Jonas Wahl är en framgångsrik och uppskattad advokat, och på ytan lever han ett lyckatsmuts liv. Nu har han blivit ombedd att vara expertkommentator i TV i samband med en stor traffickingrättegång. Men han döljer en hemlighet, och riskerar en enorm skandal om den blir avslöjad. Hans fru Rebecca har ett bra jobb, och trivs i sin lyxtillvaro, men hon börjar alltmer inse att något inte är som det ska med Jonas och deras äktenskap. Deras 14-åriga dotter Emma drar sig undan på sitt rum och ger sig ut på nätet i hopp om att bli bekräftad. För killarna i hennes närhet tycks inte kunna hantera hennes sätt att bekräfta sin egen sexualitet. Vem är det som skäms mest, oc vad är det som är så skamligt?

Smuts av Katarina Wennstam kom ut 2007. Katarina Wennstam är en svensk journalist och författare som gjort sig känd för sitt brinnande engagemang för utsatta kvinnor och sitt ifrågasättande. Smuts är hennes skönlitterära romandebut.

Jag har varit nyfiken på Katarina Wennstams författarskap ett tag och vid något tillfälle köpte jag Smuts för ynka 20 kronor. Hon stod på min Boktolva 2014 och flyttades (oläst) över till Boktolva 2015. När jag såg det sista avsnittet av SVTs serie Deckarna, där Katarina Wennstam var huvudperson, så bestämde jag mig för att nu var det dags.

Smuts är en kriminalroman med samhällsengagemang. För mig är den inte en ”deckare” som jag tänker mig, utan just en kriminalroman. Det är inte ett mord eller dödsfall som står i centrum, utan brott som ger korta straff. Alltför korta straff, och det är bokens kärna. Boken utspelar sig främst inom domstolsväsendet, och här märks det att Katarina Wennstam har en journalistisk bakgrund med gedigen kunskap om hur det fungerar. Eller inte fungerar ibland.

Smuts är välskriven och lättläst. Den har inte en ”gåta”, inte en spänning som driver historien framåt, men ändå så känner jag ett behov av att läsa vidare som gör att jag nästintill sträckläser.

Katarina Wennstam tecknar en deprimerande bild av mänskligheten. Männen är skitstövlar och kvinnorna rätt svaga. Den starkaste personen är den unga tonårstjejen Emma, men i hennes historia så ryms mycket kring hur kvinnors sexualitet blir hotande om den går utanför vissa ramar. Obegripliga ramar. Boken har ett mycket obehagligt tema, och lämnar efter sig en stark obehagskänsla. Vilket förmodligen är en del av syftet. Men den starka polariseringen mellan könen gör att karaktärerna blir lite för ensidiga. För mig är det bara Emma som beskrivs med djup.

Det var rätt intressant att läsa boken efter att sett Deckarna. Emma blir mycket lätt att förstå utifrån Katarina Wennstams berättelse om sin egen uppväxt. Motivet till temat och syftet med boken – att hon skulle nå en bredare krets än med sina fackböcker – framträder också starkt.

Jag kommer definitivt att läsa fler böcker av Katarina Wennstam, men då jag förstått att hennes senare böcker även de rör sig i samma område, så avvaktar jag ett tag. För det är också historier man måste smälta.

Omdöme: Välskrivet och starkt samhällskritiskt om maktstrukturer och sexköp.
Betyg: 4

Några som bloggat om boken är Bokföring enligt Monika, En bok om dagenFeministbiblioteketoch dagarna går och Lingonhjärta.

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Månpocket

Mitt exemplar var en hyllvärmare (inköpt för 20 kr!).
Utläst 21 februari 2014.

Annonser