Den norska filmen Jag reiser alene (Jag reser ensam på svenska) hade premiär på bio i Norge 2011. Jag såg den 25 juni 2014 när den visades på SVT.

Så här beskrivs filmen på Filmweb.no:Jeg reiser alene

Jarle Klepp er en lovende litteraturstudent som interesserer seg for kvinner, indierock og dekonstruksjon. En ung mann på 25 år, full av seg selv. Han har fått et urovekkende brev. Det sier at han er far til ei jente på snart 7 år. Charlotte Isabel Hansen. Det viser seg å være fruktene av et samleie på en fest i 1989, hvor Jarle lå med en døddrukken jente på femten år. Nå sitter hun på flyet for å tilbringe den uken hun fyller 7 år hos sin nye far.

Kontrastene i universet er store, mellom den selvdyrkende akademiske verdenen unge Klepp beveger seg i, hvor det viktigste er Marcel Proust og Morgenbladet, og et lite barns verden, hvor det viktigste er Tamagochier og Prinsesse Diana – og den omsorgen hennes selvopptatte far ikke er i stand til å gi henne. Charlotte Isabel slår ned som en atombombe i den unge akademikerens perfekte verden. Jarle Klepp må bli voksen. Kan han det? Vil han det? 

Förra året läste jag den norska boken Charlotte Isabel Hansen av Tore Renberg som på svenska heter Jag reser ensam. Jag tyckte den var både charmig och underhållande. När jag nu såg att filmatiseringen skulle sändas på SVT så ville jag absolut se den.

För att beskriva den här filmen så skulle jag använda precis samma ord som för boken: Charmig och underhållande. Som vanligt vid filmatiseringar så är några saker borttagna (t.ex. relationen till grannen) och en del ändrade (t.ex. hanteringen av hans artikel) men de har behållit det mesta och definitivt lyckats förmedla grundstämningen! Jag tycker att Jarle inte växer lika mycket som människa i filmen som han gjorde i boken. Min favorit i filmen är Hasse, han är mysig och charmig. Skådespelarinsatserna är helt OK, men kanske inte lysande. Men karaktärerna tar man till sig ändå. Ett plus som i boken är förstås den bergensiska miljön!

Recensioner av filmen hittar du på Dagbladet, VG och Filmfront.