The Lewis Man av Peter May

Fin Macleod har sagt upp sig från sitt jobb som polis och återvänt till ön där han tillbringade sin barndom. Han tältar utanför rucklet där han växte upp, och planerar att rusta upp det. Kanske han också kan få en bättre kontakt med sonen som han inte visste han hade, Fionnlagh, och sonens mamma, Fins ungdomskärlek Marsaili.
På en torvmosse på en annan del av ön så hittas en väl bevarad kropp begravd. Genom DNA så får man en matchning till en ännu levande nära släkting, Tormod Macdonald. Men Tormod hade inga syskon och han är så dement att han inte själv kan svara på frågor eller förklara vem den döda mannen kan vara. Tormod är också Marsailis pappa, och för att hjälpa henne börjar Fin på egen hand försöka ta reda på vem Tormod är och vem den döde mannen kan vara.

The Lewis Man av Peter May kom ut 2012. Det är den andra i serien The Lewis Triology om Fin Macleod. Den första heter The Blackhouse (Svarthuset) och den tredje The Chessmen. The Lewis Man kommer ut på svenska som Lewismannen i höst 2014. Peter May är en skotsk författare som började som journalist, manusförfattare och producent för TV. Han har gett ut flera serier, som man kan läsa om på hans hemsida.

Den första boken i serien, Svarthuset, kom som recensionsexemplar från Modernista. Det var en brittisk deckare i min stil och jag insåg att jag definitivt ville läsa de andra två böckerna i serien. Trots att den kommer på svenska i höst så kunde jag inte motstå den på English Bookshop.

The Lewis Man är en deckare med starka miljöskildringar från det vindpinade landskapet på Hebriderna, i synnerhet Isle of Lewis. Det blåser, det är kallt, det är kargt och man undrar hur och varför folk egentligen bosatt sig där till att börja med. Människorna tecknas som egensinniga och starka även om de hukar undret vädrets makter. För vädret är ständigt återkommande, som förstärkare av olika stämningar. Peter May är riktigt bra på att beskriva stämningar, både vädermässiga och psykologiska, och det tycker jag är styrkan i The Lewis Man. Språket är målande och The Lewis Man är en välskriven bok. Och förstås så älskar jag att läsa boken på engelska…

Fin Macleod är en rättskaffens man, men ändå en man med en historia som inte är utan problem, och det uppskattar jag. Han är känslosam trots att han inte ska visa känslor. Hans försiktiga närmanden till sonen beskrivs fint och realistiskt. Marsiali beskrivs genom Fins ögon och jag blir inte riktigt klok på henne.

Genom kapitlens uppbyggnad så får man omväxlande inblick i nutid och i dåtid, så man redan innan Fin kan ana vad det är som hänt. Jag gillar det sättet att bygga upp historien och tycker det skapar en spänning. Men jag är tveksam till att han använder Tormods tankar i nutid, det är svårt att beskriva vad en person som hamnat ganska djupt i glömskans dimma egentligen förmår att tänka.

En kritik skulle kunna vara att det här också är en serie där brotten har för nära anknytning till ”utredaren”. Men det stör mig inte så mycket, i och med att här ligger brottet långt tillbaka i tiden.

Det är lätt att känna sig förflyttad till landskapet, men om man inte får nog av det så finns kan man titta på  de här fantastiska bilderna där Peter May själv visar miljön som böckerna utspelar sig i. Själv så har jag redan börjat på del 3 i serien, The Chessmen. Recension kommer…

Omdöme: Vindpinat, kargt och ärligt om livslånga hemligheter.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har hyllan och Bokhyllan i pepparkakshuset

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.
Förlag: Quercus

Mitt exemplar var nyligen inköpt på English Bookshop.
Utläst 21 juli 2014.

