I sanningens namn av Viveca Sten

Från förlagets hemsida: Varje sommar samlas hundratals barn till seglarlägret på Lökholmen, den lilla ön mittemot Sandhamn. Men ledarna klarar inte av att hålla alla barn under uppsikt och snart utses en hackkyckling. Mobbningen ökar för varje dag och blir allt grövre. Samtidigt lurar någon i skuggorna, som bevakar varje steg som barnen tar.

Nora Linde ska påbörja sin svåraste rättegång sedan hon kom till Ekobrottsmyndigheten. Hon har åtalat en VD i byggbranschen som förskingrat miljontals kronor och ser fram emot en fällande dom. Men den åtalade mannen är fast besluten att inte hamna i fängelse, kosta vad det kosta vill och rättegången får förödande konsekvenser.

Thomas Andreasson är tillbaka på Nackapolisen efter en kort sejour hos ett bevakningsföretag. Han är lättad över att arbeta som polis igen men relationen med sambon Pernilla är ansträngd. När ett barn försvinner från seglarlägret måste Thomas lägga sina privata bekymmer åt sidan. Ett förtvivlat sökande inleds samtidigt som tiden håller på att rinna ut.

I sanningens namn av Viveca Sten hade recensionsdatum 4 november 2015.  Viveca Sten är en svensk författare som debuterade 2008 med I de lugnaste vatten som var den första boken i serien Morden i Sandhamn. Hon tillhör nu de storsäljande svenska deckarförfattare, och serien har också filmatiserats. I sanningens namn är den åttonde boken.

Jag har läst alla böckerna i serien Morden i Sandhamn, och tycker de har varit bra och underhållande. Vanligtvis brukar de komma ut på senvåren, och jag brukar läsa de i början av sommaren. Trots att jag sett fram mot den här delen så hade jag tänkt vänta till jul med den här. Men så föll det sig så att jag behövde något som piggade upp mig, och då brukar bra och lättlästa böcker vara den bäste medicinen.

I sanningens namn uppfyllde mina förväntningar. Jag hade behov av sträckläsning och fängslande berättelse och det fick jag. Faktum är att jag läste ut den på ett dygn… Det är ett oerhört bra driv i berättelsen. Det är rätt många sidor i boken, men kapitlen är korta och väldigt effektfulla, vilket gör att läsandet går i ett rasande tempo, och jag hinner aldrig tappa intresset. Det är ett stramt språk, med korta och koncisa meningar, ingenting överdrivet. En känsla beskrivs inte för omständligt utan det är främst händelserna som beskrivs.

Berättelsen håller en mörkare ton än vanligt i den här serien. Det är väldigt obehagligt att läsa om barn som far illa, och ur den vinkeln är det här ingen enkel läsning. Här träffar Viveca Stens beskrivningar mitt i prick, och jag lider med barnen och föräldrarna. I grunden så handlar det om svek som återkommande tema. Det är svek mellan par, kärlekspar, vänner och föräldrar/barn. Sveken som Nora och Thomas upplever är onekligen realistiska men i sammanhanget och jämfört med de andra sveken känns de nästan banala. Givetvis handlar det om individens förväntningar, och här kanske det kunde varit lite tydligare. Nu blir man snarare lite irriterad på Nora.

Viveca Sten är en av de bästa deckarförfattarna som har en aktiv serie just nu i mitt tycke. Hon har växt i sitt författarskap, både språkligt och karaktärsmässigt. Det var en period när jag var rätt less på Nora och Thomas, men med historien om Noras yrkesliv så väcks mitt intresse för henne igen. Det skulle dock inte vara helt fel med ett gäng nya karaktärer, lite nytt blod i serien. I sanningens namn innehåller också en bättre grundhistoria än en del av de tidigare som varit lite ”tunnare”.

Nu väntar jag bara på nästa del i serien. För nog känns det som om det blir en fortsättning.

Omdöme: Lättläst deckare med starkt driv, om svek och barn som far illa.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Forum

Mitt exemplar var ett spontaninköp samma dag som jag började läsa den.
Utläst 28 november 2015.