Dee Aldrich är gift med Patrick. För henne var Patrick ett självklart val, en vanlig mondaysliekonventionell man som hon kunde ha ett lugnt och vanligt äktenskap med. För Dees barndom var allt annat än vanlig och lugn. Hon växte upp med sin mamma Annette och lillebror Simon. Vad Annette egentligen arbetade med är inte riktigt klart, men historierna hon berättade handlade om ett spännande liv som hemlig agent. Hon försvann ibland utan att barnen visste vart hon tog vägen. Hon uppfostrade Dee och Simon i att avläsa människor, se små tecken på avvikelser och belönade dem ju mer de kunde säga om sin omgivning. Det får Dee oväntat använda sig av en dag, när hon börjar avläsa små tecken på att det är något galet med Patrick. Tecknen blir tydligare efter att Dee har fått ett arv från sin mamma. Efter hand så känner hon att det är nödvändigt att undersöka vidare om hennes misstankar är riktiga, genom att använda den teknik Annette lärt henne. Men den största utmaningen blir för Dee att avgöra hur mycket det är värt att ha ett normalt och lugnt liv.

Monday’s Lie av Jamie Mason kom ut 2015. Jamie Mason är en amerikansk författare som debuterade 2013 med Three Graves Full.

Monday’s Lie stod på nyhetshyllan i Barnes and Noble i Salt Lake City när vi var där. Efter att ha läst på baksidan så kände jag mig lockad att läsa den så den fick följa med mig hem.

Monday’s Lie är en relativt spännande bok med en bra grundhistoria. Men tyvärr så tycker jag inte att den förvaltas väl. Det mest intressanta är relationen mellan Annette och hennes barn som sakta växer fram genom en växling mellan nutid och dåtid. Det är berättarmässigt välgjort och jag hade gärna haft mer av det. Tyvärr så kan jag inte uppbåda samma intresse för Dees och Patricks relation som är minst sagt underlig men inte särskilt intressant. Det kan vara så att det är Patrick som stör mig som person, medan Simon och Annette är intressanta. Sen blir jag mycket besviken på slutet, som känns som en en enkel väg ut. Mer tänker jag inte avslöja om vad som händer egentligen för givetvis är det en del av behållningen.

Monday’s Lie hade dessutom vunnit på om språket hade varit lite stramare. Det är väldigt många ord som används för att beskriva saker, vilket gör att läsningen inte flyter på utan blir hackig. Alltför ordrikt i onödan är något som jag har svårt för och det gör mig avogt inställd.

Det är modernt att man liknar böcker och författare vid varandra och i det här fallet så sägs det i beskrivningen ”om du gillar Gillian Flynn och Bröderna Cohen”. Nja. Jag kan förstå liknelsen utifrån grundhistorien och stämningen, men hantverket är inte lika bra.

Jag skulle kunna tänka mig att ge Jamie Mason en till chans, men det hamnar inte högt på listan. Det beror på om hon fortsätter vara lika ordrik…

Omdöme: Ordrik thriller om ett vanligt äktenskap och en ovanlig barndom. Eller?
Betyg: 3+

Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: Gallery Books

Mitt exemplar var nyinköpt i USA.
Utläst 9 maj 2015.

Annonser