ensmakebitEfter några mycket trevliga dagar i Oslo med släkten så är vi nu på hemmaplan. Efter att ha kört tvätt och plöjt över 100 jobbmejl så tänkte jag ändå presentera en liten smakbit som vanligt.

Det är Flukten fra virkeligheten som håller i En smakebit på søndag. Ett besök i Oslo innebär att min samling böcker på norska ökat och en av dem började jag läsa på flyget idag. Boken heter De fem årstidene och författaren Gaute Heivoll. Jag tyckte mycket om hans Før jeg brenner ned och den här boken handlar om hans morfar och mormor. Jag kunde inte motstå den.

Smakbiten kommer från sid 20De fem arstidene

Etter frokost kledde de på seg og gikk ut i hagen. En grå sur morgen med ett florlett regn som hang i lufta og gjorde gresset loddent og grått som sølv. De gikk gjennom åpningen i hekken med potentillaer, som ennå hadde de gule blomstene i behold, fortsatte ned till epletrærne med stigen mellom seg.
– Vi får begynne her, sa han.
Han styrte stigen inn mellom greinene til den sto stadig i ei kløft i stammen. Så tok han de første prøvende stegen oppover. Slik hadde de stått hver eneste høst siden trærne var så store så de bar frukt; han i stigen og hon på plenen med sekkene klare. De hadde en god og lång arbeidsdag foran seg, det fylte ham med fred, vare de to sammen i stille arbeid, og når kvelden kom, skulle han fortsette alene på verkstedet.