Kan innehålla spoilers om man inte läst första delen i serien.kungarnaskrig

Det råder krig i sju konungarikena. Kung Robert är död och en efter annan så utropas nya kungar. Det är Roberts son Joffery, det är Roberts bröder Stannis och Remy, det är Neds son Robb. Det intrigeras, rådgivarna visar sig ha egna agendor och det finns ingen man riktigt kan lita på. Mord, blodskam, svartkonst – ingen drar sig för något. Vem ska vinna makten, och kan man lita på någon när man är på flykt?

Kungarnas krig av George R R Martin kom ut 2006 på svenska. På engelska heter den A Clash of Kings och kom ut 1999. Det är den andra delen i Sagan om is och eld. Den har filmatiserats som en mycket omtalad TV-serie, Game of Thrones.  George R R Martin är en amerikansk författare som utöver sina omskrivna böcker även skrivit manus till filmer och TV-serier.

Kungarnas krig var augusti månads val i min Makeutmaning. Den första delen i serien läste jag för två år sedan, då också i en Makeutmaning.

Kungarnas krig är en bok som innehåller (inte oväntat) många krigsscener. De är ofta groteska och långa och detaljerade. Alla dessa allianser, vapen, heraldiska detaljer och liknande får allt för mycket plats. Trots att det händer mycket i boken så tappar den i tempo i mitten, och jag märker att jag mer vänder blad än egentligen läser. Mot slutet så återfår jag ändå intresset, då blir det mer personligt.

Liksom i den första delen i serien så är mitt största problem alla dessa karaktärer. Jag kanske är ovanligt trög på att komma ihåg, jag vet inte, men det som stör mig är blandningen av karaktärer som betyder något och andra där namnet inte har någon betydelse. Ett exempel är när Bran tar emot besök och man får inte bara veta namn och ärende utan en massa, i mitt tycke ovidkommande, detaljer. Jag kan inte hålla reda på alla personer! Trots att det finns en 22 sidor lång lista på karaktärer i slutet av boken… För att följa med och hålla reda på allt så känns det som att det är en fördel att jag sett första säsongen av serien.

Men det finns ändå en del personer som jag gillar, av de jag kommer ihåg, dvs de som beskrivs lite mer, och kanske dessutom förekommit i första boken. Min favorit i förra boken var Daenerys och jag gillar henne fortfarande, men i den här boken så är det Tyrion. Egentligen är han nog inte särskilt sympatisk men man kommer honom mer inpå livet. George R R Martin är skicklig på att använda olika POVs, det drar upp tempot i boken. När han ägnar lite mer tid åt karaktärerna och blir mer personlig så tycker jag det är riktigt bra.

Någon gång kommer jag väl att ge mig i kast med del 3 i serien, även om det inte brådskar. Jag är också redo nu att se säsong två i TV-serien, där jag tyckte säsong ett var riktigt bra.

Omdöme: Detaljerad fantasy om krig, allianser och svek med en oändlig mängd karaktärer.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Pocketblogg.se, Maddes bokbloggsusannemaria och Dolas bokblogg

Mer om boken kan du läsa här och här
Originaltitel: Clash of Kings
Förlag: Månpocket (mitt exemplar)
Översättare: Louise Thulin

Mitt exemplar lånade jag av maken.
Utläst 12 augusti 2014.