William Stoner föds 1891 på en liten gård i centrala Missouri, ute på landsbygden. Hans föräldrar brukar jorden, och redan tidigt får stonerWilliam utföra praktiska sysslor på gården. På våren 1910 så säger hans pappa att det inrättats en Lantbrukshögskola vid universitetet i Columbia och att föräldrarna vill att han läser där, för att få nya kunskaper som kan bli till nytta i jordbruket. Redan samma höst skriver William in sig på lantbrukslinjen. Andra året så börjar han på en obligatorisk kurs, en översiktskurs i engelsk litteratur. Läraren, en man vid namn Archer Sloane, är lätt föraktfull men genom hans undervisning så får William ett nytt intresse och en ny kärlek – litteratur. Utan att tala om det för föräldrarna slutar han på lantbrukslinjen och börjar läsa engelsk litteratur, filosofi och historia. Mot slutet av studierna så säger Sloane till honom att han borde bli lärare. Han fortsätter på universitetet och blir såsmåningom universitetslektor, vilket han förblir hela sitt liv. Han gifter sig med Edith, och de lever i ett destruktivt och olyckligt äktenskap. Den enda ljuspunkten är dottern Grace, men Edith vill inte se att far och dotter står varandra så nära. Hans tillflykt blir arbetet, som han går in i helt och hållet.

Stoner av John Williams kom ut första gången (på engelska) 1965. Den såldes i rätt få exemplar och blev inte särskilt uppmärksammad. 2003 kom den i ny upplaga, och bl.a. i Holland såldes den i stora upplagor. Den svenska nyöversättningen kom 2014. John Williams är en amerikansk författare som arbetade som universitetslärare, skrev poesi och gav ut fyra romaner. Han avled 1994.

Den här boken har väckt en hel del medial uppmärksamhet den senaste tiden, men det som fick mig att absolut vilja läsa den var när jag läste att Monica på Vängåvan tyckte det var den bästa bok hon läst på många år.

Stoner är en stillsam bok om en vanlig mans liv från födsel till död. Det är inga stora känslor, utan de är de små nyanserna i den här boken. Det är ett finstämt språk, med en eftertänksamhet i formuleringarna och beskrivningarna. Det är en bok att läsa i stillhet, utan att skynda igenom dem. Det som jag tycker mest om är just det stillsamma, att ”våga” skriva om en helt vanlig man. Det är en rak historia, beskriven genom skeenden snarare än analys och funderingar. Det gillar jag.

Jag hade stora förväntningar på den här boken, men när jag klickat mig till slutet så lämnar den mig lite med en känsla av besvikelse, jag blev inte överväldigad, inte absorberad. Egentligen kan jag inte sätta fingret exakt på vad det är som gör att jag inte begeistras av boken, för den är en bok i min stil. Det enda som jag funderar på är om detta möjligen är ”too close to home”. Jag har arbetat i många år som universitetslärare. Visserligen inte i engelsk litteratur, inte på ett amerikanskt universitet och förstås inte i början av 1900-talet. Men mycket är sig likt i den akademiska världen. Det här blir lite för mycket vardag, och för lite av att uppleva något ”annat” som jag gärna vill när jag läser en bok. Antingen så är det det, eller så saknar den bara det där extra för mig.

Boken inleds med ett förord och det ångrar jag faktiskt att jag läste innan, för en del av det som står där förstörde lite av läsupplevelsen, och en del håller jag inte med om (det rör bl.a. hur förhållandet mellan Stoner och hans dotter tolkas). Sånt vill jag ha i ett efterord hellre.

Boken och Stoners liv har beskrivits som tragiskt, att han inte lever i ett lyckligt äktenskap, och inte är lycklig på jobbet. Jag kommer osökt att tänka på vad Bengt Ohlsson pratade om på en Bokens Afton här i Sundsvall, om hur det blivit så viktigt att man ska ”ha roligt på jobbet”. Det tror jag är en typisk 2000-tals sak, något som inte alls var viktigt vare sig när boken skrevs eller när den utspelar sig. Jag upplever inte alls Stoner som olycklig på jobbet, han gör ju för det mesta ett gott arbete även om han möter (som de flesta av oss) en del motgångar, och han drömmer egentligen om något annat. Egentligen så är det först när Stoner fått uppleva den sanna lyckan och blivit fråntagen den som han också får en annan syn på sitt liv.

Det är omöjligt att inte beröras av Stoner på något vis, och även övriga karaktärer i boken tycker jag är bra tecknade. Ediths barnsliga och egoistiska sätt stör jag mig på. När jag lägger ifrån mig boken så funderar jag på dem som personer som jag skulle kunna träffat i verkliga livet.

Stoner är en bok som är väl värd att läsas, gärna med eftertänksamhet. John Williams gav ut fyra böcker under sitt liv, men trots att jag tyckte om den här har jag inga planer på att läsa någon av de andra.

Omdöme: Eftertänksamt och stillsamt om en alldeles vanlig mans vanliga liv.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Lyrans noblesser, Breakfast bookclub, BokdjungelnWhat you readin?,  och dagarna går, Pocketlover och Bokmania.

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus
Originaltitel: Stoner
Förlag: Natur och Kultur
Översättare: Rose-Marie Nielsen

Mitt exemplar lånade jag på e-lib.
Utläst 9 juli 2014.