En smakebit på søndag – Världens vinter

Söndag, jultider och förkylningstider. Hela familjen är julledig och ute ligger det faktiskt ett tunt lager snö. Men återstår en del att göra. I dag är det stora uppdraget att handla julmaten. Sen ska det lagas mat, fixas gran, handlas de sista julklapparna, pyntas och förstås bara njutas av ledigheten (och kurera förkylningar).

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av Flukten fra virkeligheten. För tredje julen i rad så innebär dagarna innan jul att jag läser en tegelsten av Ken Follett. I år är det dags för Världens vinter, på mer än 800 sidor. Det är också som vanligt en av böckerna i Makeutmaningen. Världens vinter är del 2 i en serie om flera släkter i USA och Europa.

I veckans smakbit är året 1936 och platsen Storbritannien. Högaktuellt tema än i dag tyvärr:

Ethel hade rekommenderat det motsatta. ”Om vi tågar och skanderar slagord så ser vi exakt ut som dem”, hade hon sagt. ”Visa att vi är annorlunda. Håll ett nedtonat, intelligent möte för att diskutera fascismens sanna jag.” Lloyd hade varit tveksam. ”Jag kan komma och prata om du vill”, hade hon sagt.
Lloyd hade framfört det till Camebridgegruppen. Det hade blivit en livlig diskussion, med Ruby som ledare för dem som invände mot Ethels plan, men i slutändan hade tanken på att en parlamentsledamot och berömd feminist skulle komma och prata avgjort saken.
Lloyd var fortfarande inte säker på att det var rätt beslut. Han mindes vad Maud von Ulrich hade sagt  Berlin: ”Vi får inte möta våld med våld.” Det hade det varit det tyska socialdemokratiska partiets filosofi. För von Ulrichs familj och för Tyskland hade den filosofin varit en katastrof.