Torsdagen den 15 juli 1976 säger Robert Rirodan till sin fru Gretta att han ska gå ut och köpa en tidning. Han lämnar sedan derassommarenutanregn gemensamma hem i London, ett London som plågas av en enorm värmebölja som svept in. Gretta blir mer och mer orolig när Robert inte kommer hem och ringer deras barn. Först tror de att hon bara är förvirrad men när det förstår att pappan är borta kommer de hem. Det är dottern Monica som bor med sin man Peter och hans två döttrar i ett hus i Gloucestershire. Hon oroar sig för det mesta, vill bara ha lugn och ro och bli accepterad av Peters döttrar. Det är sonen Michael Francis som bor i ett hus i London med sin fru Claire, sonen Hughie och dottern Vita. Claire har börjat läsa på universitetet och Michael tycker de är på väg att glida ifrån varandra. Det är den yngsta dottern, Aofie, som brutit med familjen och befinner sig i New York, där hon jobbar som assistent åt en fotograf och just att har träffat en man. Det var länge sedan de sågs och nu tvingas de dessutom att prata med varandra. Ska de kunna reda ut sina problem, och ska det leda dem närmare lösningen var pappan befinner sig?

Sommaren utan regn av Maggie O’Farrell kom ut på svenska tidigare i år, 2014. På engelska heter den Instructions for a Heatwave och kom ut 2013. Maggie O’Farrell är en brittisk författare och journalist, som är född på Nordirland. Hon debuterade 2000 med After You’d Gone (Bara Alice).

Den här boken lånade jag av en vän som rekommenderade den starkt. Det är den första boken jag läser av Maggie O’Farrell.

Sommaren utan regn är oväntat bra. Den börjar lite trevande men ganska snart så kommer jag in i rytmen. Det är ingen hög takt, utan historien växer allt eftersom. Det som gör att jag tar den här boken till mitt hjärta är familjen den handlar om. Personteckningarna är mycket bra, och de blir alla som gamla vänner till mig. Deras funderingar, deras liv, deras brister och deras styrkor ja allt om dem fascinerar mig. De har sina historier, det är missförstånd som präglat deras liv och påverkat deras val. Som det ofta är. Jag njuter av läsningen om dem. Det är lågmält och kärleksfullt skrivet.

Den olidliga värmen spelar sin roll, om än inte så mycket som jag hade förväntat mig. Inte heller miljön i London, det hade kunnat vara varsomhelst i England. Däremot kan man säga att värmen tar fram vissa karaktärsdrag hos personerna. Boken kan bäst beskrivas som en familjekrönika med ett visst spänningsmoment. För visst undrar man vad som hänt pappan, och det är den historien som är navet i berättelsen. Det är det som blir katalysatorn för familjen. Men det är på långa vägar inte det som egentligen blir det intressanta, det är personerna. ”Nagelbitande spänning” som sägs om den kan jag inte hålla med om.

Mot slutet av boken så försöker jag läsa långsammare, för jag vill ju inte lämna den här familjen överhuvudtaget. Det här var den första boken jag läste av Maggie O’Farrell och jag har stor lust att läsa någon av hennes tidigare böcker.

Omdöme: Lågmäld brittisk familjekrönika om hur en familj i kris förändras.
Betyg: 5

Bloggat om boken har och dagarna går, Bloggbohemen och Cum libris non solus

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.
Orginaltitel: Instructions for a Heatwave
Förlag: Etta
Översättare: Malin Bylund Westfelt

Mitt exemplar lånade jag av en vän.
Utläst 11 juni 2014.

Annonser