I det lilla samhället Ro utanför Uppsala finns inte mycket att göra, och ungdomarna ondskanarenblondpojkedriver mest omkring. Adde går till skolan med en klump i magen, för han blir dagligen mobbad av gänget med Kungen, Muppen och Isse. Ingen av de vuxna i skolan tar tag i problemet, de viker undan och vågar inte ta striden. När Addes mamma ringer polisen så gör de ingenting heller, de förstår inte allvaret. Varken Adde eller Isse har det bra hemma, och i skolan faller de in i sina roller. Roller som de inte klarar att ta sig ur. Tills en dag då allt brister.

Ondskan är en blond pojke av Fredrik Hardenborg kom ut 16 mars 2015. Fredrik Hardenborg är en svensk författare som är född och uppvuxen i Uppsala. Ondskan är en blond pojke är hans debutroman.

När jag läste om Ondskan är en blond pojke i katalogen om vårens utgivning så tyckte jag den lät som en intressant bok. Sen hade jag sådan tur så att förlaget kunde skicka mig ett recensionsexemplar.

Ondskan är en blond pojke är en mycket välskriven bok som gör ont att läsa. Fruktansvärt ont. Det är en brutal stämning av hopplöshet genom hela boken. Kedjan av händelser som beskrivs känns som förutbestämda, som om ödet väver trådar som ingen kan komma bort från. Jag blir obehagligt berörd, för det är en bok som berör.

Det är en ganska enkelt och effektivt uppbyggd bok, med korta kraftfulla kapitel med vardagsbeskrivningar. Det gör det mycket påtagligt. Adde, Isse och övriga personer är realistiskt beskrivna, men det är markant att ingen av dem verkar känna någon lycka, ens för en stund.

Jag tror att obehagskänslan och klumpen i magen som jag får av att läsa Ondskan är en blond pojke mycket beror på att man inser att detta är en daglig realitet för många barn och ungdomar. De handfallna vuxna runtomkring, lärarna som inte vill se, rektorn som inte vågar ta tag i problemen, allt är så välbekant. Jag tror att Ondskan är en blond pojke skulle vara bra att läsa och diskutera i grupp, för den väcker många funderingar.

Det enda som jag är tveksam till är beskrivningen av boken som en ”psykologisk thriller”. Det skapade vissa förväntningar hos mig som den i och med det inte kunde leva upp till. Jag var inte beredd på hur den skulle vara, och kunde inte riktigt ställa in mig på det. Den är väldigt svårklassificerad. Ibland är det som en ungdomsbok, ibland är det som en dokumentär.

I beskrivningen av boken framgår att författaren ville ”ta avstamp” i händelserna i Rödeby 2007. Efter att jag läst boken kollade jag upp detta, och jag ser inte riktigt likheterna. Men att jag läst det innan förstärkte förmodligen känslan av ”dokumentär”.

Det är en bra debut, och jag kommer att hålla utkik efter Fredrik Hardenborgs nästa bok.

Omdöme: Obehagligt verkligt om mobbing, utanförskap och ensamhet.
Betyg: 4-

Några som bloggat om boken är Bokbiten och Läsa & Lyssna

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Kalla kulor.

Mitt exemplar är ett recensionsexemplar från förlaget.
Utläst 21 april 2015.

Annonser