Han vaknar plötsligt upp på ett tunnelbanetåg utan något minne av vem han är eller mannensomglomdevad som hänt honom. Han har ingen identifikation på sig och när han tar sig till ett sjukhus så är det ingen heller som anmält honom saknad. Efter en tid på sjukhus så minns han plötsligt ett namn och ett telefonnummer. Det visar sig gå till hans vän Gary som identifierar honom som Vaughan. Han får också veta att han är gift med Maddy men att de ligger mitt uppe i en uppslitande skilsmässa. När han äntligen får träffa Maddy, och såmåningom deras två barn så kan han inte alls förstå varför de ska skiljas. Han minns ju inte alls deras gemensamma historia utan tycker hon verkar helt fantastisk. Maddy däremot minns precis hur Vaughan betedde sig innan han tappade minnet. Kan Vaughan få tillbaka sitt liv, och kan han få tillbaka till sitt minne? Eller är det bättre att han inte minns?

Mannen som glömde sin fru av John O’Farrell kom ut 2012 på svenska. På engelska heter den The Man Who Forgot His Wife och kom ut 2012. John O’Farrell är en brittisk författare, kolumnist och manusförfattare. För TV har han bl.a. skrivit för Alias Smith and Jones och Spitting Image. 2006 lanserade han sajten Newsbisquit. Som skönlitterär författare debuterade han 2000 med The Best a Man Can Get.

När jag skulle välja bok senast i bokcirkeln på jobbet så valde jag den här som också är en av böckerna i Makeutmaningen.

Mannen som glömde sin fru är lättläst och underhållande. Den har en humoristisk ton och en del formuleringar är så jag skrattar för mig själv. Det är en träffsäker och ironisk beskrivning av ett äktenskap och hur ett par som går in i medelåldern beter sig. Underhållande brittisk lad-lit! Jag hade inte alls förväntat mig detta, för jag hade fått för mig att huvudpersonen på något sätt blivit sjuk, kanske t.o.m. allvarligt sjuk, och att det skulle vara en del av historien. I själva verket berörs anledningen till minnesförlusten ganska lite, utom mot slutet.

Det är först vissa stunder mot slutet så slås jag av hur orealistisk den är (egentligen hela men det är först mot slutet det stör). Det är ju inte bara frun han glömt utan även barnen. Att han på något sätt ändå känner igen dem är förstås en fin tanke, men hans reaktioner på situationer och personer känns efterhand orealistiskt.

Ibland har man lust att ruska om Vaughan och Maddy samtidigt som man kan förstå hur deras äktenskap kan ha utvecklats som det gjort. Hans vän Gary är oerhört irriterande men också en del av humorn i boken.

Tyvärr har vi inte diskuterat boken än i bokcirkeln, det ska bli mycket intressant att höra vad de andra tycker. Själv skulle jag kunna tänka mig att läsa någon mer av John O’Farrells böcker.

Omdöme: Småhumoristisk lad-lit om ett drastiskt sätt att återupptäcka sin partner.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Skriva läsa leva, Pocketlover, Bokstunder, och dagarna går och Bloggbohemen

Mer om boken kan du läsa här och här.
Originaltitel: The Man Who Forgot His Wife
Förlag: Printz Publishing
Översättare: Pia Printz

Mitt exemplar lånade jag av maken.
Utläst 16 november 2014.

Annonser