 

Annonser

A Dark and Twisted Tide av Sharon Bolton

Lacey Flint är inte längre detektiv, hon arbetar istället med att patrullera som konstapel på Themsen. Hon har dessutom bosatt sig på en husbåt, och när vattnet kluckar mot båten så kan hon äntligen komma till ro och inte tänka på allt det jobbiga. Bland det jobbiga finns Mark Joesbury, som hon älskar men försöker glömma. Eftersom han arbetar ”undercover” och inte ens hans son eller kollega Dana Tulloch vet var han är, så kan Lacey ändå inte träffa honom. En dag när Lacey är ute och simmar i Themsen så stöter hon på en död kvinna som är insvept i någon form av tyg. Hon dras in i utredningen och det verkar som om någon försöker fånga hennes uppmärksamhet genom att lämna små gåvor ombord på båten. Utredningen leds av Dana, som annars har fullt upp med sitt privatliv, eftersom hon och hennes partner Helen försöker skaffa barn genom insimenation. Men även hon förstår att något inte är som det ska när Lacey återigen står i fokus.

A Dark and Twisted Tide av Sharon Bolton kom ut tidigare i år, 2014. Det är den fjärde boken i serien om Lacey Flint. Sharon Bolton är en brittisk författare som debuterade med Sacrifice 2008.

Genom Modernista så har jag fått de tre tidigare böckerna i den här serien som recensionsexemplar och verkligen gillat dem. A Dark and Twisted Tide kommer ut i höst som En mörk och förvriden flod, men när jag såg den i English Bookshop så kunde jag inte motstå den.

Först och främst så måste jag erkänna att jag har ett speciellt förhållande till (bra) brittiska deckare. Det är något i språket och stämningen som gör att om det är välskriven bok så älskar jag den fullt ut. Att läsa på engelska gör mig mindre kritisk än att läsa på svenska. Att få gå in till 100 % i det brittiska under några härliga sommardagar i solstolen gjorde i det här fallet upplevelsen ännu bättre.

A Dark and Twisted Tide har allt det där som jag vill ha av en brittisk deckare. Det är först och främst språket, det är en välskriven deckare. Det är miljön. Som ”vanligt” i den här serien så möter man som läsare ett smutsigt, skitigt och vattenfyllt London, långt ifrån turisternas London. Boken är spännande, och faktiskt så kan jag inte gissa slutet i förväg. Kanske är jag lite mer tålmodig med det också när jag ligger där i solstolen och läser på engelska.

Kapitlena är uppbyggda ur olika personers perspektiv, vilket är ett bra grepp, och gör att andra röster än Laceys kommer till tals. Den här gången så tycker jag också att personerna är intressanta. Jag gillar att det läggs fokus på Dana, som är en person som jag velat veta mer om. Som fd ofrivllig barnlös så intresserar historien om att försöka få barn mig. Att Mark får ”ligga lågt” ett tag är inte helt fel, inte minst för beskrivningen av Lacey. Lacey är fortfarande en trasig och komplex person, men i den här boken blir det ändå inte lika mörkt som i tidigare. Det finns fortfarande en del fysiska beskrivningar (turkosblå ögon, Laceys fantastiska utseende osv) som blir lite mycket, men den här gången spelar de faktiskt roll för handlingen, och då har jag lättare att köpa dem.

Behöver jag säga att jag kommer att bevaka nästa del i serien? Och då blir den definitivt inhandlad på engelska.

Omdöme: Spännande, blött och brittiskt om drömmen om det perfekta.
Betyg: 5
(5 eller 4+ – det var inte lätt att betygssätta…)

Bloggat om boken har Bibliotekskatten och Bokbabbel

Boken finns på Adlibris och Bokus
Förlag: Bantam Press

Mitt exemplar är inköpt på English Bookshop
Utläst 17 juli 2014.

Topp Tio Tisdag: Tio författare jag äger flest böcker av

I veckans Top Ten Tuesday har The Broke and The Bookish satt temat till Ten Authors I Own The Most Books From

Busenkelt! Det hade det inte varit för några år sedan, men så skaffade vi Book Collector och där ligger alla mina och makens skönlitterära böcker registrerade. Inte alla barnens ännu, bara de som de skaffat på senare tid (eftersom de numera läser böcker vi är intresserade av också). Inte heller mina e-böcker.

