En man som heter Ove hade premiär 25 december 2015. Vi såg den på bio 27 december 2015.

Så här står det på nätet om filmen:En_man_som_heter_Ove (1)

59-årige Ove är kvarterets vresige ordningsman som flera år tidigare avsattes som ordförande i bostadsrättsföreningen, men det ger han blanka fan i och ser med järnhand över kvarteret. När höggravida Parvaneh med familj flyttar in i radhuset mittemot och backar in i Oves brevlåda blir det upptakten till en komisk och hjärtevärmande historia om tilltufsade katter, oväntad vänskap och kärlek så stark att bara döden ser ut som den enda utvägen. Ove är en man som vet att rätt ska vara rätt och man ska hjälpa sin medmänniska och som med stor träffsäkerhet betraktar sin samtid.

När boken En man som heter Ove kom och tog Sverige med storm förhöll jag mig först skeptisk. Men jag lät mig övertalas och blev lika lyrisk som så många andra. Min recension finns här. Så när jag hörde att den skulle bli film så kände jag mig väldigt tveksam. Och Rolf Lassgård som Ove? Nä, vet du vad!

Är filmen då lika bra som boken? Nej, det tycker jag inte. Är det en bra film? Ja, det är det faktiskt! En riktigt bra film, som man får skratta och gråta till och som värmer ända in. Så där har Hannes Holm verkligen lyckats, liksom alla skådespelarna. Sen är det så att när en bok i så hög grad roat och värmt mig pga språket, blir filmen aldrig bättre.

Man har förstås ändrat en del, satt Ove i lite andra situationer och tagit bort en del. Men förvånansvärt mycket finns ändå kvar, och i stort så har man gjort ett bra urval för att anpassa det till filmens format. Oves uppväxt och hans och Sonjas gemensamma upplevelser dominerar filmen mer än i boken, medan nutiden med Parvaneh får stå tillbaka. Jag hade gärna sett en annan balans, medan andra i familjen (vi var fem stycken i biosalongen) tyckte det gjorde historien bättre.

Trots att Parvaneh inte var som jag hade föreställt mig så gillar jag Bahar Pars och hennes rolltolkning. Dynamiken mellan henne och Rolf Lassgård är riktigt bra. Rolf Lassgård är också bättre än i många andra filmer (jag har, till skillnad från många andra, lite svårt för honom), så bra så jag faktiskt glömmer ibland att det är han och ser Ove istället.

Att Ove bara är 59 känns helt obegripligt, både utifrån hans agerande och tillbakablickarna som känns betydligt äldre. Men även det stämmer med boken.

Filmen rekommenderas oavsett om man läst boken eller inte.

Filmen har recenserats i DN och Moviezine.