Den svenske kirurgen Martin Roeyken lämnar Sverige efter att ha kommit ihop sig med turkanarapportensin chef, och efter att hans fru varit otrogen. Han åker med Läkare Utan Gränser till norra Kenya för att arbeta med traumakirurgi. Medan han är där så träffar han antropologen Nadine Zaoui som han omedelbart attraheras av. På en resa till Turkanaprovinsen försvinner Nadine och Martin blir förtvivlad och börjar leta efter henne. Det hon berättat om sin forskning får Martin att fundera på om Nadine upptäckt något som hon inte borde. Martins medicinska kunskap och Nadines antropologiska i kombination med att Martin aldrig kan släppa taget, visar sig vara en livsfarlig kombination. Någon vill till varje pris skydda en hemlighet som är på väg att röjas.

Turkanarapporten av Christian Unge kom ut 2011. Det är den första boken i en planerad Afrikatrilogi, där den andra boken, Kongospår, kom ut 2014. Christian Unge är biträdande överläkare på Karolinska sjukhuset och har varit på uppdrag för Läkare Utan Gränser i Burundi och Kongo-Kinshasa. Turkanarapporten är hans debutroman.

Jag blev kontaktad av författaren förra året, som undrade om jag ville läsa Kongospår. Eftersom jag gärna börjar serier från början så fick jag även Turkanarapporten. Men sen kom privatlivet i vägen, jag tappade orken och det blev inte av att jag läste den. Men med nytt år så försöker jag ta tag i recensionsexemplar som blivit liggande.

Turkanarapporten är en lättläst och spännande bok, med bra tempo. Den är på 500 sidor, men det känns som mindre, då både språket och historien gör att det är lätt att läsa snabbt och vända blad.

Jag har läst väldigt få böcker som utspelar sig i Afrika, och jag har definitivt aldrig läst någon där huvudpersonen är europeisk/svensk. Det gör att historien känns fräsch. Man får en bra känsla för tempot, värmen och kaoset i Kenya, och det känns som om man är på plats. Möjligen beror det på att man känner till författarens bakgrund, men för mig känns beskrivningen autentisk. Tyvärr är det bara första halvan av boken som utspelar sig i Afrika. Även den delen som utspelar sig i Europa är bra, men inte lika bra.

Turkanarapporten är en thriller och det ställer krav på tempo och spänning, och jag tycker den har bägge. Faktum är att jag inte alls ser slutet komma, och jag brukar faktiskt sällan överraskas. Historiens trådar knyts ihop bra.

Det lättlästa har nog delvis att göra med det korthuggna språket, och stundvis så tycker jag det blir lite väl korthugget med enordsmeningar staplade på varandra. Ska Martin på det sättet framstå som tuff och hårdhudad? Jag är inte speciellt förtjust i vare sig Martin eller Nadine, men man behöver ju inte älska huvudpersonerna för att gilla en bok. Jag har svårt för Martins ”inre kommentarer” om Nadine och det faktum att han ögonblickligen blir besatt av henne och tappar allt vett och sans. Det är inga djupa personteckningar, men jag gillar att man får flera personers synvinkel.

Turkanarapporten är en bra debutroman och jag kommer såsmåningom att läsa Kongospår. Jag hoppas att historien är lite tajtare och att relationen mellan Martin och Nadine kan utvecklas från besattheten. Faktum är att jag inte riktigt förstår varför inget förlag nappat (den är egenutgiven) med tanke på att den håller högre kvalitet än en hel del andra böcker som ges ut…

Omdöme: Lättläst thriller med högt tempo som utspelar sig i Kenya.
Betyg: 4

Några som bloggat om boken är Bokföring enligt Monika, Pocketlover.se, Litterturkvalster och småtankar, Annikas litteratur- och kulturbloggFiktiviteter, Hyllan och Enligt O

Mer om boken kan du läsa här eller här.

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från författaren. Tack för det!
Utläst 6 februari 2015.

Annonser