I statistiken så gör jag inte skillnad på om det är mina eller makens böcker, efter att ha bott ihop i 25 år så är det inte helt solklart alltid. Listan blir fler än 10 författare eftersom vi har lika många av en del.

10. 11 böcker: Kjell Eriksson
9. 12 böcker: Mari Jungstedt, Stephen King och Harlan Coben
8. 13 böcker: Michael Chricton, Mary Higgins Clark, Anne Holt och Minette Walters
7. 15 böcker: Anna Jansson och P D James
6. 16 böcker: Kathy Reichs
5. 17 böcker: Agatha Christie
4. 18 böcker: Val Mc Dermid
3. 19 böcker: Ed McBain och Elizabeth George
2. 25 böcker: Peter Robinson
1. 28 böcker: John Grisham

Var det någon som sa spänningslitteratur?

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt

New York, 1987. Fjortonåriga June och hennes storasyster Greta sitter modell åt sin morbror Finn Weiss som målar det som ska bli hans sista konstverk. Han är döende i aids och June, som står sin morbror väldigt nära, har svårt att förstå att han inte kommer att finnas mer. När han dör får de tavlan som han kallat Låt vargarna komma, och som visar sig vara värd en stor summa pengar, då han varit en känd konstnär som under många år skytt offentligheten. June sörjer sin morbror och drar sig undan sin familj. Då tar Toby kontakt med henne och i hemlighet börjar hon träffa honom. Toby är en person som June inte ens visste fanns, trots att han är den som Junes mamma kallar ”Finns specielle vän”. Allt ont som har hänt Finn tycker Junes mamma är Tobys fel, så June måste hålla deras vänskap hemlig. Det visar sig att Toby och June delar saknaden efter Finn, men genom Toby så får June en bild av sin morbror som inte stämmer med den hon hade tidigare. Och det visar sig att det finns fler i familjen som har hemligheter.

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt kom ut på svenska 2013. I original heter den Tell the Wolves I’m Home och kom ut 2012. Carol Rifka Brunt är en amerikansk författare som numera bor i England. Hon har tidigare publicerat noveller och faktatexter, men Låt vargarna komma är hennes romandebut.

Den här boken blev jag nyfiken på när den var en av tio som nominerades till Bokbloggarpriset. Jag hade läst de flesta av de som nominerades men inte den här. När den kom ut på elib så bestämde jag mig för att sätta upp den på listan över böcker att ladda ner under sommaren.

Låt vargarna komma var en bok jag hade höga förhoppningar på. Men… nja… Jag blir inte överväldigad, jag blir inte tårögd. Kort sagt jag blir inte allt det där som man ”förväntas” bli och det färgar mitt intryck av en bok som i grunden är rätt bra.

Låt vargarna komma är en välskriven ungdomsbok som försöker tackla stora frågor. Till viss del så lyckas författaren med detta, men alltihopa känns lite för förutsägbart, lite för uppenbart vad det är man som läsare ska tycka och känna. Jag tycker om det stillsamma sättet som historien berättas på, att författaren inte tar till alltför dramatiska ord.

Mitt största problem med boken är att jag inte lyckas hålla intresset uppe i läsningen hela vägen, en bit i mitten så känns det som om allting tas om och tas om. Jag har svårt att förstå mig på Gretas nattliga utflykter, de blir i alla fall alldeles för många, utan att ge något nytt till historien. Att June slits mellan sin lojalitet till sin familj och sin önskan att komma ihåg Finn tillsammans med Toby är uppenbart men ett tag känns det som om det upprepas. Sedan går berättelsen plötsligt väldigt snabbt på slutet, och det dramatiska skeendet nästan skyndas över.

Jag gillar att boken utspelar sig 1987 och att författaren försöker beskriva hur okänt det var med aids. Det ger ett bra perspektiv och är en bra påminnelse för dagens unga. Möjligen kan jag tycka att det är lite naivt hur June och hennes familj bemöts, de bemöts med lite förundran och nyfikenhet snarare än ett fördömande och avståndstagande som mycket väl kunde varit fallet. Jag tycker också om det självklara sättet som Finns och Tobys kärlek beskrivs på, trots att de mött mycket fördomar och tvingats smyga. Däremot så finns det något som stör mig i beskrivningen av Junes kärlek till Finn och sedan till Toby. Det finns en underton som skorrar.

