Nicolas Duhamel har publicerat den mycket framgångsrika romanen ”Brevet”. Den har
sålt i miljontals exemplar över hela världen och blivit en succéartad film. Nicolas har många fans runt om i världen, och han har daglig kontakt med dem på sociala medier. Mest tillbringar han sin tid med att gå på fina fester, twittra, facebooka, och vara kändis. Det han egentligen borde göra, och det som hans förläggare tror han gör, är att skriva på en uppföljare. Han åker iväg med sin unga flickvän till ett lyxhotell utanför den toscanska kusten. Nicolas försöker få inspiration, men det är svårt. Mest tillbringar han sin tid med att fundera över historien om hans pappa, den som han upptäckte när han skulle söka nytt pass, den som blev upprinnelsen till hans debutroman. Kan han någonsin få samma inspiration?
Ryskt bläck av Tatiana de Rosnay kom ut 2014. I original heter den À l’èncre russe. Tatiana de Rosnay är en fransk journalist och författare som skrivit elva romaner. Mest känd är hon för bästsäljaren Sarahs nyckel. Ryskt bläck är hennes senaste roman.
För fyra år sedan läste jag Sarahs nyckel men sen dess har det inte blivit några fler böcker av Tatiana de Rosnay. Ryskt bläck blev januari-februaris val i vår Bokcirkel på jobbet.
Ryskt bläck är en rätt lång bok, på ca 400 sidor, och den hade mått bra av att kortas en del. Den är mycket lättläst, språket enkelt och den har en viss charm. Jag är inte så förtjust i Tatiana de Rosnays sätt att skriva, det är något i ordvalen som stör mig. Det jag definitivt kan peka på är hennes sätt att beskriva människor som ofta blir rätt schabloniserat. Men medan det störde mig i Sarahs nyckel så stör det mig inte lika mycket här, eftersom det är i stil med huvudpersonens karaktär.
Nicolas är en så otroligt osympatisk person. Storyn i boken är i grunden bra uppbyggd och fångar intresset. Med lite stramare historia så hade idén stor potential. Nu tar allt runtomkring med Nicolas kvinnoförakt, alla sociala medier, och alla lösa trådar överhanden. Det är en otrolig fixering vid utseende och nationalitet i beskrivningen av människorna. Den innehåller en hel del utläggningar, en del långrandiga, en del (som t.ex. den om författares skrivprocess) mer underhållande.
Vid vår träff i bokcirkeln så diskuterade vi mest alla lösa trådar i boken som aldrig fångades upp. Det finns många ouppklarade frågor, som vi tyckte författaren kunde ha tagit vara på för att utveckla historien. Och slutet. Så frustrerande! Ett riktigt antiklimax.
Ryskt bläck är lättläst feelgood men innehåller så många störningsmoment att själv så känner jag att nu ska det en hel del till för att jag ska läsa ytterligare någon bok av Tatiana de Rosnay.
Omdöme: Lättläst och schablonartad historia om en sällsynt självcentrerad författare.
Betyg: 3+
Några som bloggat om boken är Bokparet, Beas bokhylla, Läsresan, Endast eböcker, Bokdamen, Kajsas bokblogg och och dagarna går.
Mer om boken kan du läsa här och här.
Originaltitel: À l’èncre russe
Förlag: Sekwa
Översättare: Elisabet Fredholm
Mitt exemplar lånade jag av en vän.
Utläst 19 februari 2015.
Lösa trådar är alltid intressant att analysera eller diskutera i en grupp. Ibland är de rejält störande. Undra vad du gav Sarahs nyckel för betyg. Sedan är det alltid trevligt att jämföra en bok med en filmatisering av manuset. Ryskt bläck har jag satt upp på min beställningslista. Trevlig helg.
Då tror jag minsann att jag låter Tatiana de Rosnay vara i fortsättningen också. Har ju sett Sarahs nyckel som film och det får nog räcka.
Jag tyckte mycket om Sarahs nyckel och tänkte aldrig på språket. Men det var nog för att jag blev så fruktansvärt gripen av historien.
Pingback: Februari 2015 | Lottens Bokblogg
Håller lite med om att boken kändes ofärdig, det fanns mycket mer att spinna vidare på.