En traktor anmäls stulen av ett par som just kommit hem från en semester i Mexico. abattoirbluesAnnie Cabbot och Dougal Wilson åker dit för att utreda stölden. Ägaren kastar misstankarna mot grannens son Mick, men när de försöker leta upp honom visar det sig att han är försvunnen tillsammans med sin vän Morgan. När man i en övergiven hangar hittar spår av blod och hjärnsubstans så kopplar Alan Banks och hans team det till de två unga männens försvinnande. En bilolycka ger upphov till en obehaglig upptäckt och utredningen tar fart.

Abattoir Blues av Peter Robinson kom ut i september 2014. Det är den 22:a boken i serien om Alan Banks. Peter Robinson är en brittisk författare som bor i Kanada. Han debuterade 1987 med Gallows View som är den första i serien om Alan Banks. Några av böckerna i serien har också filmatiserats.

Serien om Alan Banks är nog vid det här laget den serie som jag läst flest böcker i, jag har nämligen läst alla tjugotvå. I vår bokhylla är han den nästmest representerade författaren, efter John Grisham. Efter att ha läst Children of the Revolution såg jag fram mot den här boken och beställde den av en arbetskamrat som skulle till London.

Abattoir Blues är en brittisk deckare på det sättet som jag gillar. Den är brittisk i språket (förstås), genom människorna och i landskapsbeskrivningarna. En stor del av boken utspelar sig ute på den brittiska landsbygden och jag gillar det lantliga, leriga och fuktiga. För mig lyckas Robinson bra förmedla det brittiska. Boken är lättläst och historien flyter.

Det finns en hel del groteska beskrivningar i den här boken, och även om en del rör människor, så handlar det en hel del om slakt av djur (Abattoir är en form av slakthus) och beskrivningarna kan nog få läsaren att fundera på att bli vegetarian.

Mysteriet är ganska snyggt uppbyggt, men jag är faktiskt lite besviken på upplösningen. Den blir lite av ett ”jaså” och det känns lite snabbt ihopkommet. Men det som gör att boken inte riktigt lyfter är att jag faktiskt inte kan engagera mig i Alan Banks längre. Han känns mer och mer gubbig (och gubbsjuk) och ointressant. Det som håller mitt intresse är däremot Winsome som får rätt mycket plats i den här boken. En cool kvinna det där!

Ett litet lustigt tillägg är att när jag skulle börja läsa boken så kollade jag på en av makens spellistor och hittade låten Abattoir Blues med Nick Cave! Tydligen har just Abattoir Blues blivit ett uttryck för att beskriva hur nedstämd man kan bli över den moderna världen. Som djur som ska gå till slakt (i en ”abattoir”).

Jag kommer antagligen att ge mig på nästa bok om Peter Robinson fortsätter serien, men jag hoppas då att han får fart på karaktärerna igen, för nu behövs det.

Omdöme: Brittisk deckare om maktspel och girighet på den leriga landsbygden.
Betyg: 4

Mer om boken kan du läsa här och här.
Förlag: Hodder & Stoughton

Mitt exemplar var nyinköpt i London.
Utläst 25 oktober 2014.