Obs! Kan innehålla spoilers för den som inte läst de tidigare delarna i serien.svärdetsmakt

I de sju konungarikena pågår striderna om järntronen.  Det är en kamp om makten och en kamp för att överleva. Joffrey av huset Lannister sitter på Järntronen i Kungshamn. Han är ung, bortskämd och grym. Bakom honom finns hans mor, mästaren på intriger. Robb Stark av Norden vinner framgångar i kampen mot Lannisters och deras allierade, medan de flesta av hans syskon antas vara döda. I östern färdas Daenerys med sina drakar och samlar styrkor för att en dag inta Kungshamn. I Norden, vid muren, kämpar brödraskapet en förtvivlad kamp mot rövare, mystiska varelser och gengångare. Ingen vet vem man egentligen kan lita på. Den man var allierad med i går kan vara ens fiende i morgon.

Svärdets makt av George R R Martin kom ut 2000 och är den tredje delen i Sagan om Is och Eld. På engelska heter den A Storm of Swords (2000). George R R Martin är en amerikansk fantasyförfattare som förutom sin populära serie A Song of Ice and Fire skrivit manus till TV och film.

Det här är fjärde året som jag får en Makeutmaning av min man, och det är tredje gången det ingår en del i Sagan om Is och Eld i den. Det innebär förstås att det var dags för den tredje boken i serien.

Svärdets makt är en utförlig och detaljerad fantasybok. Fantasy är inte min favoritgenre, vilket är en anledning till att en sådan här bok passar i en utmaning. Sagan om Is och Eld är heller inte min favoritserie, men jag tycker ändå att det här är den bästa av de tre delar jag läst. Jag tror det kan bero på att det är något färre långrandiga beskrivningar av strider (även om det finns några) och mer fokus på personerna och intrigerna. Jag gillar också att det inte bara är påhittade varelser utan rätt många människor. När det dyker upp monster, magiker eller vad det nu må vara så tappar jag lite intresset för den historien. Men mitt största problem är att boken tar så enormt lång tid att läsa (jämfört med vad det brukar ta), så jag hinner tröttna på den.

Det är sällan jag brukar säga detta, men på sätt och vis tycker jag att TV-serien är bättre än böckerna. Eller i alla fall så blir det en styrka att ha sett en del av TV-serien. Nu har jag inte kommit till den här delen, jag har bara sett den första säsongen. men för en gångs skull så hjälper TV-serien mig att få en bild av personerna, miljön och hålla reda på relationerna. Jag måste också säga  tack och lov för registret på alla personer i slutet av boken. Ovärderligt, även om det blir längre och längre för varje bok.

I den här delen händer det verkligen saker och jag kan inte säga för mycket utan att spoila. Men det var mer än en gång som jag hickade till. Nu börjar jag verkligen förstå det här skämtet: Why doesn’t George R.R. Martin use twitter? Because he killed all 140 characters. 

En sak jag gillar med serien är de olika berättarrösterna (POVs). Trots alla fel och brister så är det Tyrion som är min favorit. Lite oväntat så fann jag en hel del behållning i Jamies historia också. De delar som utspelar sig vid muren finner jag aningen långtråkiga, just beroende på att det är där den största delen av underliga figurer dyker upp.

Någon gång kommer jag väl att läsa fjärde delen, även om jag inte kastar mig över den. Kanske i en kommande utmaning?

Omdöme: Utförlig fantasy om intriger, allianser och svek.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Maddes bokblogg, Bokmalande, Bokparet, Saras perspektiv och Jag och mina böcker.

Mer om boken kan du läsa här och här.
Originaltitel: A Storm of Swords
Förlag: Månpocket
Översättare: Louise Thulin

Mitt exemplar lånade jag av maken.
Utläst 16 augusti 2015.

Annonser