En fundering till omslaget. Det är verkligen fint, men samtidigt så stör jag mig lite på att det ska föreställa Finns målning, samtidigt som den inte stämmer med beskrivningen i boken av målningen.

Det här är Carol Rifka Brunts debut, men jag kan tänka mig att läsa fler böcker av henne, beroende på vad de kommer att handla på. I alla fall håller hon på att skriva på sin andra roman.

Omdöme: Amerikansk ungdomsroman om vänskap, kärlek och att förlora den man älskar.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har och dagarna går, Enligt O, C R M Nilsson, Bokälskaren och Romeo and Juliet

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.
Originaltitel: Tell the Wolves I’m Home
Förlag: X-publishing
Översättare: Christina Stalby

Mitt exemplar lånade jag på elib.
Utläst 15 juli 2014.

Kaninhjärta av Christin Ljungqvist

Anne och Mary är enäggstvillingar, svåra att skilja åt och de står varandra närmare än de flesta. Anne är den tysta medan Mary är utåtagerande. Men de tycker bägge att de är den starka i förhållandet. De är tonåriga men de är inte två vanliga sjuttonåringar. Sedan de var små har de sett och känt saker som andra inte kan se och känna. Marys kropp intas av andar, och medan omgivningen tror att hon lider av narkolepsi, så vet Anne att det är något helt annat för hon kan se andarna som intar Marys kropp. Hon kan inte bara se dem, utan hon kan också höra dem framföra ett budskap. När deras pappa och hans nya sambo åker iväg till Thailand så bestämmer Mary att de i hemlighet ska stanna i pappans lägenhet inne i Göteborg. En dag i affären så stöter de på Emilia. Hon ser direkt att Anne och Mary är annorlunda, och eftersom hon är på jakt efter personer med starka band till den andra sidan, så bjuder hon dem att delta i en medial grupp. Gruppen försöker tillsammans ta reda på vad som hänt när en liten flicka försvann. Men problemet är betydligt mer komplicerat än de tänkt sig, och både Mary och Anne påverkas starkare än de trott. Starkare än de klarar av att hantera.

Kaninhjärta av Christin Ljungqvist kom ut 2012. Det är den första i en serie på tre böcker, där den andra heter Fågelbarn (2013) och den tredje Rävsång (2014). Christin Ljungqvist är en svensk författare som bloggar, jobbar i bokhandel och målar.

Det här är en bok som jag hört mycket positivt om men ändå varit rätt tveksam till. Jag är väldigt skeptisk till saker som beskrivs om ”övernaturliga”, tror inte på det alls och undviker den typen av program på TV. Det färgar av sig på min inställning när jag läser skönlitteratur också, även om jag inser att jag läser andra böcker (t.ex. fantasy) som jag inte har samma krav på. Att den här handlar om övernaturliga fenomen och medier gjorde mig rätt skeptiskt inställd.

Kaninhjärta är en bok som överraskar mig. Istället för att känna mig skeptisk någon längre stund så sveps jag med i handlingen på ett sätt som jag inte alls väntat mig. Det är något i språket och känslorna som gör att jag verkligen gillar Kaninhjärta. Språket är vindlande, det följer Annes känslor och tankar på ett sätt som jag tror antingen man gillar mycket eller inte alls. Det är väldigt speciellt, vackert på något vis, men inte självklart. Det är skönt med en författare som skriver för ungdomar men som inte väljer ett banalt uttryckssätt. Jag önskar att jag känt till Kents musik bättre, det hade nog gett en ytterligare dimension till känslorna.

