Miniserien Torka aldrig tårar utan handskar sändes första gången på TV hösten 2012. På DVD kom den som box 24 juli 2013. Vi såg avsnittet Kärleken 29 juli 2015, och avsnitten Sjukdomen och Döden 30 juli 2015.

Så här står det på nätet:torka_aldrig_tarar_utan_handskar

Serien skildrar 1980-talets Stockholm där homosexuella har börjat resa sig för ett liv i frihet.

Rasmus lämnar småstaden och trångsyntheten i Koppom och flyttar till Stockholm där han lär känna den världsvane Paul som tar honom under sina vingar. Genom Paul möter Rasmus kärleken i Benjamin som är Jehovas vittne. Det unga paret är lyckliga men i bakgrunden lurar sorg och sjukdom i form av AIDS som nu har drabbat Stockholm.

Den här TV-serien baseras naturligtvis på Jonas Gardells trilogi med samma namn, och Jonas Gardell har varit med och skrivit manus. Jag tyckte oerhört mycket om böckerna när jag läste dem (recensioner här, här och här), och införskaffade den här boxen så snart den kom ut. Men av någon underlig anledning så blev den liggande och vi hade svårt att komma oss för med att se den. Men nu blev det av.

Det är alltid knepigt att se en filmatisering av böcker som man verkligen tyckt om när man läst dem. I Torka aldrig tårar utan handskar går en del av styrkorna med böckerna helt enkelt förlorade. Det har på något sätt blivit en enklare historia. Först och främst saknar jag faktabitarna som skakade om mig oerhört, även om en del smygs in som TV-sändningar, löpsedlar, scener osv så blir det inte samma effekt. En del av de i mitt tycke starkaste scenerna i böckerna är borttagna eller nedskurna så de inte blir samma sak. Fokus ligger mer på Benjamin och Rasmus, och mindre på de andra i gänget, i alla fall vad gäller bakgrundshistorien. Det blir också lite råare, mer fokus på sex i början, och en del av ömheten försvinner. Rasmus framställs också som en mer komplicerad person än vad jag minns det från böckerna.

Samtidigt så är det här en väldigt bra svensk miniserie i sig själv! Grunden är densamma, och även det här är en skakande berättelse. Överlag är skådespelarinsatserna mycket bra! Min favoritkaraktär är Paul och jag tycker Simon J Berger är riktigt riktigt bra. Scenen med Pauls begravningsceremoni är f.ö. en av de allra starkaste i hela serien, då både ler jag och får tårar i ögonen samtidigt. Adam Lundgren och Adam Pålsson är mycket bra de också, även om jag inte riktigt kan släppa Adam Lundgren som terroristen i Blå ögon. Något som är nästan lika starkt i TV-serien som i böckerna är kluvenheten hos föräldrarna – de som älskar sina barn men ändå aldrig helt kan förstå och acceptera. Så trots allt rekommenderar jag serien.

Filmen recenseras i SvD och på Moviezine.