Från förlagets hemsida: medsinaläpparElena föds 1932 i en grekisk by med nio kyrkor. Theodor Kallifatides nya roman följer henne från uppväxten tills idag, då hon bor i Stockholm och målar ikoner. Det är ett dramatiskt liv. Hon tvingas uppleva den nådelösa tyska ockupationen 1941 och det ännu mer nådelösa inbördeskriget som följde efter. År av avrättningar, politiska förföljelser, grymma förbrytelser och djup fattigdom tvingar henne att söka ett annat liv, först i Australien och sedan i Sverige.
Berättelsen om Elenas liv blir en parallell till Greklands historia. Samtidigt är den en skildring av ett äktenskap. Elena gifter sig som mycket ung med skolläraren Giannis och de håller ihop trots alla påfrestningar. Deras långa samvaro ställs i kontrast till deras dotters bittra skilsmässa.
Romanen berättar också den moderna emigrationens historia – till Australiens stora himmel och till Aachens mörka gruvor. Det är en trasig värld som ska sys ihop av ännu trasigare människor. Men Elenas kärlek till sin man och hans kärlek till henne håller livet upprätt, trots att en plågsam hemlighet kastar sin mörka skugga över henne.

Med sina läppars svalka av Theodor Kallifatides kom ut i september 2014. Theodor Kallifatides är en svensk författare född i Grekland som gett ut ett trettiotal skönlitterära verk. Han är mångfaldigt prisbelönad för sitt författarskap. Mer information finns här.

Theodor Kallifatides tillhör mina favoritförfattare och varje gång jag läser något av honom brukar jag tänka att jag måste läsa mer. Ändå har jag flera hyllvärmare av honom. Till julen 2014 önskade jag mig och fick Med sina läppars svalka och när julafton 2015 närmade sig tyckte jag det var hög tid att läsa den…

Med sina läppars svalka har mycket av det som kännetecknar Theodor Kallifatides böcker. Jag älskar språket och de målande beskrivningarna. Det är som att komma till ro att läsa, jag bara njuter. Det är få som kan använda ord som han gör. Det enda som stör språkligt är att det ibland blir lite mycket upprepningar av typen ”först händer det, sen händer det…”.

Ändå är inte Med sina läppars svalka Kallifatides starkaste bok. Det som stör mig mest är alla referenser till utseende, de flesta personer beskrivs med sitt utseende, eller sin utstrålning. Mest markant är det just vad gäller Elena, och eftersom hon är huvudperson blir detta rätt tjatigt. Det är oerhört många sexscener, och inte speciellt sensuella sådana, utan rätt mycket ”rakt på”, vilket blir lite för mycket.

Det är mycket nutidshistoria som är snyggt invävd i berättelsen. Jag blir intresserad och vill veta mer om en del händelser. Främst är det tillbakablickarna till Elenas uppväxt och tiden fram till och med den första tiden i Sverige som intresserar. Invävt finns också en nutidsberättelse om Marias dotter Elena. Den förstår jag inte riktigt vad den tillför, den hänger löst och utvecklas inte.

Jag kommer definitivt att läsa mer av Theodor Kallifatides. Och det finns som sagt var några i hyllan.

Omdöme: Ett stycke nutidshistoria beskrivet med ett fantastiskt språk.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Annika Koldenius och Beas bokhylla.

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Albert Bonniers förlag.

Mitt exemplar var en julklapp 2014.
Utläst 18 december 2015.