Det övernaturliga är en stor del av handlingen, men samtidigt så läser jag boken som en fantastisk skildring av den ångest vilken som helst tonåring får gå igenom. Egentligen så tolkar jag det övernaturliga som ett sätt att visa de starka känslorna de har. Jag blir alldeles ledsen och olycklig av att läsa om hur Anne mår, hur hon tar ansvar för Mary samtidigt som hon får dölja sitt eget jag. Ibland får jag känslan att de inte är två personer, utan en och samma. På sätt och vis är Anne och Mary två vanliga sjuttonåringar, på sätt och vis inte alls. Annes beskrivning innehåller så mycket smärta och skuld att man önskar man kunde hjälpa henne.

Redan tidigt i boken så framgår vad som ska hända med Mary och Anne, i alla fall tills stora delar, men ändå lyckas författaren bygga upp en stämning som gör att jag tycker det är oerhört spännande att följa vägen dit. Spännande och smärtsamt men ändå med en gnutta hopp.

Tydligen är det Hanna som är den gemensamma nämnaren i de tre böckerna, och även om hon inte är min favorit i den här boken så kommer jag definitivt att läsa Fågelbarn.

Omdöme: Skrämmande starkt om att vara tonåring och dras in i något man inte kan hantera.
Betyg: 5
(när jag skulle sätta betyg här så hade jag problem… det har gått lite inflation i mina 4:or och jag skulle säga att den här ligger mellan en 4+ och en 5)

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, C R M Nilsson, Schitzo-Cookies bokblogg, Romeo and Juliet, Vargnatts bokhylla och Läsa & Lyssna

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.
Förlag: Gilla böcker

Mitt exemplar lånade jag på e-lib.
Utläst 11 juli 2014

Varg Veum – filmerna Bittra blomster, Törnrosa och Din till döden

En jul för några år sedan (2010 kanske?) så fick jag två DVD-boxar med Varg Veum filmer av min pappa. Av någon anledning så blev de liggande, men nu under juli månad har vi sett de tre första filmerna i den första boxen: Bittra blomster, Törnrosa och Din till döden. De kom ut 2007-2008 och har också sänts på TV.

Så här står det på nätet om dem:

Bittra blomster
En man försvinner spårlöst. Hans älskarinna, en gift, framgångsrik politiker, kontaktar privatspanare Varg Veum för att få diskret hjälp. Varg dras in i en internationell mordhärva med aktörer som inte skyr några medel.

Törnrosa
Varg Veum får i uppgift att hitta den 16-åriga Lisa och hennes pojkvän Peter som rymt hemifrån. Han hittar Lisa i Köpenhamns horkvarter och Peter hittas mördad på ett hotellrum. För att hitta mördaren måste Varg gräva djupt i de två familjernas förflutna, ett förflutet fyllt av lögner och mörka hemligheter…

Din till döden
Varg har fått ett uppdrag att hitta en stulen bil. Då blir hans uppdragsgivare mördad och polisen misstänker ex-hustrun. Varg vet att fallet är mer komplicerat än så, och än mer invecklat blir det när alla han misstänker avlider och Varg börjar allt mer att frukta för änkans liv.

De här filmerna baseras på böckerna om Varg Veum av Gunnar Staalesen. Han har också varit med som rådgivare under filmatiseringarna. Av någon anledning har man vänt på ordningen. Totalt sett har det tillls nu kommit ut 18 böcker i serien om Varg Veum. Bitre blomster är nummer 9, Tornerose sov i hundre år är nummer 3 och Din til døden är nummer 2.

Jag har läst några böcker i den här serien (t.ex. Svarte får), men när jag för några år sedan började jag köpa serien ”från början” så kom jag inte längre i läsandet än till del 1, Bukken i havresekken. Det skulle jag kunna råda bot på, för både Tornerose sov i hundre år och Din til døden står i hyllan.

Mitt intryck av filmerna är att de är helt OK spänningsfilmer. De har de moment man förväntar sig i en ”deckarfilm”, med en efterforskare, ett mysterium och en del action. Enkel underhållning som passat bra i sommarvärmen alltså.

