Femåriga Ella försvinner spårlöst från förskolan i Longyearbyn. Hennes mamma Tone kolbarnetarbetar på förskolan, och hennes pappa Steinar är ingenjör i kolgruvan. Han har alkoholproblem, och det har varit konflikter i hemmet, vilket gör att man först förutsätter att det är han som tagit med sig Ella utan att meddela. Men tiden går, och varken Ella eller Steinar syns till. Det är mitt i vintern, kallt och mörkt, och polisen börjar befara att Ella befinner sig ute i kylan på egen hand. Det är sysselmansbetjenten Knut Fjeld som har huvudansvaret, men man väljer att ta in förstärkningar från fastlandet. Kanske är det någon annan som passat på att ta ett barn? Har det hela något att göra med skumraskaffärerna som Steinar blandats in i? I det lilla samhället där alla känner alla är det svårt att bevara en hemlighet, men det tycks som om någon lyckats med det ändå.

Kolbarnet av Monica Kristensen kom ut i Sverige 2015. På norska heter den Kullungen och kom ut 2008. Det är den andra i Monica Kristensens serie som utspelar sig på Svalbard, i vilken det på norska kommit ut fem böcker. Monica Kristensen är född i Torsby av svensk-norska föräldrar men flyttade senare till Kongsvinger. Hon har en utbildning i matematik och fysik, är meteorolog och glasiolog. Hon har varit på både Antarktis och Arktis. Hon har skrivit flera böcker, men som skönlitterär författare debuterade hon 2007 med Hollændergraven, den första i serien om Svalbard.

Jag hade utifrån en del andra bokbloggar blivit nyfiken på den här boken, inte minst för att den utspelar sig på Svalbard. Att den blev nominerad av Svenska Deckarakademin för 2015 års pris som Bästa till svenska översatta kriminalromaner avgjorde saken. Tyvärr så var den slut på förlaget så jag fick en PDF. Lite knepigt att läsa på läsplattan vilket delvis påverkade mitt läsflyt.

Kolbarnet utspelar sig i en fantastisk miljö, som passar utmärkt för en deckare. Det är kallt, mörkt och intrigerna tätnar snabbt. Till att börja med är jag helt fascinerad. Persongalleriet byggs upp snyggt, och miljöbeskrivningarna förstärker rysningarna som går längs ryggen. Men någonstans på vägen så börjar jag skumma texten. Delvis har det nog att göra med att jag är för trött och det är jobbigt att läsa PDF, delvis är det nog att jag är ute efter mer spänning, och färre tekniska beskrivningar av gruvdrift och Svalbards historia. Jag kan inte hålla intresset uppe i de detaljerade beskrivningarna av gruvor. Inte heller intresserar smugglingshistorien mig, den har också trådar som jag inte begriper varför de är med. Det är en hel del tidshopp mellan kapitlen, vilket jag missar i början. Det gör mig bitvis förvirrad. Några av personerna blandar jag också ihop en bra bit in i boken.

I slutet av juni 2008 var jag några dagar i Longyearbyen på konferens och jag måste erkänna att det förhöjer läsningen dramatiskt. När en av personerna ska bjuda sin fru på restaurang, och de tar sig till ”Huset” inser jag snabbt att det är samma restaurag som vi åt första kvällen. Dessutom så bodde jag på hotellet som beskrivs i boken. Vi var också på besök i en av de övergivna ryska bosättningarna – en spöklik upplevelse. Då var det sommar, men jag har inte problem att föreställa mig kylan och mörkret. Sist i det här inlägget så bifogar jag några bilder.

Styrkan i boken är miljöskildringarna och hur de förstärker stämningen. En del av personbeskrivningarna är bra, inte minst när hon ska beskriva olyckliga människor. Och det finns det gott om. Förvånansvärt bra är också beskrivningarna av de små barnen. Tyvärr så tycker jag Kolbarnet tappar i spänning, och allt blir bara outhärdligt sorgligt och tragiskt.

Jag kan tänka mig att läsa fler böcker av Monica Kristensen. Visserligen läser jag gärna krim på norska, men jag tror jag ändå väntar på den svenska översättningen av del 3, Operation Fritham, som kommer nästa år. Jag hoppas också att man översätter den första delen i serien – för oss som gärna läser serier kronologiskt…

Omdöme: Sorgligt om olyckliga människor på ett kallt och mörkt Svalbard.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Boklysten, Bloggbohemen, hyllan och Endast E-böcker.

Mer om boken kan du läsa här och här.
Originaltitel: Kullbarnet
Förlag: Leopard förlag
Översättare: Ulf Gyllenhak

Mitt exemplar var en PDF från förlaget. Tack för det!
Utläst 20 november 2015.

Mina bilder från Svalbard:

Klockan två på natten i juni.

IMG_2951

Longyearbyen

IMG_2946

Huvudgatan i Longyearbyen

IMG_2866

En övergiven kolgruva

IMG_2867

Ryssarna bröt också kol i området, men man övergav så småningom bosättningarna helt. Vi besökte ett sådant område – obehagligt spöklikt.

IMG_2927Ute på vattnet utanför Longyearbyen:

IMG_2899