Efter flera dagars oväder och häftiga regn rasar det grus ner i fjorden i Reine i Lofotenstormen och där raset gått hittar man skelettdelar. Den lokala polisen Berger Falch åker ut för att undersöka vad som hänt. Ganska snart efteråt så verkar det som om han drabbats av någon form av utbrändhet och den nyanställde polisen Rino Carlsen tar över fallet. På ett sjukhem i Reine så vistas en man som nästan dött efter att en gräsklippare fattat eld. Hans kropp är helt förstörd, han kan inte se, och han kan inte kommunicera med omvärlden. Personalen kallar honom Hero. Själv fruktar han en av personerna i personalen, som han i sitt inre benämner Djävulen, som verkar vara fast besluten att ta livet av honom.Men han vet inte vem det är eftersom han inte kan se eller kommunicera, han känner bara igen lukten. I sina efterforskningar så stöter Rino på historien om en familj som bestod av en brutal pappa och två söner, som kanske kan förklara fallet med skelettdelarna. Spåren leder såsmåningom till Hero.

Stormen av Frode Granhus kom ut 2012. Det är den andra i serien om Rino Carlsen, där den första heter Malstrømmen (2010). Frode Granhus är en norsk författare som jobbar som rådgivare i NAV. Han debuterade 2003 med Hevneren.

Genom att delta i En smakebit på søndag så får man flera tips om norsk krim. Den här boken köpte jag vid ett besök i Trondheim i maj 2013. Jag visste då inte att det var del två i en serie. Sen blev den stående i bokhyllan. När vi åkte till Oslo så ville jag läsa norskt redan på flyget dit och plockade fram Stormen.

Stormen är ett stycke bra norsk krim, även om jag inte tycker den når den nivån som jag hade hoppats. I fokus står en polis och det handlar mycket om polisarbete, och det är inte riktigt min favoritsort bland deckare. Jag brukar numera inte ha några större problem att läsa böcker på norska, men i början av boken så går det lite trögt. Om det är jag som har problem med norskan eller om det handlar om berättarstilen är jag inte säker på men såsmåningom så kommer jag in i boken.

Som titeln avslöjar så pågår det en storm i Reine med omnejd och det präglar hela boken. Miljöbeskrivningarna är riktigt bra. Jag känner hur det blåser, regnar, snöar och helt enkelt är eländigt väder, och på något bisarrt sätt gör det och naturbeskrivningarna mig nyfiken på Lofoten. Samtidigt så blir jag tillslut lite less på alla väder- och miljöbeskrivningar. Mot slutet av boken känner jag att det är för många upprepningar och historien blir lite för lång.

Invävt i berättandet så finns historien om en familj med en misshandlande pappa och två söner, samt deras omgivning. Jag tycker att författaren lyckas med att väva ihop historien och jag blir intresserad av alla bottnar, och hur det var så många år tidigare.

Trots att detta är ganska bra så kommer jag inte att i första läget välja en deckare av Granhus. Konkurrensen i norsk krim är helt enkelt för stor.

Omdöme: Om brutalitet och hämnd i regn, kyla och oväder på Lofoten.
Betyg: 4-

Bloggat om boken är BokBloggBerit, Anettesbokboble och Artemisas verden.

Mer om boken finns här
Förlag: Schibsted

Mitt exemplar var en hyllvärmare.
Utläst 2 november 2014.