Dark Places hade premiär på bio 14 augusti 2015. Den släpptes på DVD 14 december 2015. Vi såg den 2 januari 2016.

Så här beskrivs filmen på SF:s hemsida:dark_places

Libby Day är den enda överlevande efter ett inbrott där hon blev vittne till mordet på sin mamma och sina systrar. Nu lever Libby med vetskapen om att hennes vittnesmål som sjuåring ledde till att hennes egen bror dömdes till livstids fängelse för det fasansfulla brottet. 
När en grupp true crime-entusiaster hittar Libby tjugofem år senare övertalar de henne att gå igenom händelseförloppet en gång till, och plötsligt dyker nya minnesbilder och gamla misstankar upp inom henne. Libby börjar ifrågasätta sin egen roll som huvudvittne och bestämmer sig för att ta reda på sanningen om sitt förflutna.

Jag läste Gillian Flynns bok Dark Places, som den här filmen är baserad på, 2012. I mitt tycke är det hennes bästa bok. Gillian Flynn är en mästare på att beskriva det mörka och obehagliga, osympatiska människor och trasiga själar. Det fanns det gott om i Dark Places.

Att se en film tre år efter att jag läst boken gör att jag inte kan jämföra detaljerna mellan boken och filmen. Det handlar mer om stämningar och miljöer, samt eventuella avvikelser som jag noterar/minns.

Dark Places är en bra filmatisering. I synnerhet har Gilles Paquet-Brenner lyckats få fram rätt stämning. Det är trasiga människor och elände, fast boken är ett snäpp mörkare än filmen. Kanske det handlar om att en del av filmen utspelas i vackra miljöer, i solsken och det ser idylliskt ut. Även om det finns kontraster, som exempelvis The Kill Club (som inte alls är som jag föreställde mig den) – där f.ö. Gillian Flynn själv är med i en scen.

Mitt problem med filmen är att det rolltolkningarna inte stämmer med mina bilder av karaktärerna i boken. I synnerhet så känns inte Charlize Theron som Libby Day. Hon har sagt att hon tagit liknande personliga erfarenheter med sig in i rolltolkningen, men det märks inte. Hon berör mig inte alls. Vad gäller Christina Hendricks, som spelar mamman, vet jag inte om det är hennes prestation eller bara det faktum att jag ser hennes karaktär i Mad Men framför mig hela tiden som stör.

Vad jag kan avgöra så håller sig filmatiseringen relativt bra till boken, men så står Gillian Flynn också för manus. Några mindre avvikelser tycker jag mig märka, men jag har som sagt var glömt detaljerna.

Filmen finns recenserad på Moviezine, DN, SVD och Zellys bokblogg.

Det här är ingen fantastisk film, men en thriller som håller måttet. Oavsett om man läst boken eller inte.
Filmbetyg: 4

Annonser