Kan innehålla spoilers om man inte läst tidigare delar i serien!insurgent

När Beatrice ”Tris” Prior skulle initieras visade det sig att hon var divergent. Det är både farligt och svårt att vara divergent, och hon var tvungen att välja en falang. Det blev det De tappra. Men det blev inte som hon tänkt sig och hon var tvungen att fatta beslut som visat sig vara ödesdigra för henne och de omkring henne. Nu är de på flykt. Oroligheter gryr i de olika falangerna, och det är svårt för Tris och de hon färdas med att veta vilka de kan lita på. Kriget rasar och kontroverserna blir allt större. Tris vill rädda både de hon älskar och sig själv, men på vems och vilken bekostnad är hon villig att göra det?

Insurgent av Veronica Roth kom ut 2013 på svenska, året efter den kom ut i original. Det är den andra delen i den dystopiska science fiction serien där den första delen är Divergent. Veronica Roth är en amerikansk författare som debuterade 2011 med Divergent.

Jag läste Divergent och var inte så särskilt imponerad. Men filmatiseringen var riktigt bra. Nu skulle Insurgent komma på film och jag var dessutom lite nyfiken på vad Veronica Roth skulle göra av historien. Så jag bestämde mig för att börja läsa Insurgent.

Insurgent är en dystopi med en historia som skulle kunna intressera, men tyvärr så har jag svårt att hålla intresset uppe. Det beror i hög grad på sättet att berätta och språket. Jag skulle gå så långt som att säga att jag tycker Insurgent är rätt dåligt skriven. Den uppfyller en hel del fördomar om hur en ungdomsbok kan vara, hur man kan underskatta läsekretsens förmåga. Det är mest beskrivningar som: Först gör jag det, sen gör jag det, sen känner jag det, sen kysser jag honom, sen har jag ångest…

Jag har svårt att sympatisera med någon av personerna. Tris är egoistisk och oförståndig och  utvecklas inte lika mycket som Katniss i Hungerspelen. Och jo, liknelsen mellan dessa serier känns oundviklig, de har liknande grundkoncept och liknande persongalleri. Jag-fomen gör att allt fokus ligger på Tris, och de andra personerna blir inte särskilt framträdande annat än genom hennes ögon.

I grunden finns det en hel del samhällskritik i de här två böckerna, och jag tycker mig ana att det här kan utvecklas ytterligare. Jag hade önskat att det skett redan i den här boken. Grundkonceptet med falangerna där man tvingar in människor i vissa fack, och de måste undertrycka den mänskliga komplexiteten, medan de divergenta som har mångfacetterade egenskaper anses som avvikande, har mer potential än vad som tas tillvara.

Finns det något som är bra? Jo, den är lättläst och har ett bra tempo. Främsta drivkraften för läsningen blir att få reda på intrigen. Det är lite som att läsa ett filmmanus och jag ser fram mot att se filmatiseringen. För jag tror det kan bli en bra film.

Förmodligen kommer jag väl att ge mig på Allegiant innan filmen kommer för att avsluta den ursprungliga serien.

Omdöme: Hafsigt hopkommen ungdomsdystopi om svek, ärlighet och överlevnad.
Betyg: 3-

Bloggat om boken har Mest Lenas godsaker, Eli läser och skriver, Fru E:s böcker, Annas bokhörna och Vargnatts bokhylla

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Modernista

Mitt exemplar lånade jag av maken.
Utläst 1 augusti 2015.

Annonser