jerkaFredag, ledig (!) och Annikas bokbloggsjerka. Tveksam om det kan bli bättre än så. Idag skriver Annika: Brukar du läsa dedikeringarna som brukar finnas i början eller slutet av böckerna? Vilken är i så fall den mest minnesvärda?

Jag brukar för det mesta lästa dediceringarna., både i början och slutet.  Generellt så brukar jag notera när dediceringen inte ”bara” är något slentrianmässigt utan visar sig ha någon koppling till historien i boken.

Jag gillar dediceringar som den som finns i Elin Olofssons bok Till flickorna i sjön: Till flickorna i sjön och pojkarna som gått vilse.

Jag filade rätt mycket på dedicieringarna och tackfraserna i min avhandling, det var verkligen svårt att få rätt ton. Det var många som ”borde” tackas, men också på rätt sätt. Till min man använde jag frasen Jag älskar dig till månen, stjärnorna, runt och tillbaka igen eftersom vi hade speciella minnen till filmen Mångalen.

Annonser