Den 8 november 2013 hade Mig äger ingen premiär på bio. Den släpptes på DVD den 12 mars 2014. Vi såg den på DVD 15 maj 2015.

Så här beskrivs den på nätet:mig_ager_ingen

”Mig äger ingen” är en gripande men samtidigt varm och humoristisk berättelse om 5-åriga Lisas villkorslösa kärlek till sin alkoholiserade pappa. Det är också en skildring av Sverige på 70-talet och arbetarklassens bleknande ideal. Mamman lämnar familjen och Lisa kämpar för att behålla bilden av hjältepappan. Till slut ställs Lisa inför ett livsavgörande val.

”Mig äger ingen” är fritt baserad på Åsa Linderborgs kritikerrosade, Augustnominerade och flerfaldigt prisbelönta självbiografiska roman med samma namn från 2007.

Jag läste boken Mig äger ingen av Åsa Linderborg ganska snart efter att den kom ut. I själva verket så gav jag den till min pappa, som var intresserad av biografier, i julklapp, och när jag besökte honom kort därefter så läste jag den. Som alltid med pappa så diskuterade vi den efteråt, och det gör förstås att jag har ett speciellt förhållande till boken. Men framförallt så var jag imponerad och fascinerad. Jag som alls inte ”brukar” gilla biografier tyckte riktigt mycket om boken. Det jag minns som starkast är den kärlek till pappan som genomsyrar boken, trots deras komplicerade förhållande. Jag funderade också mycket på mammans roll i Åsas uppväxt, och över arbetarmiljön.

Det är förstås ingen bra utgångspunkt att se en film som är en filmatisering av en stark bokupplevelse. Det är alls inte rättvist mot de som gör filmen. Men jag börjar med det jag tycker om med filmen. För det första så tycker jag att de lyckats med framförallt en sak, och det är att framställa kärleken mellan pappan och dottern, trots alla törnar den får. Växelverkan mellan Mikael Persbrandt och de två yngre skådespelarna som spelar dottern är riktigt stark. Jag är mycket positivt överraskad över Mikael Persbrandts rollgestaltning överhuvudtaget.

Så det som jag inte gillar. Hela filmatiseringen av boken har tagit bort den ömtåliga skildringen av det som till det yttre är en eländig uppväxt. Filmen banaliserar det hela, och det blir stundvis mest sentimentalt dravel.  Allt underförstått går förlorat. En del scener som lagts till, som när dottern dricker, förstår jag mig alls inte på. De politiska diskussionerna blir lösryckta, liksom flera scener. Och varför man inte låter den utspela sig i Västerås? Men mest av allt stör jag mig på slutet! Fullständigt onödigt.

Om jag nu skulle försöka mig på att inte jämföra med boken så är det en OK historia med några riktigt bra skådespelarinsatser, men den hade varit mycket starkare och mera gripande med ett annat slut.

Filmen recenseras på Moviezine, Expressen och SvD

En intressant intervju med Åsa Linderborg men viss kritik mot filmatiseringen hittar ni här.

Annonser