ensmakebitSöndag igen, och riktigt fint väder. Den här veckan har det blivit många funderingar på hur snabbt allt kan ändras, men hur allt ändå går vidare på något sätt. Det som krävt omedelbar uppmärksamhet har varit barnens skolavslutningar, en på torsdagskvällen och en på fredag förmiddag. Efter avslutningen hade vi vår sedvanliga tradition med gemensam lunch och avslutningspresent som alltid är varsin bok till barnen. Bra början på sommarlovet för dem tror jag. Dottern har redan läst ut sin bok, och sonen är på god väg.

På bloggen är det söndag och En smakebit på søndag i regi av Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar hittar ni här. Igår började läsa Än klappar hjärtan av Helena van Zweibergk som jag lånat i bokcirkeln på jobbet. Den handlar om tre systrar som genomgår stora förändringar under en sommar. Ett familjedrama om förälskelser, svek och förluster.

Smakbiten kommer från sid 8.

Det är egentligen bara en väsentlig sak som hon inte kan berätta och som, om hon tar ett djupt andetag och försöker vara så ärlig anklapparhon kan, är den främsta orsaken till hennes nervösa förändring. Det är att Michael, Viktors biologiska pappa, också ska komma och det är märkligare och mer omskakande än det kan låta. Michael och Astrid har inte setts på många år. Inte ordentligt sedan den dag då han lämnade henne och en ettårig son och därmed bröt överenskommelsen om att deras kärlek var större än några människor rimligen kan uppbringa.
Allt det lämnade han bakom sig, plötsligt och brutalt. Från varma smekningar till en kall hand i ansiktet i en tvärvändning.
Astrid har egentligen aldrig förstått. Bara tvingats genomleva.