Från 1933 till 1949 får vi följa släkter i Tyskland, England, Wales, Ryssland och USA. Devarldensvinter är arbetare och de är från välbärgade släkter, de är kommunister, liberaler, nazister eller aktiva i motståndsrörelsen. Alla påverkas de personligen av den politiska utvecklingen i Europa och USA. De får uppleva nazismens frammarsch, andra världskrigets fasor och efterdyningarna när freden ska upprätthållas och de som stått på olika sidor ska komma överens. De får uppleva människornas bästa och värsta sidor. Deras öden vävs samman och på olika sätt och olika nivå är de alla en del av hur historia skrivs.

Världens vinter av Ken Follett kom ut 2012. På engelska heter den Winter of the World och kom ut samma år. Det är den andra delen i en trilogi, där första delen, Giganternas fall, kom ut 2010 och den tredje delen, Evighetens kant, kom ut 2014. Ken Follett är en bästsäljande brittisk författare som slog igenom 1978 med Nålens öga. Han är mest känd för sina thrillers och historiska äventyrsromaner.

Historiska romaner brukar jag hävda ligger utanför min bekvämlighetszon, men efter att två år i rad läst Ken Follett inom ramen för Makeutmaningen (2012 Svärdet och spiran och 2013 Giganternas fall) så såg jag fram mot att i år i Makeutmaningen läsa andra delen i hans trilogi om 1900-talet. Det blev december månads val för jag har tyckt att dessa tegelstenar passar utmärkt som jullovsläsning.

Världens vinter är en intressant och förvånansvärt lättläst tegelsten. Trots sina dryga 800 sidor så går den relativt snabbt att läsa (även om jag börjar under jullledigheten så jag har mer lästid än ”normalt”) och jag har inga problem att hålla intresset uppe genom hela boken. Varje kapitel är ett år, men det finns underkapitel där man kan pausa läsningen vid behov som är ”lagom” långa.

Det finns två styrkor med den här boken. Den ena är att här får man en lättfattlig historielektion som väcker intresse även hos mig som inte i vanliga fall är så bildad, och om jag förstått det rätt även intresserar de med större kunskaper om nutidshistoria. Visserligen har jag en grundkunskap om perioden kring andra världskriget, men här lär jag mig mer om förhållandena i Sovjetunionen, nazisternas hemska experiment, valet av Winston Churchill och det amerikanska politiska spelet. Och mycket mer förstås. Follett lyckas blanda detaljer med det övergripande och som läsare blir jag övertygad om att han är påläst och kunnig.

Det andra är persongalleriet han skapat. Som läsare får man följa flera familjer/släkter i USA och Europa genom hela trilogin. Deras upplevelser får vara grunden för det Follett vill förmedla kring den politiska och historiska utvecklingen, och han lyckas hålla en balans i familjernas utveckling, och inte minst en balans kring deras öden (inklusive vem som dör eller inte…). Dock kan jag tycka att de här släkternas vägar korsas lite för ofta på lite för orealistiska sätt, som t.ex. när folk träffas på slagfältet eller mitt i ett historiskt skeende…

Jag brukar ha svårt med böcker med så många personer, och jag var lite orolig att jag inte skulle minnas tillräckligt många personer från förra delen. Men Follett lyckas hålla en bra balans med små hänsyftningar till vad som hänt tidigare för att mitt minne ska väckas. Och en personlista som finns i början är guld värt för en läsare som jag!

Detta till trots så får jag i den här delen inte samma känsla för personerna som i Giganternas fall. Det är något i språket som gör att det blir mer en redogörelse för vad den och den gör än en känslosam berättelse. Personerna kommer inte, med något enstaka undantag, mig nära. Det är som om han väljer ett kallt och kliniskt sätt att beskriva människors fruktansvärda beteenden. Tydligast för mig blir det i beskrivningen av en gruppvåldtäkt.

Något som Follett definitivt inte är bra på är kärleksscener och sexscener. Trots att jag tror att han försökt beskriva starka kvinnor som kan ta initiativet, så blir det bara taffligt och väldigt mansfokuserat och på gränsen till fånigt. Som tur var är dessa relativt korta och man kan lätt skynda sig igenom dem.

Den tredje delen, Evighetens rand, hittade hem till oss nu på julafton, och jag är ju rätt nyfiken på vad som händer med släkterna. Men det blir nog så att jag väntar lite. Vem vet, har jag tur så kan jag läsa den nästa jul 😉

Omdöme: Lättläst och intresseväckande tegelsten om människor i skuggan av andra världskriget
Betyg: 4

Några som bloggat om boken är Böcker emellan och hyllan

Mer om boken kan du läsa här och här.
Originaltitel: Winter of the World
Förlag: Albert Bonniers förlag
Översättare: Leo Andersson, Lena Karlin och Peter Samuelsson

Mitt exemplar lånade jag av maken.
Utläst 24 december 2014.