Även utan att ha läst böckerna så kan jag märka att de gjort om Varg Veum en del. Med Trond Espen Seim i huvudrollen (han spelar f.ö. också i Arvingarna som nyligen gick på svensk TV) så är han bra mycket charmigare än i böckerna. Han har också ett annat sorts privatliv, med relationer som inte finns i böckerna. De har placerat honom i nutid, istället för när böckerna utspelar sig (de första kom ut i slutet på 70-talet och början på 80-talet), vilket gör att han har mobil och en betydligt finare bil (än i böckerna). Dessutom så pratar han inte bergensiska vilket kan störa mig, i synnerhet när det dyker upp andra personer som gör det. Men gudskelov har de behållit Bergen som platsen där det hela utspelar sig, och det finns gott om vyer från Bergen, ”byn” som jag älskar, att njuta av!

Nu har jag i alla fall lust att läsa de böcker jag redan har i hyllan…

Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt

Jocelyne driver en sybehörsaffär i Arras. En gång i tiden hade hon större drömmar, om att bli modeskapare och hitta drömprinsen. Så dök Jocelyn upp, och de blev ett par, och fick två barn. Ja, egentligen tre, men deras yngsta dog sent under graviditeten, och efter det blev deras äktenskap sig aldrig likt. Men Jocelyne jobbar och lever ett stillsamt liv. Vid sidan om arbetet så driver hon en framgångsrik blogg om sömnad och sybehör, som engagerar folk över hela världen. En dag övertalar tvillingsystrarna, som Jocelyne umgås med, henne att köpa en lott. Hon som aldrig spelar vinner. Hon vinner stort – över 18 miljoner euro. Nu har hon chansen att förverkliga alla sina drömmar. Eller? Är det snarare början till undergången? Vad ska Jocelyne göra med alla dessa pengar?

Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt kom ut 2013 på svenska. I original heter den La liste de mes envies och kom ut 2012. Grégoire Delacourt är en fransk författare som arbetat i reklambranschen. Hans debutroman L’écrivain de la famille kom ut 2011. Allt jag önskar mig är hans andra roman, och har sålts till nästan trettio länder. Den är nyligen filmatiserad.

Allt jag önskar mig fick jag av Monica tillsammans med en bunt andra böcker utgivna på Sekwa. När jag nu stod och valde mellan ett antal franska böcker att ta med på Frankrikesemestern så föll valet på den här.

Allt jag önskar mig är en bok på endast 189 glest skrivna sidor, med korta kapitel. Den fick följa med till stranden i Fréjus och jag läste ut den samma dag. Egentligen tror jag den hade vunnit på att läsas lite långsammare. Det är en lättläst bok, med en lättsam ton i. Boken är speciell – jag får känslan av att befinna mig i en dröm.

Egentligen så tecknas en ganska sorglig bild av mänskligheten och kärlek, och de val man kan göra, och hur grymt man kan svika om man fattar fel beslut. Allt jag önskar mig lyckas vara både lycklig och sorglig på samma gång. Karaktärerna är rätt dråpligt beskrivna, och det är delvis det som förstärker drömkänslan. Jag tycker om Jocelyne, hon är en ”vanlig” människa och såväl hennes personlighet som hennes utseende tecknas med värme. Jocelyn däremot är en sorglig figur.

För mig är slutet oväntat, och jag bläddrar t.o.m. tillbaka i boken för att se om det stämmer med den bild man fått några sidor tidigare av Jocelynes öde. Av de franska böcker jag läst tillhör den här de som jag tycker bäst om trots att jag inte riktigt kan få grepp om den. Än mindre göra den rättvisa när jag skriver om den. Grégoire Delacourts debutroman har nyligen kommit ut på svenska och jag är lite nyfiken på den.

Omdöme: En fransk bagatell om kärlek, egoism och val.
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Jag och mina böcker, Kulturloggen, Fiktiviteter, Den läsande kaninen och Kulturbloggen

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus
Originaltitel: La liste de mes envies
Förlag: Sekwa
Översättare: Sofia Strängberg

Mitt exemplar var en hyllvärmare.
Utläst 10 juli 2014.

 

Nämn en TV-serie – frågor 16-20

Då var det dags för de sista fem frågorna då, ett tag efter de övriga inläggen.

