det känns som om jag kommer dem närmrare än jag gjort med karaktärerna i de två tidigare böckerna. Min favorit är Gun-Britt. Hon är kantig och den typiska ”kärringen”. Men hon är också den som vill få ihop familjen, hon är ärlig, hon ställer på sitt vis upp för de andra. Hennes ilska är naturlig och kanalen som krävs för att hon ska kunna vara sig själv. Alla karaktärerna är otroligt levande, och jag har mött dem alla. De kommer att leva med mig länge.

Gånglåt tog rätt lång tid att läsa, men det berodde mest på att jag kände mig tvungen att läsa korta bitar i taget, för att helt kunna ta in språket och berättelsen. Mot slutet av läsningen fick jag tårar i ögonen. För det får man ibland av livet självt.

Kommer jag att läsa mer av Elin Olofsson? Tror ni förstår att jag knappt kan vänta på nästa bok 🙂

Omdöme: Vemodigt, ärligt och finstämt om livet i svensk glesbygd
Betyg: 5

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Wahlström och Widstrand

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 14 januari 2015.