Världsutställningen 1889 i Paris är i full gång. Höjdpunkten är det spritt nya Eiffeltornet, som drar stora mängder av besökare. Så dörmurderonthe en kvinna under sitt besök i tornet. Det verkar som om hon blivit stucken av ett bi. Men är det verkligen så? Tidningarna slår upp det hela stort, i synnerhet en av dem, som fått ett tips om att det inte alls är en olyckshändelse, utan mord. Den unga bokhandlaren Victor Legris, som av en händelse är i tornet när kvinnan dör, intresserar sig för fallet, och börjar med en undersökning på egen hand. När det inträffar ytterligare dödsfall så blir Victor övertygad om att det är någon som vill offren illa. Dessutom börjar han befara att det är någon i hans närhet som är mer inblandad än vad Victor skulle önska.

Murder on the Eiffel Tower av Claude Izner kom ut i engelsk översättning 2007. I original heter den Mystère rue des Saints-Pères och kom ut 2003. Den finns i svensk översättning, Mordet i Eiffeltornet (2010). Claude Izner är en pseudonym för två systrar, Liliane Korb och Laurence Lefèvre, som säljer böcker vid Seines strand, och är experter på 1800-talets Frankrike. Murder on the Eiffeltower är den första i en serie om Victor Legris.

Under vår semester i Paris så besökte vi bokhandeln Shakespeare and Company. Jag kikade på sektionen där det fanns skönlitteratur (på engelska) som utspelade sig i Paris när jag fick syn på den här boken. Eftersom jag gillar deckare, vi just hade varit i Eiffeltornet, och jag hade fått ett tips av Mia (i det här inlägget) om den så slog jag till.

Murder on the Eiffeltower är en bok som passar bra att läsa på plats i Paris. Victor Legris rör sig hit och dit och fram och tillbaka i staden, och det kryllar av gatunamn och platser i 1800-talets Paris. Verkligen kryllar. Några känner jag igen (eftersom vi rört oss där), några hittar jag på kartan, och andra har jag ingen aning om var de ligger.

Behållningen med boken är stämningen från 1800-talets Paris och det som finns inkilat om världsutställningen. Annars var det här inte en bok i min stil. Victor Legris är en huvudperson som går mig på nerverna. Han blir hysterisk, han misstänker alla i sin närhet, han blir sjuk av oro och egentligen så vimsar han ju bara omkring. Jag förstår inte poängen med att ha honom som huvudperson i en deckare. Jag hade med fördel sett att biträdet Joseph hade fått spela en större roll. Victors mentor Kenji är rätt intressant, men övriga karaktärer tycker jag är högst schablonmässigt tecknade, inte minst kvinnorna.

Språket i boken är i grunden helt OK, men det är kryddat med utropstecken! Hela tiden! Och det har jag svårt för! Så fort Victor blir upprörd (och det blir han ofta) så kläms det in ett utropstecken. Det blir helt enkelt för många, för tätt på varandra, och det påverkar läsningen.

Den här serien liknas ofta vid Agatha Christies böcker, men även om det var länge sedan jag läste någon av henne kan jag inte se att det finns så många likheter, utom att de bägge kan sägas falla inom genren pusseldeckare. Men jag kan inte uppbåda samma intresse för själva gåtan i den här boken, kanske för att jag inte förstår mig på Victor och de andra.

Det här är den första i en serie men i dagsläget har jag inga planer på att läsa flera. Om jag nu inte återvänder till Paris, och absolut vill läsa en deckare som utspelar sig i Paris…

Omdöme: Historisk deckare om en vimsig bokhandlare och om att söka uppmärksamhet.
Betyg: 3-

Bloggat om boken (den svenska översättningen) har Pocketblogg.se, Ett hem utan böcker, Deckarhuset, Bokmärkt och Beas Bokhylla

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.
Originaltitel: Mystère rue des Saints-Pères
Förlag: Gallic Books
Översättare: Isabel Ried.

Mitt exemplar inköpte jag på Shakespeare and Company i Paris.
Utläst 7 juli 2014.