ensmakebitSöndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av Flukten fra virkeligheten. Jag har i veckan hunnit med två riktigt lättlästa böcker, och i går började jag på en ny bok. Den fick jag starkt rekommenderad av en vän i fredags och lånade den omedelbart. Helt oplanerat. Ibland behövs sånt också. Det är Domaren av Ian McEwan som handlar om domaren Fiona May som ska ta beslut i ett fall där en sjuttonårig pojke vägrar ta emot en blodtransfusion som skulle rädda hans liv. Samtidigt har Fiona problem i sitt äktenskap.

Smakbiten kommer från sid 33 och beskriver kroppens åldrande på ett sätt som jag tycker är mycket talande.

Om Jack, som nu satt tillbakalutad framför henne, var befängd i det här samtalet, hur domarenmycket mer befängd måste inte då hon te sig för honom? Det vita håret på bröstet, som han fortfarande var stolt över, krullade sig upp över skjortans översta knapp och lät utan omsvep meddela att det inte längre var svart; håret på huvudet, som munklikt tunnades ut på det vanliga viset, hade han låtit växa i nacken som en föga övertygande kompensation; vaderna var inte lika muskulösa längre, fyllde inte riktigt ut jeansen, blicken bar en svag glimt av den kommande tomheten som matchades av kindernas insjunkenhet. Så vad gjorde det att hennes vrister svullnade kokett till svar, att ryggen bullade upp sig som ett stackmoln om sommaren, att midjan fylldes ut medan tandköttet drog sig tillbaka? Allt ännu i paranoida millimetrar. Värre var den speciella förolämpning som åren sparar åt vissa kvinnor, nämligen mungipor som börjar dra sig nedåt i konstant förebråelse.

Annonser