16. Nämn den första tv-serien som du blev besatt av?

Familjen Macahan. Mitt tonårsrum var tapetserat med Luke (Bruce Boxleitner), och Vargtass (Duane Loken) fanns där också…

17. Nämn en tv-serie som du önskar att du aldrig tittat på?

Alltså, jag brukar nog sluta titta på en serie snarare än att fortsätta. Det finns väl en del reality-TV-serier, som Real Houswives of… som jag såg när jag hade influensa nu senast, som jag ångrar att jag såg. En vanlig TV-serie som jag såg lite av, men aldrig förstod grejen med var Big Love. Fast jag slutade ju se den ganska omgående.

18. Nämn den konstigaste tv-serien som du tyckt om?

Livet på Laerkevej var rätt absurd. Den handlar om tre syskon som ska ”gömma” sig undan maffian genom att leva i ett vanligt radhusområde. Men alla grannarna där har hemligheter. Väldigt underliga hemligheter…

19. Nämn den roligaste tv-serien som du tittat på?

Jag tror inte jag skrattat så mycket åt någon annan som åt klassikern Seinfeld.

20. Nämn den tv-serie som kan skrämma dig mest?

Nuförtiden ser jag sällan sådana serier, men när det begav sig så tyckte jag V var rätt skrämmande…

Tematrio – Vänskap

Så här skriver Lyran i veckans tematrio: Sommar och semester är vänskapens tid, äntligen hinner en umgås lite mer intensivt med sina vänner. För husets 9-åring handlar nu allt om kompisar, varje dag måste det lekas. Berätta om tre böcker som handlar om vänskap!

Här kommer mina tre val:

1. En man som heter Ove av Fredrik Backman. Jaja, jag är väl inte ensam om det valet, men det är en av de bästa böckerna om vänskap jag läst. Vänskap mellan Ove och hans grannar. Fast han skulle nog inte själv erkänna det.

2. Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt. Fjortonåriga June har alltid stått sin morbror Finn nära. När han dör i aids så blir hon förtvivlad. Men så dyker Toby upp, och det visar sig att han saknar Finn lika mycket som June gör. Mot alla odds blir June och Toby vänner.

3. Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald. När Sara kommer för att hälsa på sin vän Amy, som hon brevväxlat med, så visar det sig att Amy dött. Sara stannar i Broken Wheel och för första gången i sitt liv får hon riktiga vänner.

Topp Tio Tisdag: Tio karaktärer från böcker att ta med sig till en öde ö

I veckans Top Ten Tuesday har The Broke and the Bookish satt temat till Top Ten Characters I Would Want With Me On A Deserted Island (pick based on however you want…skills they would bring, their company…or pure hotness factor :P)

Tio personer är ju rätt många att ta med sig 🙂 men här kommer de utan inbördes ordning.

1. Hermione från Harry Potter. Hon verkar alltid vara påläst och kan fiska upp vad som helst ur den där magiska väskan.

2. Katniss från Hungerspelen. Hon kan jaga och om man får henne på sin sida så är hon lojal.

3. Byggmästare Tom från Svärdet och spiran. Han borde kunna hitta något att bygga av och stabilt skulle det bli.

4. Mona Månstråle från Engelsforstrilogin. Häxor kan väl inte vara helt fel? I synnerhet en som kan fixa lite botemedel mot ditten och datten.

5. Tom från Fyren mellan haven. Kanske lite mycket enstöring, men väl så van att bo på en enslig ö och överleva.

6. Marianne från Denise Rudbergs serie. En sådan cool kvinna tror jag skulle reda sig i vilken miljö som helst.

7. Harry Hole från Jo Nesbøs böcker. Motivering? Det är ju Harry Hole…

8. Cinder från Månkrönikan. En tuff cyborg borde väl ändå vara en tillgång?

9. George från Ensamma hjärtan och hemlösa hundar. En veterinär som kan laga mat.

10. Mark från Sharon Boltons serie. En polis med turkosblå ögon kan väl inte sitta helt fel?

Egentligen så saknar jag en läkare eller sköterska i uppställningen. Någon som har förslag?