Från förlagets hemsida: Den siste pilegrimen er starten på en ny krimserie med densistepilegrimenpolitimannen Tommy Bergmann i hovedrollen.
Hjemmehjelpen ser at noe er galt da hun ankommer villaen i Holmenkollen. Porten er åpen. Hunden bjeffer ikke. Carl Oscar Krogh svarer ikke. Hun finner både hunden og eieren drept. Carl Oscar Krogh var en av de store motstandskjemperne under krigen. Funn på drapsstedet fører til at politiet mistenker at drapet kan ha noe med krigshistorien å gjøre. Få uker tidligere har noen medisinerstudenter funnet benrester i Nordmarka og politiet finner til slutt tre gamle skjeletter. Politietterforsker Tommy Bergmann er sta og egenrådig. Han trosser politiledelsen og søker etter en sammenheng mellom drapet og skjelettfunnet. Det viser seg at Krogh hadde vært en av den myteomspunne kaptein Kaj Holts nærmeste medarbeidere under krigen – og den siste som forsøkte å finne årsakene til Holts mystiske dødsfall i Stockholm sommeren 1945.
Jakten på Carl Oscar Kroghs morder blir et kappløp med tiden. I en labyrint av myter og løgn ledes Tommy Bergmann tilbake til en krig der sporene snart er visket ut, til en tid da sannheten var det første offeret, kjærligheten en slagmark og overlevelse den eneste æren.

Den siste pilegrimen av Gard Sveen kom ut 2013. Den vann Rivertonpriset 2013, och Gard Sveen var då den enda norska debutant som vunnit sen Jo Nesbø 1997. Den vann även det nordiska priset Glasnyckeln 21014. Gard Sveen är senior rådgivare i norska försvarsdepartementet och Den siste pilegrimen är hans debut. Den kommer ut på svenska i mars, under titeln Den siste pilgrimen. Uppföljaren, Helvetet åpent, kom ut 2015.

När jag går i norska bokhandlar så brukar jag alltid hålla ögonen öppna för norsk krim. När det står ”vinnare av Rivertonpriset” (som motsvarar det som Svenska Deckarakademin brukar dela ut) så blir jag alltid lite extra nyfiken. Den siste pilegrimen köpte jag hösten 2014 i Oslo, men den blev underligt nog stående i hyllan. Gard Sveen är med på min Boktolva 2015.

Den siste pilegrimen är en välskriven och lättläst deckare. Trots att det är rätt många sidor och på norska så flyter min läsning helt obehindrat. Det är inte alls andlöst spännande, det är en ganska lugn och detaljerad historia. Om det inte vore för morden och att det är en polis som ska lösa en gåta så skulle det kunnat vara en vanlig roman. Den siste pilegrimen hade vunnit på att vara något kortare, i synnerhet i historien om Agnes innehåller en del upprepningar, och i en bit i mitten så tappar jag intresset. Som tur är återvänder det igen mot slutet.

Jag är inte speciellt historieintresserad, och läser sällan historiska romaner. Det krävs en del av ett historiskt inslag för att jag ska bli intresserad. Det lyckas Gard Sveen med i Den siste pilegrimen. Just händelserna i Norge under andra världskriget intresserar mig en del sen tidigare, men här väcks mitt intresse ytterligare, och jag blir intresserad av de verkliga händelser som finns med.

Det som framförallt imponerar mig i Den siste pilegrimen är personteckningarna. Den lugna och utförliga takten utnyttjas till att teckna intressanta personer som jag tycker att jag verkligen lär känna, och som jag kan engagera mig i. Jag är väldigt kluven till Tommy Bergman. Han har misshandlat och dricker för mycket och uppfyller alla schabloner som kan tänkas. Men mot min vilja så får jag viss sympati för honom under läsning (av honom, men inte av hans handlingar). Agnes är intressant men jag förstår mig inte på henne och hennes val.

Jag tycker det här är en bra deckardebut, och eftersom andra delen redan kommit så kan jag säga att jag vill läsa den såsmåningom.

Omdöme: Välskriven deckardebut med skickliga personteckningar.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Bokbloggeir och BokBloggBerit.

Mer om boken kan du läsa här. Om den svenska här.
Förlag: Vigmostad & Bjørke AS

Mitt exemplar köpte jag i Oslo hösten 2014.
Utläst 11 december 2015.