Before I Go to Sleep släpptes 2014. I Sverige kom den på DVD 24 augusti 2015. Vi såg den 7 november 2015.

Så här beskrivs den på nätet:before_i_go_to_sleep

Christine (Nicole Kidman) wakes up next to a man (Colin Firth) she does not recognise. Panic stricken, he slowly explains that he is her husband, and that she suffered a terrible accident that has given her amnesia. Every morning, Christine wakes up a stranger, and every night her memories fade into nothing. With the help of Dr Nasch (Mark Strong), Christine is trying to regain her memory. That is, until one day, when new terrifying truths emerge that force her to question everyone around her, and what really happened to her on the day of her accident…

Jag läste boken Innan jag somnar av S J Watson i februari 2014. Jag var väl måttligt imponerad av den, men såg ändå fram mot filmen. Då trodde jag den skulle komma på bio 2014 (så stod det på IMDB) men sen såg jag inte till den förrän jag hittade för några veckor sen att den kommit på DVD. Då måste den förstås inhandlas!

Before I Go to Sleep (varför har man inte översatt titeln?) är en psyklogisk thriller som utspelar sig i en väldigt begränsad miljö, med några få skådespelare. Det gör att den aldrig riktigt får upp någon fart, utan baseras mycket på att man ska få en obehagskänsla av skådespelarnas gestaltning. Colin Firth är en av mina favoriter, och jag gillar vad han gör av sin rollfigur, en sort som han vanligtvis inte brukar spela. Nicole Kidman däremot är inte en av mina favoriter. Men hon passar som Christine, för samtidigt så har hon ett och samma ansiktsuttryck filmen igenom – ett ångestfyllt förvånat. Mark Strong är för mig för evigt förknippad med en ”onda” rollfigurer, eller i alla fall sådana som har flera bottnar.

Filmen bärs ändå mycket av skådespelarprestationerna. För storyn haltar. Men delvis på ett annat sätt än i boken eftersom man ändrat en del. Dels finns det logiska luckor i historien (med de ändringar man gjort) och dels är en del detaljer ologiska. I boken störde jag mig på att hon inte gick till biblioteket. Den storyn är borta, men här blir jag irriterad på att hon obehindrat använder bärbara telefoner, som knappast fanns tjugo år tidigare. Att det ringer från hennes handväska verkar inte alls störa henne. Att ersätta dagboken med en kamera är jag först skeptisk till, men i slutändan så fungerar det mycket bättre i en film.

Ett och ett halvt år drygt tycks vara en bra tid mellan att läsa bok och se film för mig, för det tog mig faktiskt halva filmen innan jag kom ihåg twisten på slutet. Inte heller behövde jag störa mig på överdrivet många detaljer. En helt OK film i genren psykologisk thriller. Och så får man ju se Colin Firth.

Filmen recenseras på Moiviezine.
Bokbloggen Bokföring enligt Monika har skrivit om filmen här.